månadsarkiv: mars 2014

Skrockan dag 13 och jag har skitkul

Lilla hönan ligger kvar på sina ägg, likadant som i förrgår, så jag postar ingen ny bild på henne. Hon var faktiskt och åt och drack när jag kom in i lagården för att ge hönsen eftermiddagsmat, men skyndade sig snabbt tillbaka till sina ägg.

Annars har jag haft skitkul:

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Bokstavligt talat; vi har spridit gödsel. Enklare uttryckt har vi medelst den lånade gödselspridaren (tack, grannen, du får gärna låna vår tallriksharv sen om du vill!) som syns bakom traktorn, vräkt ut vinterns samlade förråd av höns- och getbajs på åkrarna. Fekalierna har legat på vår gödselplatta och gonat till sig (brunnit, som det heter), och ska nu få bidra med viktiga näringsämnen och mull till växtligheten. Ett självklart tillbehör för en traktorförare är förstås hörselskydden, men inte tusan ligger de i rätt traktor när en ska ha dem, så då får en ta de närmsta, de moderiktigt rosa hörselskydden som det står Kid på. Sorry, ongar. ni ska få tebax dem…

Skrockan dag 11

Denna soliga vårlördag är dag 11 för vår lilla skrocka, bara 10 dygn kvar nu till kläckdax!

Men vadå, ligger hon bara där hela tiden?

Svar ja. Hönan ligger på sina ägg 24 timmar om dygnet för att hålla dem varma. Precis hela tiden, förutom en eller kanske två gånger per dag när hon lämnar äggen en kort stund för att äta och dricka rejält, samt släppa en superstor bajsklutt. Normalt sett bajsar höns lite och ofta just där de råkar vara, men en som ruvar kan inte skita i redet, det skulle inte äggen och så småningom de små nykläckta kycklingarna må bra av.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Ursäkta, Bloggfelsnisse gjorde så bilden föll bort när jag postade detta!

 

 

Skrockan dag 3 och en flistugg

Vi köpte två dvärghönor av min kompis Lillemor för några dagar sen. Den ena lilla hönan visade med en gång att hon ville ruva, och det var precis det som var tanken. Många dvärghönor har väldigt stor ruvlust, och Lillemor var trött på att dessa damer inte värpte några ägg, utan bara ville ruva hela tiden. Under tiden en höna ruvar eller har små kycklingar värper hon nämligen ingenting.

Våra hönor har inte varit så värst sugna på att ruva, en enda höna ruvade förra året, så nu vill vi ha kycklingar på gården igen. Fina lilla hönan fixar den saken!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Idag är dag 3 i hennes ruvning, så om ungefär 18 dagar kläcks kycklingarna! 7 ägg har hon fått att ligga på, eftersom det ska vara ett ojämnt antal. Svårt att veta varför det bruna ägget blivit ratat, antingen tar hon det till heders igen eller kommer det inte bli någon kyckling från det ägget. Och vadå ”skrocka”? Jo, det är ett gammeldax uttryck för ruvhöna, som kommer från att hönan gör ett skrockande ljud när hon ligger på ägg.

Efter avverkningen ligger det mycket ris kvar i den före detta skogen. Tallris är mycket populärt hos våra getvänner, här visar Törnrosa vad hon och hennes kompisar kan göra med ett par rejäla tallekvistar:

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Skogsskötsel på människors vis del II

Tidigare har jag berättat om en planerad avverkning ( http://www.hornebo.se/?p=97 ), och nu har det äntligen hänt! Tanken är att ett litet skogsskifte på drygt ett halvt hektar ska gå från mörk grandominerad skog till lövträdbevuxen betesmark. Att det har tagit så lång tid från beställning till genomförande har berott på vädret. Marken i det aktuella skiftet är surhålsdominerad, så vi har fått vänta troget först på att höstregnen skulle sluta (det gjorde de inte), och sedan att tjälen skulle komma (det gjorde den inte) och sen att den sent komna tjälen skulle ligga kvar länge nog för att skördarföraren skulle hinna komma (det hann han inte)…men nu har det torkat upp någorlunda, så att de har kunnat rulla hit med sina maskiner. Här är skördare och huggare (orange hjälmprick på bilden) i arbete. Något svettigt, som ni ser, eftersom någon idiot belamrat vår skog med en massa elledningar:

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Faktiskt klarade de kraftledningarna, hela tiden, fast det blåste – åt fel håll oxå. Den manuelle huggaren fick fälla ett antal grova granar, som var för stora för att skördaren skulle kunna ta ner dem. Kvar har blivit en och annan tall, några döda träd (till fåglar och insekter) och diverse lövträd Sen kom skotaren farandes för att köra ut alla stockar ur skogen. Riset och grenarna får ligga kvar och torka innan en annan skotare kommer och hivar ut det till vägen, och lägger i en stor hög som senare ska bli flis att elda i något fjärrvärmeverk. Fast jag känner några som gärna kalasar på tallris, så de ska få sin beskärda del, nu när det ändå finns.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Getfolksammanträde (med flaskkilling)

I helgen hade Föreningen Allmogegeten sitt årsmöte på Tenhults naturbruksgymmnasium. Vi for dit hela familjen för att delta i mötet, men oxå för att se djuren på skolans minizoo. Förutom exotiska djur, fiskar, höns och får, finns några göingegetter på skolan. Det är två getter och en bock, den ena geten hade precis fått tvillingar och den andra väntade av allt att döma oxå tvillingar. De var mycket nyfikna och sociala, och tiggde frukt av barnen. Getterna Tova och Tindra är mammor till våra Greta och Gullvi, så det var extra roligt att träffa dem. Bocken Pontus är dessutom son till vår ståtligaste bock Truls.

Själva mötet inleddes med fika och, förstås, en massa getprat. en härlig upplevelse att vara i ett rum fullt med allmogegetfrälsta! Även roligt att få ansikten till de välkända föreningsnamnen och telefonrösterna. Årsmötesförhandlingarna tog vid, och den nya styrelsen valdes. Ny ordförande är Camilla Söderstjerna, som tar vid efter Johan Widing. Er egen Christina i Hörnebo valdes även in som ny ordinarie ledamot i föreningsstyrelsen. Den allra populäraste mötesdeltagaren hade dock inte rösträtt; Louise från Hörby hade med sig lilla flaskkillingen Megavega, en vecka gammal. Den lilla fick spatsera i möteslokalen, och ”mamma” hade med sig gott om tygblöjor för att kunna ta hand om eventuella pölar.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Glad 8:e mars!

Mina älskade döttrar! Min kära mamma, mormor, farmor, fastrar, mostrar, kusiner, vänner, grannar!

Idag är det den Internationella Kvinnodagen, 8:e mars. Vår dag. De andra 364 är väl pojkarnas och männens, kan tänka. Till och med här i Sverige, som en gång var världens mest jämställda land (nu har vi rasat på listan), tjänar kvinnor bara 85 % av vad män gör. Landets mäktigaste person, statsministern, har sedan Sverige blev en demokrati 1921 alltid varit en vit, heterosexuell man. Karlarna håller hårt i pengarna och makten, men tydligen kan de inte riktigt skratta hela vägen till banken ändå – majoriteten av dem som tar livet av sig i vårt land är män!

Som rural feminist (slå upp det, girls!) kan en konstatera att mönstret går igen över jordklotet. Majoriteten av jordägarna är män, samtidigt som de flesta bönderna (och familjeförsörjarna) är kvinnor. De arbetar hårt, ofta för hand utan hjälp av traktorer och maskiner. Våra medsystrar har många av dem getter på sina små gårdar, precis som jag, men för dem är mjölkmaskin och rinnande vatten ouppnåelig lyx. Tänk på dem idag! Och bär med er deras barn, som bokstavligen får skörda frukterna av deras mammors tuffa slit. Vill du ge mer än en bön eller en tanke – kanske en slant! – ge till en organisation som arbetar med och för kvinnor, för då når hjälpen fram…

Min äldsta lilla dotter vet inget om kvinnokamp än, hon har sitt okuvliga självförtroende, en rak rygg och en stark vilja. Hon står med ett par avtagna byxor i handen och säger att hon inte vill ha dem, ”Dom går inte dansa i!” och sen tar hon fram ett par bättre byxor. Då tänker jag på Emma Goldmans ord ”If I can´t dance, it´s not my revolution!”

Glad 8:e mars!

www.bang.se

Bygg ett mjölkbord!

En familj med nya getvänner till oss undrade hur ett mjölkbord kan byggas? Innan vi började med maskinmjölkning 2013 hade vi getterna mest för husbehov, jag (Christina) mjölkade för hand och hade inte mer än 1-3 getter i mjölkning samtidigt. Min man (Peter) byggde ett mjölkbord för getterna att gå upp på när det var mjölkdax, och så satt jag på en stol bredvid och mjölkade – en bekväm arbetsställning! Getterna lärde sig fort att det fanns kraftfoder (godis!) längst fram på bordet, så det var inte svårt att locka upp dem för rampen. Jag mjölkade både inne och ute, och getterna bildade gärna kö när det var mjölktid, naturligtvis skulle ledargeten, Astrid, alltid vara först!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Klicka på bilden så blir den större!

Plattformen som geten ska stå på är byggd i ett stycke med den lilla kraftfoderhyllan längst fram, och jag har använt foderhyllan till att ställa en fylld foderskål på. Fodergrinden som ska låsa fast getens huvud har ett ”låsavstånd” mellan skänklarna på 10 cm, vilket räcker för att hålla en behornad get fast (men det goda fodret gör det största jobbet, förstås 😉 ), skänklarna kan öppnas eftersom de är fastskruvade i bottenstycket med vagnsbultar, och de låses i överkant genom en enkel spännrem. Rampen som geten ska gå upp på är byggd för sig, och läggs fast mot bakänden på plattformen där geten ska stå och spänns fast även den med en spännrem. Bordet blir nämligen otympligt och svårt att flytta för en person om rampen sitter fast, det är lättare att bära iväg rampen för sig och bordet för sig.

Detta är ett förslag till hur en kan göra, om en vill. Anpassa bordet till egna och getternas förutsättningar – du kanske hellre vill stå och mjölka och behöver ett högre bord, eller bygga fast mjölkbordet i din lagård? Bygg av det material du har tillgängligt, så blir det billigt och resurssnålt! Vårt bord är byggt av 25*50-virke (eller 1 tum*2 för de som är lite mer gammeldax…).

Lycka till!