månadsarkiv: oktober 2013

Linslusgetter och deras matte blir presstoff

I tisdags var jag och några av de mest kamerafrälsta getterna (Astrid och Alma)  i tidningen, och uttalade oss igen mot Livsmedelsverkets föreslagna förbud av gårdsförsäljning av opastöriserad mjölk:

http://www.vetlandaposten.se/vetlanda-kommun/christina-tar-strid-mjolken#.UnEskau9Kc1

Och igårkväll ringde ytterligare en person som ville köpa mjölk för att göra egen ost.

Efter stormen…

…blir det alltid lugnt. Till sist. Vid 16-tiden idag kom strömmen åtminstone tillbaka, efter att ha försvunnit sent igårkväll. Stormen ven runt knutarna, jag hörde något stort knäckas ute, men det stillnade framåt natten.

På morgonen fick min man sparka igång elverket, dra ett ormbo av förlängningssladdar i huset så vi åtminstone fick lite ljus och cirkulerande värme inne. I lagården var det rätt mörkt. Fick handmjölka getterna, 2 och 2 på mjölkbordet. De stod snällt stilla, fast det måste varit ovant för dem att gå i halvskummet för att bli handmjölkade. Mjölken som blev hade jag inga möjligheter att kyla ordentligt, så den fick katter och höns dela broderligt och systerligt på. Och så bära vatten till allt och alla, tvätta händerna i bäcken (där finns rinnande vatten, om än iskallt). Det som hade knäckts på natten var den lustigt formade gamla tallen i hagen där bockarna går, så nu har de tallriskalas några dagar! Ingen ström och ingen kontakt med omvärlden, eftersom mobilmasterna dog på morgonen och återfick livsgnistan först på eftermiddagen. Då pluggade jag in datorn på elverket (bensinen räckte hela dagen!) och skulle besöka eon.se för att få veta mer om hur det gick med deras arbete för strömavbrotten, och möttes av följande (klicka på bilden så blir den större):

skärmdumpeonfel

Det är lika roligt nästan jämt…

Tog med mig barnen ut för att kolla läget i vår skog, men det var inte särskilt många vindfällen alls! Ett fåtal granar som gått hädan, bara.

Inlägg i mjölkdebatten, samt stormvarning

Få personer har väl missat den aktuella debatten kring Livsmedelsverkets förslag till försäljningsförbud för opastöriserad mjölk på gårdar. Förstås ska hörnebo.se sticka ner gummistövlarna i debattsörjan, följande fanns publicerat i Vetlandaposten idag:

”Opastöriserad mjölk – en folkhälsofara, eller?

Enligt Livsmedelsverket, SLV är gårdsförsäljning av opastöriserad mjölk så farligt att det måste förbjudas. Det talas om sjukdomsframkallande bakterier som kan finnas i mjölken, och ”stor risk” att bli sjuk för den som konsumerar mjölken. Men vilka är SLV så bekymrade för?

Det finns ungefär 5000 mjölkbönder i Sverige. Om varje bonde säljer opastöriserad mjölk till 3 andra personer (högt räknat) är det alltså endast c:a 15 000 personer i hela landet som berörs! SLV menar att av dessa personer drabbas ett mindre antal, främst barn, av bakteriestammarna EHEC och campylobacter och blir sjuka. Det är hemskt för dem som drabbas, men risken torde ändå vara på promillenivå.

Dock kommer det även fortsättningsvis vara tillåter att köpa ost av opastöriserad mjölk, både svensk och utländsk, i din mataffär! Dessutom kan du i samma affär köpa rått kycklingkött. Detta bär ofta på olika bakteriestammar, bland annat campylobacter i 62% av proverna på färsk kyckling. Därför uppmanas konsumenten att på eget ansvar värma upp köttet till en viss temperatur för att bakterierna ska dö. Ofta slarvas det i köket och matförgiftning uppstår, med särskilt otrevliga följder för känsliga, till exempel barn. Men inget försäljningsförbud för icke värmebehandlat kycklingkött i sikte?

Är du en av dem som brukar köpa opastöriserad mjölk av en bonde i din närhet, fortsätt med det! Alla leveransbönders mjölk laboratorieanalyseras, så du kan be att få se resultatet för att veta hur det ligger till med mjölkhygienen. Det är i fortsättningen heller inget som hindrar att du på eget ansvar hettar upp mjölken till önskvärd temperatur för att döda eventuella bakterier.

Gör det idag – imorgon kan det vara förbjudet!

 

Christina Liljerås i Hörnebo

getmjölkbonde och ostkakebagare”

Dagen till ära har även en reporter från tidningen varit här på besök, så framöver blir det mera i ämnet!

Mer brännande aktuellt är det inkommande ovädret, som antingen ska heta Simone eller Judas, beroende på vem som får sköta namngivningen. Klass 3-varning för västra Sverige, vi här i de småländska bergen i Getapulien får nöja oss med en Klass 2. Illa nog, det innebär bland annat stormvarning! Vi förväntar oss strömavbrott, teleavbrott (för dem här på landet som inte redan fått kopparlinan avknipsad av Telia), skador på skogen, problem med framkomligheten på vägarna och andra ”intressanta” händelser.

Redan nu regnar det och blåser rätt hårt, så jag har gett bockarna, som går ute, hö medan det går att bära en byra hö utan att allt viner iväg och fastnar i närmsta träd. Jag har spolat upp 70-80 liter vatten i lagården till getterna och killingarna som är inne, och tänker förbereda samma inne hos oss människor. Visst har vi ett elverk, men det ger bara 1 fas, nog för att driva cirkulationspumpen till vedpannan, belysning eller frysboxar, men inte vattenpumpen (brunnen  är djupborrad, så det går inte bara att hinka upp) eller för den delen vakuumpumpen till mjölkanläggningen. Kanske får jag mjölka för hand imorgon bitti i pannlampans sken. Skitkul. Tur att de flesta getterna står stilla som små behornade änglar bara de får kraftfoder…

Så om ni tänker åka någonstans ikväll, gott folk, stanna hemma. Eller ta med motorsågen (kolla bensin och olja!) i bagageluckan, om ni tänker ger er iväg iallafall.

Uppdaterar läget när strömmen kommer tillbaka. Nån gång.

 

Två småbockar flyttar

Idag och igår har varit flyttdagar och tid att ta farväl av några av småbockarna. Nu på eftermiddagen har Tommy fått fara iväg en halvtimme åt sydväst. Tommy och hans tvillingsyster Annika var de första killingarna som föddes här i våras, barn till ledargeten tillika vårt ansikte utåt (se getostkakeförpackningarna!) Astrid och vår egenuppfödde lille Borka. Sin far har tvillingarna aldrig sett röken av, eftersom han ingick i en bockbytesaffär och fick flytta till en ekologisk grönsaksodlingsgård i Skåne innan de små föddes – vilket ställe för bockar, va!? Vid 3 månaders ålder skildes Tommy och de andra småbockarna ifrån sina mammor och systrar, eftersom killingar ofta blir könsmogna tidigt och inte bör ges möjlighet att tjuvpara sig. De små och stora bockarna fick gå på sommarbete i en grannby till Hörnebo.

Nu får Tommy ett nytt hem på en liten gård där han ska ha 3 unggetter som nya kompisar, gissar att det blir uppskattat, även om han inte verkade så begeistrad i att bli instängd i bakluckan på en kombibil. Fast hans nya människor hade bäddat åt honom med mjuk halm på en presenning, och allt!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Igår kom Skalle-Pers nya människor för att hämta honom. Han är en trevlig och kontaktsökande liten bock, första killing till vår enda svart-vita get, Törnrosa, och vår egen Alvin III. Hans mamma hade mycket mjölk åt honom, så han växte så det knakade första tiden i livet. När vi skiljde av bockkillingarna från sina mammor var han en av de största. Mamma Törnrosa saknade honom mycket och det skar i hjärtat att se henne gå runt och leta överallt efter sin son. Visst undrade även småbockarna vad som hänt med deras mammor, men det är en nödvändighet för allas skull, och de små killarna fick gott omhändertagande av sina pappor.

Nu har han flyttat till södra Småland, där några unggetter väntade honom. Inte för att han heller uppskattade att bli borttagen från sina bockkompisar och fängslad i en bil, men jag tror det lät annorlunda när de kom fram.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vi önskar bockarna lycka till i deras nya tillvaro, och hoppas de snart ska finna sig tillrätta i de goda hemmen!

Det finns bockkillingar kvar till salu, men inte många veckor till innan det är slaktdags. Titta under Djur till salu om du är intresserad!

Nya hornmonster

I förrgår var jag och äldsta barnet utanför ett samhälle vars namn kan översättas från medeltidsspråk till nutidssvenska och betyda ”Den vackra skogen”, och hämtade våra nya kompisar, geten Halvan och hennes lille son Oskar. Halvan var inte helt förtjust i att bli inlastad i den konstiga hästtransporten (även om den luktade bock, vilket det borde ha lockat madame), så hennes tidigare husse fick jaga henne lite runt gården. Lille Oskar kunde jag bara lyfta upp och bära till transporten. Människofamiljen vinkade av oss (vi fick med oss en egen burk gårdshonung hem, tack, tack!), även om barnen helst velat behålla sina getter.

Vi kom hem efter en långsam resa, min gamla bil drar inte möe soppa, men den vill helst inte ha en stor, fet släpa efter sig, det går liksom tungt. ”Folk med hjärna, kör”…30 km/h i de värsta uppförsbackarna. Växla, växla, växla. Hade nästan önskat mig en splitväxel som på lastbilar.

Vi lastade in Halvan och Oskar i en kätte i lagården, där de fick vara några timmar och lugna ner sig. Sen släppte vi in kättens ordinarie invånare, Greta och Gullvi med respektive killing. Halvan stångade in de stackars systrarna i ett hörn och ockuperade hökrubban för enbart sig själv och Oskar! Det gäller att göra ett gott första intryck, va…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Halvan är en get med stor personlighet och caprin integritet, så en kan inte bli annat än förtjust i henne. Och Oskar är ju – killing, så där finns inget annat att göra heller! Ni ser att Halvans öron ser konstiga ut, det beror inte på att hon är en vädurs-get, utan att de öronmärken hon tidigare hade orsakade dessa fula skador. Troligen hade märkena fastnat i något, och sår slitits upp i öronbrosket. Tidigare ägarfamiljen var kloka nog att klippa bort märkena, så öronen fick läka, även om de aldrig kommer bli helt återställda. Har ett inlägg på lut längre fram som bara kommer att handla om öronmärken!

Och vadå ”hornmonster”? Jo, det är katternas uttryck för getterna! Speciellt vår stackars vita misse är rädd för dem, minihornmonstren försöker ibland jaga honom som om han vore ett simpelt byte. Djur som beter sig så kan inte vara vänligt sinnade, aldrig i livet! Förfärliga varelser…

Kalla nätter och ett reklaminslag

Nu biter frosten tag i marken till långt in på förmiddagen. Det blir tjocka lager is i dricksvattenbaljorna till de getter och bockar som fortfarande går ute, en får slå och hälla bort isflaken och vattnet och fylla på med nytt och ljummet, så är djuren strax där och dricker igen. Mitt äldsta barn hade väldiga bekymmer imorse, ”Ska vi verkligen släppa ut getterna efter morgonmjölkningen? Det är så kallt, det går inte att vara ute!” Men kyla är inte något bekymmer för getter, neråt en 10-15 minusgrader kan ge köldproblem i juver och spenar för mjölkande förstås, bara några få kallgrader (som idag) går bra. Getterna skuttar ut som vanligt – men kastar sig mot höhäckarna eller vattenbaljan. Det finns gräs kvar i hagen, dock utan något vidare näringsinnehåll, så att bära ut hö till getter och bockar på morgonen är ett måste. (Och det är ingen risk att glömma det, de påminner mig så gärna!) Visst äter de mer när det är kyligt ute, men vi har gott om hö på lager.

I bockhagen finns snart inget naturligt vindskydd kvar för herrarna, eftersom de stora almarna som får agera husrum åt dem, nästan inte har några löv kvar. Vi tänker forsla in några av deras IBC-vindskydd till hagen för att erbjuda dem krypin, ifall det nu faktiskt skulle regna – kyla går bra, men att bli blöt? Määääh-tack.

Den kommande veckan bjuder på både getköp och -försäljning. Rapport om hur det har gått kommer! Titta gärna på Djur till salu-sidan, det finns fortfarande både bockar och getter kvar.

Och så till sist ett litet reklaminslag (vi har faktiskt den här skylten här på gården):

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

PS. Älgjägarna har åtminstone skjutit en kalv. DS

Älgjaktstider och en vedfloare

Idag börjar älgjakten här i södra Sverige, så det gäller att vara förberedd. Igår helgade jag, min man och vårt minsta barn vilodagen genom att ta ner elnätstängslet som bockarna gått på i skogen. (Bockarna är redan hemflyttade och går så att säga inomgårds.) Det var en ganska liten hage, 3 rullar á 50 meter, men det var inte så smidigt att rulla ihop dem eftersom det är tät blandskog där de har betat. Färdigt blev det, och nu behöver vi inte oroa oss för att någon älg alternativt jägare alternativt jakthund ska trassla in sig i nätet.

Själva jagar vi inte, även om vår mark ingår i jaktlagets areal.

Här har vi en trogen arbetare, Alma floar ved (”staplar” heter det nog på rikssvenska):

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Och nej, hon har inte rymt till vedhögen, den är inhägnad till hagen, den med. En uppmärksam getskådare ser oxå att hennes ena öra ser skadat ut. Det beror på ett öronmärke, mer om detta ämne längre fram.

En get-tittsresa

Igår fick jag först leverera mera ostkaka till Puttes Lanthandel i Ramkvilla, så nu finns det gott om det igen i frysen, bland glassar och efterrätter.

Sedan styrde jag stjärnan på bilen mot öster, vi åkte en timme ungefär, jag och de minsta barnen. När vi kom fram till den lilla byn (åjo, den är större än Hörnebo, måste jag erkänna), där vi passerade såväl stora hus med snickarglädje, höstfärgade träd och hagar med både hästar och lurviga Highland Cattle-kreatur –  möttes vi av den trevliga människofamiljen på en viss gård. Där fanns, i ett eget gethus med utgång till en hage, en 3-årig grå göingeget och hennes lille bockkilling. De var nyfikna på oss, och den lille skuttade över stenarna, som småländska killingar alltid gör.Han var dessutom stor för sin ålder, ett gott tecken på getmammans mjölkproduktion!

Människofamiljen har nya, spännande planer för sin gård, och därför söker de ett nytt hem till sina göingegetter. Och visst, när en får ett fint erbjudande om att köpa välmående getter – då tackar en ja! Barnen i deras familj var inte så glada över att mamma skulle sälja deras getkompisar, men de får förstås komma till Hörnebo och hälsa på dem sen, om de vill (jo, jag vet, nu har jag sånt där tråkigt vuxenperspektiv – det är inte samma sak!).

När alla papper är klara (genbanksintyg, transportdokument, märkning…det är inte bara att köpa när det gäller lantbruksdjur) hämtar vi geten och hennes son. Då ska ni få se bilder!

Bockjakt del II och nya fåddehöns

Den tjuriga luftvägsinfektionen hos eder gårdsbloggare Christina i Hörnebo fortsätter, men showen går vidare ändå! Djuren och gården ska skötas oavsett mänsklig dagsform och humör (och tack och lov för det!), men det går inte att baka några ostkakor när en bär på baciller, det tillåter inte reglerna. Förstås har vi ett fryslager av ostkaka, så du behöver inte vara orolig för att det ska bli helt slut i din affär!

En morgon förra veckan var jag precis på väg ut för att mjölka när jag upptäckte en välkänd silhuett på lagårdsgatan – Truls, Den störste bocken i sockna´! Visserligen en artig och trevlig besökare, men tanken var att han skulle befinna sig i en beteshage 500 meter bort. Bara att leta rätt på ett grimskaft (och plocka med några paradisäpplen till muta) och ta med de minsta barnen som inte var i skolan, för att leda tillbaka Truls till hans kompisar. Den minsta ongen hann först, som synes, denna företagsamma 2-åring tog sin sparkbil och åkte bort för att valla bock. Och det lyckades:

bockvallning

Vi har fått några nya hönor i flocken! En snickarkollega till min man hade bara 3 höns kvar, och hade insett att de inte skulle kunna hålla värmen i hans stora hönshus över vintern (en höna genererar ungefär 35 W värme, så det räcker inte långt). Därför gav han dem, vänligt nog, till oss! De är värphybrider (såna höns som finns på ”äggfabriker”), 2 bruna och 1 vit. De verkar tycka att det är väääldigt mycket höns och tuppar i det nya hemmet, och den vita har blängt eftertryckligt på bockkillingarna…

Här är två av de nya madamerna:

OLYMPUS DIGITAL CAMERA