Kategoriarkiv: Tips&trix

Kreativcafét i Hörnebo har öppnat!

kreativcafe1Jajamensan, go´vänner! Nu har våra grannar Viola och Andreas Landschoff officiellt öppnat dörren till sitt Kreativcafé i Hörnebo! I en flygelbyggnad till deras plats på jorden, Hörnebohemmet, har de inrett ett personligt café. Det går att fika både ute och inne, det finns mycket färskt hembakt (men även ett och annat typ Delicato, för den som gillar sånt) samt ett urval av lokalt hantverk från Hörnebosmeden Horst Wissel, lerhantverkaren Inger Jönsson i Hökhult och Violas egna tovade ullföremål. Det finns även ett antal olika garner och tysk/svensk litteratur.

kreativcafe2Lokalen är förstås anpassad till dig som är rörelsehindrad, och utomhus finns en rejält tilltagen sandlåda för barnen, med bl a ett alldeles riktigt vikingaskepp!
I Kreativtältet utanför caféet kommer då och då att hållas visningar i motorsågskonst, smide, tovning m m (se program på hemsidan, länk nedan).
Kreativcafé Hörnebo ligger väl synligt precis bredvid vägen mellan Årset och Asa, vid korsningen med skylt ”Notteberg”. För dig som kör efter digital vägbeskrivning är adressen Hörnebo 7, LANDSBRO. I caféet talas svenska, deutsch and english.
Kreativcaféets hemsida hittar du här!

Att röka och servera killingkött

Det här har jag glömt att berätta om!
roktunnaFör några veckor sedan var jag, gårdsmejeristen Malin Nelson och fårbonden Emma Hultgren inbjudna att delta och servera maten på Vetlanda Hembygdskrets´ årsmöte (kretsen består av alla hembygdsföreningar i Vetlanda kommun). Fröderyd Hembygdsförening stod som värd för årsmötet.
Jag hade lovat att bjuda på bl a rökt killingkött. Så ungefär en vecka innan serveringstillfället tog jag fram killinglår ur frysen, och la dem 4-5 dagar i 10%-ig saltlag (=10% natriumklorid och 90% diväteoxid). När köttet var färdigrimmat (att rimma är ett gammalt ord för att lägga kött i saltlag) benade jag ur det och band ihop köttbitarna till fina jämngrova stycken med bomullssnöre.
Sedan plockade vi fram röktunnan från den Kungliga Hovleverantören i Vetlanda. Den ska egentligen eldas med grillkol eller briketter, men vi har lärt oss att det går bättre med egen, finhuggen lövved för att få upp temperaturen (om en använder barrved smakar köttet tjära istället).

skivareSpånskålen fylldes med fuktigt alspån, köttet las på galler i tunnan, och sen var det bara att elda. Vid varmrökning ska temperaturen i röktunnan vara 80-90 grader. Jag hade satt en instickstermometer i den ena köttbiten för att ha bättre koll. Jag ville ha upp innertemperaturen i köttbitarna till 70 grader. Det tog ett par timmar.
Det färdigrökta köttet fick sedan vila ett drygt dygn. Varmrökt kött håller inte lika länge som kallrökt, men ett par veckor vid kylförvaring funkar, eftersom det är både rimmat och rökt.
Här är Fröderyd Hembygdsförenings ordförande Britt-Marie Andersson som står vid skärmaskinen och gör fina tunna skivor av killinglåren…

killingkott…och såhär gott såg det ut när det var dags att äta! Mild sälta, röksmak och så den speciella, finstämda killingköttsmaken. Riktigt smaskigt!

Påsk-kaka från Hörnebo

Påsk-kaka från Hörnebo
med säsongens ingredienser

Du behöver
1 banan (gärna övermogen)
1 dl naturell get-färskost
50 gr smör
1½ dl getmjölk
2 stora hönsägg (lr 3 dvärghönsägg)
2 dl socker
1 dl grahamsmjöl
2 dl vetemjöl
1½ tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
(smör och riven kokos till formen om det inte är en sån där non-stick-grej som faktiskt fungerar)

Kakform minst 1,5 liter

paskkakaSå här gör du
(Smöra och kokosa formen, vanligt tråk-ströbröd går bra med.) Sätt på ugnen 175 grader. Smält smöret ihop med mjölken. Mosa ihop bananen och färskosten så det blir en slät kräm. Vispa ihop ägg och socker (det här att det måste vara pösigt för att kakan ska bli luftig är bara en myt, rör helt enkelt ihop det så att det blandar sig.). Blanda mjöl, bakpulver och vaniljsocker i en liten skål. Häll sedan ihop hela rasket från alla skålar och vispa till en jämn smet. Slå i formen och ställ i ugnen, grädda tills kakan rest sig och blivit vackert gyllenbrun.

Vadå säsongens ingredienser?
Övermogna bananer längst ner i fruktskålen är väl alltid i säsong?
Hönsen har förhoppningsvis satt igång och värpa rejält nu när ljuset kommit åter, och vill du ha kakans innanmäte vackert ljusgul vill det till att använda ägg från ”hemmahöns”. På många håll har getgårdarna börjat mjölka efter killningen, så det går att få tag på get-färskost och mjölk för dig som har en getgård i närheten (eller egna getter). Har du inte getter i din hemtrakt, har jag hört talas om att det finns motsvarande ko-produkter i affären. Kanske går de att använda?

 

Ge rundbalsensilage till getter

ensilagekipageSom ni kanske minns har jag en grupp getter ute hela vintern. Det funkar bra, även om det är lite jobb med att se till att de får dricka sig otörstiga minst 2 ggr per dag. Ett problem har dock varit att bära ut hö till dem, speciellt blåsiga dagar…
Därför frågade min man en bonde som har en gård i Notteryd om vi fick köpa några ensilagebalar. Det fick vi.
Eftersom vi normalt sett inte fodrar med annat än hö, har vi heller inga balspjut eller balklämmor för lastare eller så. Så en får ta vad en har, en lånad griplastarkärra!

sjalvserveringDet här är 150 cm-balar. Getterna verkar gilla ensilaget. Visst blir det spill, men mitt intryck är att getterna sorterar bort mindre av ensilaget än när de äter hö. Kan bero på att ensilaget troligen är slaget tidigare än vi brukar slå vårt hö.
Här är Törnrosa (den svarta geten) och Alma som tar de första tuggorna. Jag har skurit upp äthål genom plasten och nätet, så får getterna sköta sitt matintag själva. Jag skär inte upp fler hål, utan de räcker för att getterna ska kunna komma åt hela balen. Som tur är har det varit kallt mestadels (utom när Peter körde ut balen på bilderna) och då håller sig ensilaget även om balen är öppnad. Är det varmt varar inte en bal längre än 3-4 dagar innan gräset börjar bli dåligt, vilket betyder att du bör ha rätt många getter om du ska fodra med storbalar som dessa.
Vill du ge dina getter ensilage eller hösilage (som är något torrare) är det en stor fördel om det är syrat, alltså behandlat med något surt ensileringsmedel, t ex myrsyra. Detta sänker pH-värdet i balarna och gör miljön ogästvänlig för de farliga listeriabakterierna. Getter är nämligen mycket känsliga för listerios. Ett annat sätt att skydda sina getter är att utfodra dem med hö, eftersom få bakterier trivs i så torr miljö.

Läst mina julklappsböcker nu

20160103_081614Jag blev riktigt glad när jag fick de här paketen av mina bröder (tack, smågrabbar!). Närmast kameran är Raising Goats For Dummies av Cheryl K Smith, en hur-gör-du -kunskapsbok i klassiskt ”…For Dummies”-format. (I serien finns bl a Organic Gardening For Dummies och Type 1 Diabetes For Dummies. Några av böckerna är också översatta till svenska.) Författaren, själv getägare sedan många år, går igenom förberedelser, val av ras, skötsel, olika produktionsinriktningar o s v. Lättfattligt och intressant. Dock kan en som svensk läsare studsa över vissa procedurer som är fullt tillåtna i USA, kastrering och avhorning utan bedövning, t ex. (Jo, killingarna skriker väldigt, medger Cheryl K Smith, men det beror nog inte på att de har ont?!) ISBN 978-0-470-56899-6.

Bakom ligger Goat av Joy Hinson. Det är en mera kulturell betraktelse över geten som djurslag. Genom världshistorien, i konsten, religionen och traditionen. Även om vilda getter världen över, och förvildade populationer samt några lantraser. Många konstnärliga avbildningar, de tidigaste från stenåldern, även om den sorgliga målningen av en syndabock som jagats ut i öknen gav mig en klump i halsen. Men både Gävlebocken och John Bauers julbock är med, samt förstås Tors bockar. Viktig läsning för den som tycker att getter har en undanskymd plats i vår kultur! ISBN 978-1-78023-338-3.

träbock

Vill du läsa någon av böckerna kan de köpas över nätet, eller be din lokala bokhandel beställa hem med hjälp av ISBN-numren!
Här är en annan julklapp vi fick, som fått stå vid vägen och hälsa God Jul. Tack mamma!

Kalla dagar

Nu är vinterkylan och snön äntligen här på redigt, på sina håll i landet har det t o m varit köldrekord. Här är det inte så extremt, men nu strax före soluppgången är det -9 grader ute.
hyddmysDe utegående getterna och bockarna har sin tjocka vinterragg, så de fryser inte. Inne i hyddan är Krösa-Maja och Little Steven, närmast kameran är Fröken Bock. Precis som innegetterna får de hö två gånger om dagen, men att vara ute i kölden kräver mer energi för att hålla värmen, så de får lite extra att äta. Getraser av svenskt (eller nordiskt) ursprung klarar att vara ute året om, men afrikanska dvärggetter kan faktiskt börja frysa om det är för kallt. På engelska kallas de mer specifikt för Nigerian Dwarf, och inte blir det -9 i Nigeria så ofta, så en får förstå de huttrande minigetterna!
klivurAlla djuren får ljummet vatten att dricka 2 gånger om dagen, och det är mycket uppskattat. Getter är mycket noga med sitt dricksvatten, och är det något lurt kan de helt enkelt vägra att dricka.
Här är Truls på väg ut ur sin IBC-tank, han går ner på knä och böjer huvudet åt sidan för att få ut sitt horn. Det här var en ännu mer intressant syn på den tiden han hade båda hornen kvar, och det var 90 cm mellan hornspetsarna!
varmaflaskanInne i lagården är det för det mesta plusgrader, eftersom djuren genererar värme, men det har varit nere på minus även där. Jag håller på och sinar mjölkgetterna nu, eftersom de ska få vila 2 månader innan de får killingarna, men ännu mjölkar jag en gång om dagen. När det är kallt brukar jag hälla upp varmt vatten i spannen med juvertrasorna, och sedan låta flaskan med spendoppningsmedel ligga på värmning där. Då blir spendoppandet efter mjölkning behagligare för getterna!

Som en sista teaser för idag kan jag nämna att jag sett illerspår i snön runt bäcken bakom lagården. Bäcken är helt frusen nu. Jag spanade på logen en stund igårkväll, men illern kom inte in just då, i alla fall. Inte luktar det heller iller på logen, så hen kanske inte är på jakt efter kattmaten ännu. Vi får vänta. Och smyga.

 

Halvan är avväpnad

Ni kommer säkert ihåg Halvan, denna remarkabla surtant bland getterna i Hörnebo. Men nu har hon bråkat en gång för mycket!
Halvan är på nätterna i samma grupp som 3 andra getter som är lika sura och lika höga i rang. (Mjölkgetterna är inne på nätterna, så jag slipper fösa in och ut dem ur lagården så ofta.) Eller rättare sagt, 2 av dem är högt uppsatta, den tredje, Greta, hänger med bara för att hon lever under sin halvsyster Gullvis beskydd. Någonting har dock hänt dem emellan, för plötsligt fick jag se att Halvan attackerade Greta och stångade henne illa, i magen och juvret. När jag sedan mjölkade, upptäckte jag att Gretas juver hade en otäck förhårdnad och hon mjölkade blod.
Då ringde jag veterinär Lundin och berättade att jag hade både ett offer och en förövare som behövde hennes behandling. Veterinären var med på detta, och kom senare under dagen. Hon började med att ge Halvan en spruta så hon skulle somna, och under tiden den verkade undersökte hon Greta, och gav henne penicillin och smärtstillande.  Hon beskrev skadan som ”en rejäl lårkaka, fast en juverkaka här istället”.
avväpnadNär Halvan sov skred vi till verket, veterinär Lundin höll och jag sågade av ungefär 1/3 av hornen med en bågsåg. Det första gick bra, men det andra kapade jag ½ cm för långt ner, så jag sågade av några små blodkärl i horntappen. Det började blöda rejält, men denna veterinär är inte rådlös på något vis, hon bad mig hämta balsnöre, och sedan lindade hon detta hårt runt båda hornen för att stoppa blodflödet. Det fungerade! Förstås.
När Halvan vaknade var hon till en början rätt groggy (som synes på bilden), men hon kvicknade till fort. Dagen efter fick hon gå ut ihop med de andra getterna igen, men eftersom flugorna visade ett obehagligt intresse för hennes hornstumpar, hällde på jag på tjära på dem. Också enligt veterinärens tips (och Sofies).

Nu har det gått ungefär 2 veckor sedan ingreppet, och Halvan verkar ha insett sina begränsningar vad gäller att ge sig på andra getter med våld. Hornstumparna är trubbiga och kan inte alls orsaka de skador som vassa, lite böjda spetsar kan göra. Halvan har inte haft några besvär av flugor eller infektion, för övrigt. (Men tjäran gjorde att det gick att se vilka getter hon bråkat med de första dagarna. Det var inte dem jag trodde!)

Lästips för getintresserade

Människans och getens gemensamma svenska historia är lång, ungefär 6000 år. Ett husdjur som varit med oss sedan stenåldern har fortfarande mycket att ge den självhushållningssträvande 2000-talsmänniskan. Det märks även genom att antalet getter ökar i Sverige, i december 2014 fanns nästan 11 000! Det här är den första artikeln i en serie om getter.

Det har jag glömt att berätta för er, vänner! Er bloggare i Hörnebo har börjat en artikelserie om getter i Tidningen Åter. Första delen (inledningen här ovan)  handlar om vad en nybörjare bör veta innan hen skaffar sina första getter, och den finns i Åter 2/15. Den kan ni beställa här.  Åter är en tidning för ”självförsörjning och alternativt boende på landsbygden”, och det är delvis vad vi håller på med här på Löten (även om jag säljer produkter också). Den utkommer med 4 nummer per år, och ett nummer kostar 30 kr. Nästa artikel i getserien, som kommer i Åter 3/15, handlar om mjölkning av getter.

En dödlig blodsugare

För några veckor sedan tog jag ett träckprov och skickade in, som jag gör 2 ggr om året. Vid det här tillfället tog jag ett prov från 3 getter som gått inne i lagården hela vintern, och det andra från 3 bockar som gått ute hela vintern. Resultatet var både bra och dåligt, det visade att det fortfarande finns Stora magmasken (Haemonchus contortus, en blodsugande inälvsparasit) i besättningen, men glädjande nog hade antalet minskat kraftigt. Getternas med hälften, och bockarnas var så lågt att jag valde att låta dem gå utan avmaskning.

lisabetsjukMin 2-åriga Lisabet, som fått sin killing Snövit i början på mars, hade haft dålig aptit och inte idisslat som hon skulle, så jag hade gett henne både jäst och bakpulver för att hjälpa igång hennes magar igen. Det hjälpte inte så bra som jag hade trott, så jag flyttade ut henne och Snövit från gruppen för att hon skulle få lugn och ro. Jag gav avmaskningen till henne och de andra som skulle ha av den. Nu satsar jag, för att få bästa effekt, på att ge enkel dos efter kroppsvikt till varje get, men 2 dagar i rad. Vanlig enkeldosavmaskning som en ger till får har inte alltid full effekt på getter.
Jag upptäckte, till min förtvivlan, att Lisabet hade en ”påse under hakan”, alltså ett käftgropsödem. Detta är tecken på antingen angrepp av Stora magmasken eller den ännu värre Stora Leverflundran. Eftersom hon även hade bleka slemhinnor (ett tecken på anemi, blodbrist) var jag rätt säker på att det var Stora magmasken. Men jag hade ju avmaskat, så vad mer fanns att göra än att vänta på att parasiterna skulle dö och Lisabet bli piggare?
Det blev hon dessvärre inte. Några dagar gick, och hon blev mer och mer hängig. Aptiten och törsten blev sämre, och hon hade nästan ingen mjölk till sin lilla dotter.
lisabetdödEn kväll blev hon bara liggandes, och jag beslutade att ringa veterinär morgonen därpå. Under morgonen blev hon ännu sämre, och när veterinär Lundin kom kunde hon bara konstatera att Lisabet led av allvarlig anemi, och hon var bortom räddning. Vi beslutade att det var bäst att ge henne sprutorna för att låta henne dö inne i lagården, eftersom det hade stressat henne att ta ut henne för att ge ett nackskott (vilket är det normala sättet att döda getter). Jag fällde några tårar över Lisabet, denna vänliga själ som jag haft hand om sedan hon var nyfödd och fick stödmatas med flaska. Hon somnade in under sin lilla dotters övervakning, och på något vis förstod den lilla att det inte fanns någon mamma mer. Hon fick flytta tillbaka till deras tidigare getgrupp, och har sen kunnat tjuvtutta på de andra getterna, med 2-månaderskillingens inbyggda fräckhet.

Själv har jag kliat mig i huvudet över detta. Lisabet dog alltså nästan en vecka efter att hon fått avmaskningsmedlet, så hon måste ha varit allvarligt nedsatt av Stora magmaskarnas blodsugande redan innan maskeländena dog en förhoppningsvis kvalfull död av maskmedlet. Veterinär Lundin hörde av sig efter att hon åkt, och tipsade om att jag borde ge alla getterna järntillskott ifall det var fler av de avmaskade getterna som kunde tänkas lida av anemi, till följd av Stora magmaskens tidigare härjningar. Så Peter köpte ett preparat för hästar som jag nu ger alla getterna i kraftfodret, och ska fortsätta med ytterligare någon månad, hade jag tänkt. Alla getter verkar tack och lov må bra, utom Lisabets mormor Elsa. Hon har bleka slemhinnor och fick inatt en dödfödd killing. Förmodligen får det gå på Stora magmaskens konto, det med. Att ha en blodsugande inälvsparasit i sig under högdräktigheten är nog en stor påfrestning för både get och killing!

Men jag har gjort vad jag har kunnat för att bekämpa Stora magmasken:

1: Skickat in träckprov för att få veta parasitläget i min flock.
2: Avmaskat med enkel dos ggr 2.
3: Gett järntillskott för att förebygga att fler getter får anemi (blodbrist).

Visst är det hiskligt dålig reklam att tala om att en har Stora magmasken i flocken, men jag har även sagt hur jag gör för att försöka komma tillrätta med problemet. Tyvärr är det nog många getflockar där denna otäcka blodsugare finns – utan att ägaren vet om det!

Bucht fixar gratisreklam åt Föreningen Allmogegeten!

…och tyvärr åt CAE/MV-programmet också, men en kan inte få allt här i världen.

Hur som helst berättar här landsbygdsminister Sven-Erik Buchts bror Karl-Ragnar i Land Lantbruk om sin jakt efter en lämplig lappbock till sin flock! ”Bucht behöver betande bock” heter artikeln. Föreningen Allmogegetens egen genbanksansvariga för lappgeten, AnnJessica Eriksson uttalar sig också. Hennes mycket intressanta gårdsblogg kan du läsa här.
Kul att våra utrotningshotade getter får uppmärksamhet på riksplanet!