månadsarkiv: januari 2014

Victor – en arbetare på Löten

Fullständigt namn: Victor Volvo Bolinder Munktell (230 i mellannamn).

Ålder: Pöh! Ho´ ska väl inte fråga en gentleman om hans ålder, heller?…Okey då, jag är född 1959 så får ni räkna själva!

Familj: Mina kompisar Super Majorerna, Massey-Ferguson och Tretusensexhundra (vad nu det är för namn?).

Yrke: Gårdstraktor.

Intressen: Jobba på vintern, jobba på våren, jobba på sommaren och jobba på hösten. Och vila emellanåt.

Registreringsnummer: Nä, nä, nä! Såna privata frågor svarar jag inte på…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Här är jag när jag jobbade i skogen ihop med två av gårdens människor igår. Det syns ju vem det är som är arbetsledare i det sammanhanget, liksom!

Min favoritmänniska och jag har hängt ihop i många år nu, och jag skulle inte vilja ha någon annan. Vi känner varann väl vid det här laget. Han brukar pyssla om mig väl, ladda mitt batteri och så, och som tack startar jag alltid. Alltid, oavsett väder. Och sen jobbar vi ihop, han gör nästan lika mycket som jag. Igår var vi som sagt ute i skogen, vi skulle röja bort sly och småträd inför en avverkning som människorna ska låta göra. Människan har hängt på mig vajerkranen för att jag ska kunna göra maximal nytta. Och jag tuffade ut i skogen, t o m utan kedjor på. Det ni! Skulle knappast ungdomarna göra om, om en säger så.

Jag får göra annat oxå, brukar hjälpa människorna med höet på sommaren. Jag både slår och vänder och stränglägger. Finns andra traktorer här i byn som oxå jobbar med sånt, de är lite stöddiga och kallar mig för Plutten…men å andra sidan kan de knappt backa in i maskinhallen och hänga på slåtterkrossen innan de har gjort åt 10 liter diesel. Jag kan slå 2 hektar på 4 liter blankt, så jag vet ju vem som borde skratta hela vägen till banken! Och jag är inte svår så, jag jobbar för båda de stora människorna på gården, även om de har lite olika handlag. Naturligtvis är både han-människan och hon-människan övertygade om att de är bäst på att hantera mig, men jag vet ju vad jag tycker.

Vårbruk är oxå kul. Men det är nog skogssysslorna som får mina båda cylindrar att tända fortare. Jag klättrar över stock och sten, upp och ner för backar och slänter – och hela tiden har jag med mig respektingivande stockalass på vagnen. Och snyggt blir det efteråt. Inga körskador! Gammal är äldst i skogen (inte för att jag ser mig som gammal, men ni fattar, va?).

Himlen gråter

Det är blött, blött, blött ute. Det har regnat i en månad, känns det som (och det har det nog vid det här laget). Grusvägarna är sönderkörda, små sjöar har spontanuppstått både här och där och det porlar i bäckar och diken som om det vore vårflod. Dessutom är marken uppgrävd p g a bredbandsutbyggnaden, så det finns gott om lera för hugade små barn…

Inne i lagården är det iallafall torrt. Jag är glad att jag har valt att ha (nästan) alla inne över vintern. De två bockarna ute har sina vindskydd när det regnar för illa, men de ska snart få komma in i lagården igen. Alla getter som går med bock är förhoppningsvis betäckta nu, har inte sett någon som visat brunst på några veckor nu, och det är ett säkert tecken. I april kommer de första killingarna!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Alla getter har inte fått träffa bocken än, de getkillingar som är för små att få en egen killing och de vuxna getter som killat på hösten, har en egen enkönad grupp för att växa till sig respektive vila upp sig. Det är inte hela väggar mellan kättarna, så det går att försöka flirta med bocken Alvin III, tycker lilla Lisa. Snart är hon stor nog för att få möta en bock!

En brukar vänta med att betäcka getkillingarna tills de är minst 7 månader gamla. Då föder de sin första killing när de är ungefär ett år, och det är lagom. Getkillingar kan ha sin första brunst redan vid 2-3 månaders ålder, så en måste vara noga med att det inte finns någon bock i närheten då. Om en ungget killar vid 7-8 månaders ålder är riskerna stora att både mor och unge dör. Därför är vi strikta med könsseparatismen utom när det är dags för planerad betäckning!