Kategoriarkiv: Bonnatankar

Den svenska traktorns medelålder

Peter plockar upp renätet granris ur getternas vinterhage.

Idag publicerar ATL på nätet intressant statistik om den svenska traktorn. Det finns 311 000 traktorer i trafik samt c:a 90 000 avställda. Och det är lätt at tänka att storbönder med mycket mark och en ny fordonspark skulle göra avtryck i statistiken, men icke så!
Den svenska medeltraktorn är -tadaaa!- 34 år gammal, alltså årsmodell 1982 (det känner jag f ö andra som är också, men inte är jag skattebefriad…). Detta gör alltså Fiaten på bilden till en relativt sett ny traktor, den är från 1985.

De helt nya då? Jo då, 2015 registrerades ungefär 3 000 nysålda traktorer. Det kanske låter mycket, men det går att jämföra med traktorer från 1976, och det rullar över 10 000 såna fortfarande. Årsmodell 1962 har ännu 7 200 exemplar i drift, nu 54 år senare!

Alltså är vi som kör vintage-lantbruksmaskiner helt rätt ute, åtminstone statistiskt sett!
En kan undra hur många av 2015 års traktorer som startar och går om 50 år? Förmodligen nästan inga, dels är inte driftsäkerheten på tid och längd något vidare när det är så mycket känslig elektronik som sköter det mesta i ett fordon, och dels är det förhoppningsvis inte aktuellt att driva fordon med fossila bränslen år 2065. Men äta måste vi ändå, så det får bli alternativa energilösningar för jordbruket. Eller får vi gå tillbaka till att köra med oxar….

Allmosor eller frihet på landet?

När jag läste blogg-grannen Lars Wilderäng, Cornucopia?, hade han en länk till en intressant ledare i dalatidningen DT. Det var ledarskribenten Martin Borgs som funderat över varför vi som bor på landet gör det – kontra vad riksdagens utredare tycker behövs göras för oss. Med all önskvärd tydlighet framgår att vi illiterata bonnläppar behöver 1: detaljreglering och 2: stöd och bidrag. Själv föredrar jag att kalla det ”allmosor” eftersom det säger tydligare vad det är fråga om: Pengar som vi stackare ska tigga till oss, kanske får vi något i våra utsträckta händer, kanske inte. Och reglerna? Jotack, jag måste t ex be Skogsstyrelsen om lov innan jag avverkar skog på min egen ägandes mark!
Istället för att se oss landsbygdsbor som hjälplösa bidragsmottagare, kanske det vore läge att behandla oss som man behandlar stadsborna. Gatubelysning på skattebetalarnas bekostnad vore trevligt, likaså om kommunens lastmaskin (eller inlejd entreprenörs) kom förbi och plogade vägen även här i böleskogen. Och tänk om den bonde som ville bygga en ny plåthall att inhysa sina djur i möttes av samma kommunala entusiasm som den som i stan vill bygga en plåthall för att inhysa en stormarknad, det vore nåt det…
Ett annat attraktivt alternativ hade varit om de helt enkelt låtit oss vara ifred. Eller som Lars W skriver: Vill man vara ofri kan man bosätta sig i stan.

Arlas ostbluff

Var i Puttes affär i Ramkvilla och skulle handla ihop med de av barnen som inte går i skolan. På listan fanns bl a enligt min man Peters önskemål mild (=smaklös) komjölksost. Vi kom till ostkylen, och tanken var att det skulle köpas en gummiost på svensk mjölk.

danskostJag tog upp en av Arlas hushållsostar. Tillverkad i Danmark.
Jaha, ICA:s hushållsost, då? Tillverkad i Danmark, den med. (Det kunde en iofs ana, eftersom ICA gärna pressar priserna i första hand.)
Stureosten var packad i butiken, så jag frågade Putte varifrån den kom? Efter lite läsande av finstilt kom svaret: Tillverkad i Danmark.
Inte för att det är någon av gubbens favoritostar eller så, men med tanke på namnet måste den väl vara svensktillverkad även om just det mejeriet är sedan länge nerlagt. Sista hoppet; Åseda Gräddost! Tillverkad på ett av Arla Foods mejerier i Danmark!!!

Så jag lät gummiostarna vara. Peter fick en Wästgöta Kloster, som de goda Arla-vännerna ystat i Götene. Själv köpte jag en bit Västerbottenost som inte ens kommer från Arla, det var Norrmejerier i Burträsk. Vilka inte tycks se som sin uppgift att prångla ut billig dansk ost i det mjölkkrisande Sverige…
Vad kan en som konsument, eller som bonde, dra för slutsatser av detta? Tja, den som vill fortsätta se det danska landskapet öppet inför sin nästa bilsemester kan köpa så mycket av Arlas milda ostsortiment som möjligt! (Och sen kan Arlas ordförande Åke Hantoft sitta i TV och gråta krokodiltårar bäst han vill.) Den som inte tänker sig en Danmarksresa till nästa år får köpa sin komjölksost av annan leverantör.

Svensk jordbrukspolitik: ”Don´t try this at home!”

"Både jag och min ägare är utrotningshotade!" säger vänekon Lilla Röda.

”Både jag och min ägare är utrotningshotade!” säger vänekon Lilla Röda.

Anders Larsson, ordförande för Lantbrukarnas Riksförbund i Västra Götaland och Värmland, talade i veckan på norska Hedmark Bondelags årsmöte. Han berättade om den svenska jordbrukspolitiken de gångna 30 åren, om EU-inträdet (som LRF jobbade hårt för) och självförsörjningsgraden på livsmedel. Innan Sverige gick med i EU producerade vi 90% av maten som gick åt i landet, nu har andelen sjunkit till 45%! Den enda näringsgren som klarat sig någorlunda är äggproduktionen, som idag ligger på ungefär samma nivå som 1994, drygt 90%. Alla andra näringar har fått se sin produktion sjunka drastiskt. Bondelaget.no kallar utvecklingen ”skremmende”, och det är bara för en svensk medsyster att hålla med. ”Don not try this at home!” sa Anders Larsson till sina norska kollegor.
De norska politiska ledare som deltog i debatten på årsmötet drog slutsatsen att politiken har stor makt i jordbruksfrågorna, och man ville på olika sätt slå vakt om det norska jordbruket, som menades vara en ”success”. När sa någon senast att det svenska jordbruket var en succé?
Du kan läsa hela artikeln från bondelaget.no här!

Predikan på 8:e mars

Ordets och namnets makt

Idag kan den som vill demonstrera eller gå på fest eller kanske en barnvagnsmarsch. Jag stannar dock mestadels hemma på gården, och kanske lyxar till det med en stunds vila och kontemplation.

Idag tänker jag över ordets makt. Hur små ord formar världar och världsbilder. Vissa hävdar att det bara är snack, men har de inte sätt de monumentala uttryck av sura uppstötningar som blir följden om någon använder ett litet ord. Hen till exempel. Ett tämligen obetydligt personligt pronomen, som i det här oerhörda fallet har fräckheten att vara könsneutralt. Konstigt nog tycker inte de flitiga Novalucolätarna att en borde avstå från att använda andra lika könsneutrala pronomen; jag, du, dem ?
Men klockan går aldrig bakåt, hur gärna de konservativa magsårskandidaterna än önskar att så vore fallet.

Idag tänker jag över namnets makt. Det talar om för oss att vi bör räkna våra fäder som den viktigaste föräldern, och den nygifta kvinnan ska inte bara bära en extra ring utan även ett nytt efternamn som kommer från hennes man. Fast det varit 2015 i drygt 3 månader.
En kan tro att seden att en gift heterokvinna ska ta bort ena halvan av sitt namn till förmån för gubben, är uråldrig och djupt traditionell. Så är, tack och lov, inte fallet.  Fram till slutet av 1800-talet behöll alla kvinnor sitt efternamn livet igenom, men sedan kom från bättre familjer det patrilinjära skicket att släktskap skulle räknas efter äktenskap och inte efter födslofamilj – för kvinnor, i alla fall.
Patrilinjär betyder att räkna släktlinje efter fadern, och är ett dominerande skick även idag. Så jag som kvinna ska vara gravid i 9 månader, genomgå en arbetsam förlossning och troligen amma bebisen ett antal månader – och sen ska bebisen få efternamn efter sin pappa? Hell-oo?

Glad 8:e mars, go´vänner!

En tyst minut för Margonia Påhlsson

Margonia är död.
Hon var en partivän i vårt lokala politiska parti Vetlanda Framåtanda, och vi är många som saknar henne nu, både i partiet och på andra håll. Mina tankar går särskilt till Margonias familj!
En person med ryggrad, humor och sådan kunnighet som kommer ur erfarenhet – har lämnat den här världen. Sjukdomen tog henne till sist, kräftan, som di riktigt gamle skulle ha sagt.
På vårt novembermöte med VF jublade vi alla åt henne när vi nominerade henne till ett tungt politiskt uppdrag. Hon hade stått på vår valsedel med titeln ”Föreningsentusiast”, och det är så många kommer minnas henne. Det är så svårt att fatta att hon är död! För min del är hennes personliga kraft det som är tydligast kvar.
Ja, det går an att hylla någon som redan är död, men jag tror att Margonia var medveten om hur högt vi höll henne. Hon visste sitt värde.
Följ med i en tyst minut nu, oavsett om du kände Margonia eller inte.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tack, Margonia. Hoppas vi ses igen, där fotbollsplanernas gräs alltid är grönt!

God Jul!

Än en gång är det julafton. Den kristna delen av världen har satt igång, eller förbereder sitt firande (vissa kulturer har juldagen som sin största högtid). Även här håller vi på, Julbocken har varit här under natten och lämnat av en massa julklappar – de disneyfierade anglosaxiska jultomtarna får åka annorstädes med sina renar för att dela ut paket!

Någonstans mellan Janssonarna och pappersprasslet kanske en hinner tänka. Julens budskap: Den mänskliga gemenskapen tar emot sitt Jesusbarn. Vi är en tonårsflicka från Nasaret, en orolig plats nu som då, vi är en ung snickare som inte vet riktigt vad han ska tro. Vi finner ett stall när värkarna spänner våra kroppar, och vi föder i obegriplig smärta denne lille pojke med hopskrynklade ansiktsdrag och det mjukaste fjuniga mörka hår på sitt huvud. Vi tar honom i famnen och våra tårar rinner, skär av navelsträngen med en halvdan kniv, vi torkar honom torr med lite mjukt hö och lindar honom i tyg vi haft med i vår blygsamma packning under resan. Och den nyfödde Jesus får vila i vår famn, tystna belåtet när han får bröstet och den livgivande råmjölken. Heligheten vilar över ögonblicket och äntligen får vi lugn i våra sinnen. Snart måste vi fly med vårt barn, men ännu får vi ha en stunds ro här hos åsnan och de idisslande getternas tuggande. VI känner att det luktar lagård och nyfödd bebis, och vi är Josef som fortfarande inte riktigt förstår vad han ser. Men vi vet att vi måste ta hand om denne märklige onge, han som ska få så många namn enligt de gamla profeterna. Ta hand om honom, se honom bli vuxen och lyssna på hans budskap. Göra hans budskap. Än säger han inget om att älska sin nästa, just nu sover vi tillbakalutade i halmen med en babyJesus i vår famn, men vi vet ju vad som ska komma. Och vi vet vad han kommer begära av oss.

God Jul alla vänner, bloggläsare och kunder önskar vi på Löten i Hörnebo!

(Önskar jag kunde bjuda på en julig bild, men det är regnigt och slaskigt här idag.)

Tankar vid ostkakebaket I

ostkakesmetIbland står en där. Som idag. Eller går, det bir rätt mycket av den varan när en ska baka ett antal kilo Hörnebo Julostkaka. Som till exempel ska ätas av helgens julbordsgäster på Ramkvilla Wärdshus. (-Nu har jag gjort lite reklam också, ens inre sell-out måste vårdas, den med!) Och en hinner tänka många varv under tiden. Det är mjölk som ska värmas till exakt rätt temperatur (under omrörning), och det är löpetid och vilotid och massa som ska silas (så här under slutet på getternas laktation blir det en massa massa) och ingredienser ska vispas ihop och hackas och allt, och så ska resultatet gräddas tills vackert gyllenbrun yta uppnåtts.

Under detta digra arbete brukar jag lyssna på radio. P1. (Fast jag är en Helly Hansen-tröja och inte en kulturkofta.) Idag sändes Människor och Tro*, och det var ett litet inslag om samvetsfrihetsmålet som ska komma upp i Europadomstolen. Det som sändes var några minuters något ensidigt belysande av frågan om barnmorskan som blivit nekad anställning eftersom hon inte vill utföra aborter, med hänvisning till sin kristna tro och sitt samvete. I Sverige har vi inga samvetsklausuler i arbetslivet, utan här gäller arbetsgivarens fria rätt att leda och fördela arbetet. Till skillnad från i Italien t ex, där vårdpersonal kan vägra att utföra uppgifter som strider mot deras etiska uppfattning.
Och då funderade jag: Tänk om vi faktiskt skulle ha samvetsfrihet på våra arbetsplatser, inte bara i abortfrågan?
Om en handläggare på Försäkringskassan följde sin inre mening, och beviljade sjukskrivning till en 63-årig kvinna i vårdbiträdes ställning, som har svåra problem med värk sedan många år – fast läkarintyget var taffligt skrivet.
Om en polis skulle låta 80-åringen som inte haft körkort på minst en generation (han blev av med det i nån fortkörningshistoria, eller om det var fylla, ingen minns riktigt) och borde förtjäna både böter och fordonets förverkande – köra vidare, och vända polisblicken åt ett annat håll, efter att ha prövat sig själv enligt Leva och låta leva-principen för en gångs skull.
Om en grävmaskinist skulle vägra vara med och riva ett över 100 år gammalt hus i centrala Vetlanda – eftersom han tycker att ett vackert trähus kan få stå kvar i betongomgivningarna.
Om inte alla jobbare höll tyst och gjorde som de blev tillsagda, oavsett egna nycker och avvikande idéer? Hur i hundan skulle samhället se ut då?
Hoppas Europadomstolen vet vad de gör…

 

*Det finns precis i skrivande stund en stenhård bild på M o T:s hemsida i länken, det är Ulf Christiansson som står och ser ut som en granitbit eftersom han har svårt för muslimer. Uffe, Uffe, Uffe…du kan bättre än så, eller hur? Kom igen. Lämna våra muslimska bröder och systrar ifred.