månadsarkiv: april 2014

Kosläpp i Byestad och vår i parti och minut

Kosläpp i Byestad, Skirö

Vännerna i Vetlanda Framåtanda, Maria och Lars Brihall, bjöd i helgen in till kosläpp på sin gård Byestad i Skirö, öster om Vetlanda. Solen välsignade dagen med sin ständiga närvaro, och många stora och små människor, enligt uppgift c:a 1 000 personer, hörsammade inbjudan. Det fanns en tipspromenad, möjlighet att åka hästskjuts runt gården, nygrillad korv, ett antal försäljare av lokal mat (bl a vi från Hörnebo, Lustgården i Loaklev och Vasens Ost), ett antal olika sorters djur att se och klappa – och förstås huvudpersonerna korna! Det var tjockt med folk uppe i sluttningen ovanför lagården när kossorna äntligen fick springa ut i solen, äta nytt vårgräs och förstås börja göra upp sin inbördes rangordning. Vetlanda Framåtanda presenterade samtidigt sitt nya valmanifest.

OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA

Från Löten i Hörnebo hade vi med oss vår ledarget Astrid och hennes killingar Jenny och Mikael. Astrid är ett fint exempel på göingeget (även om hon är något…eh, välnärd), och de söta killingarna var mycket populära hos de besökande barnen. Som synes uppskattade inte mamma get all uppståndelsen helt och hållet. Vi hade förstås med oss ostkaka till provsmakning och försäljning – det var faktiskt försäljningspremiär för den nya glutenfria getostkakan. Det verkar ha fallit folket i smaken, för vi fick bara några ostkakor med oss hem igen. Ett härligt evenemang, hoppas det blir återkommande!

Ett litet vårbruk avslutas

Vi odlar bara vall (=olika sorters gräs som ska bli hö till djuren), eftersom vildsvinen omöjliggör, eller åtminstone försvårar, odling av andra grödor. Det är inte så enkelt att de lämnar vallarna ifred, men det blir mindre bökat på vallar än där det växer till exempel spannmål. Även gräs måste dock skötas, plöjas och sås om då och då för att ge bättre skörd.

OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA

Först lånade min man grannens fyrhjuling med tillhörande bakmonterad centrifugalspridande såmaskin, och sen fick de nyspridda fröna tryckas ner i jorden med hjälp av en av våra traktorer och ringvälten. (Ja, traktorföraren fyller 15 vilket år som helst, nästan. Äsch, han når ner till kopplingspedalen, och dessutom är inte en åker allmän väg. Nä!)

Nekrolog över Hörnebos Alvin III

En liten fadderbock

Han föddes i november 2011 här i vår lagård i Hörnebo. Han fick en god start i livet, eftersom mamma Elsa är en högmjölkare, och hade gott om mat till sin killing. Han hade 3 jämnåriga killingkompisar att leka med, eftersom pappa Emil är en duktig brunstkontrollant (det var inte matte, så meningen var att det inte skulle födas några killingar på hösten. Egentligen. Nu mera får bockarna gå för sig själva under våren och sommaren.).

När han var ungefär 2 månader kom en man i jaktlaget, vi kan kalla honom Lasse eftersom han heter så, på besök till oss. Han fick se den lille bockkillingen, som vi släppt ut så kan skulle få springa av sig lite. ”Vad ska ni göra med den där lille?” undrade Lasse. ”Om vi inte får honom såld blir det nog slakt”, svarade jag. ”Men…ni kan ju inte slakta en sån där liten söt!” sa Lasse och funderade en stund, och sen kom det: ”Man kan ju ha ett fadderbarn i Afrika och betala för en gång i månaden, då kan jag lika gärna ha en fadderbock och betala för istället! Jag kan inte ha honom hemma, men ni kan ta hand om honom åt mig! Vad kostar en sån där liten att ha?”

Så blev Lasse den lille bockens fadder, och betalade en summa varje månad för att den lille skulle få leva. Han fick förstås äran att döpa honom, namnet blev Alvin III.

Pappa Alvin

Alvin visade sig vara en vänlig och lugn bock precis som sin pappa, så vi bestämde att han skulle få betäcka några av våra getter och själv bli far. 2013 föddes 4 killingar av Alvins 3 fruar, och 2014 föddes 6 killingar av Alvins, även i år, 3 fruar (det är inte illa, 10 barn vid så ung ålder…)!  Här är några av dem, ihop med mamma Astrid:

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Slutet

Alvin blev ganska hastigt sjuk. Jag sökte veterinärhjälp och gav den utskrivna medicinen till honom. Men jag var för sent ute, vår vän Alvin överlevde inte.

Hörnebos Alvin III är mycket saknad, av oss människor här på gården och kompisarna i bockgänget. Förstås även Lasse, som jag ringde för att meddela vad som hänt.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Hönssorg och killningsdramatik

Till minne av Berit, en stor hönspersonlighet

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Ingen vidare smickrande bild, eftersom den är tagen i höstas när hon ruggade (bytte fjäderdräkt).

Jag hittade Berit liggandes död inne hos hönsen igår. Hon lågt rakt under sittpinnarna, så hon hade nog bokstavligt talat trillat av pinn. Berit var en av mina två äldsta hönor, kläckta 2005 eller kanske ännu tidigare, de var nämligen minst ett år gamla när jag köpte dem och ett gäng kycklingar 2006. Nu hade tiden runnit ut för Berit, och det är inte många hönor som får bli 9 år gamla (minst)!

Berit var en redig hönstant, värpte ljusmossgröna ägg, hade ruvat fram ett antal kycklingkullar och tog tusan inte nån skit från katter eller andra stöddiga varelser! Ett par nyp av den hårda näbben visade var skåpet skulle stå. Nu under senare år hade hon inte värpt så värst bra, men hon var ändå en viktig person i flocken.

Dramatisk tvillingfödsel i lagården

Vår Maja väntade tvillingar, var jag ganska säker på. Igår förmiddag hade hon börjat visa tecken på att ha värkar, och klockan 15 la hon sig ner och krystade första gången, och lite av fosterhinnorna kom ut. Jag höll mig i bakgrunden och bevakade henne utan att störa. Men en stund senare reste hon sig och stod och flämtade igen. Fortsatte att avvakta, ville inte ingripa i onödan. Hon la sig ner ett par gånger till för att krysta, inga klövar kom ut, och Maja reste sig igen?! Hon verkade pigg, t o m åt och drack en hel del. Jag var rådvill och fortsatte att hålla koll på henne, hur skulle det gå, kunde hon klara sig själv?

När det blev kväll förstod jag att hon verkligen behövde hjälp. Jag väntade tills hon låg ner och krystade. Klippte naglarna, tvättade och skrubbade mina händer och armar, spritade mig noggrant och tog en klick glidmedel på handen. Efter att ha känt på de hala små killingkropparna kunde jag konstatera att den ena killingen låg med bakbenen först, och dessutom låg de i kors, inte konstigt Maja inte kunde krysta ut den lille, och nu var hon dessutom trött! Rätade ut bakbenen och drog ut killingen så sakta jag kunde, den sprattlade, den levde faktiskt! Ut kom den, hal och kleggig och varm, jag tog bort fosterhinnorna från nosen för att underlätta andningen, och Maja började slicka den torr. Åh, det var en liten get! Gjorde om rengöringsproceduren på mina händer och armar och lokaliserade den andra tvillingen, när de vassa små mjölktänderna rörde mitt pekfinger förstod jag att den låg åt rätt håll, bara att få framklövarna i läge och dra igen! Men när jag kommit en bit, Maja jobbade i den mån hon nu orkade, upptäckte jag att killingen vänt huvudet bakåt och inte skulle kunna få plats att födas, men den rörde sig, den levde den med! Stackars Maja, det skulle göra ont, jag bad henne om förlåtelse när jag makade killingen tillbaka in i livmodern för att kunna ta fram huvudet i rätt position. Jag lyckades efter några försök och kunde dra ut även denna killing så försiktigt som möjligt. Maja tog hand om henne, putsade henne och slickade henne torr, för även den andra var en get!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag tackade Gud att killingarna hade överlevt, och att Maja och killingarna snabbt återhämtade sig efter den pärs som killningen blivit. Småttingarna diade ivrigt i sig av råmjölken utan att få vägvisning, och jag gav Maja en skivad eko-banan som belöning och extra energi.

 

 

Get-BB har öppnat för i år!

Jajamen, gott folk och go´ getvänner! De första killingarna är födda och ljudet av minstingarnas baaaaah sprider sig i lagården. 5 stycken har det blivit hittills, 4 bockar och 1 get, alla mår bra och har klarat både födelse och den första tiden i livet utan hjälp. Alla killingarna är mest vita, med svart/gråa eller viltfärgade tecken i sin silkesmjuka ragg. Getmammorna är stolta och beskyddande, och mycket noga med att bara de egna killingarna får tutta; annars kan riktigt nya killingar försöka gå och dia var som helst – mattes byxor kan duga, de med!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Här är Alma med tvillingbröderna Oskar och Stig, hon slickar dem torra efter killningen. Sedan försökte de resa sig på sina långa vingliga ben och gå och dia sin mamma för att få i sig den livsviktiga råmjölken, vilken innehåller antikroppar som hjälper de smås immunförsvar. Sugreflexen är stark, och de förstod direkt vad de skulle göra när de fick tag om varsin spene!

Almas mamma, ledargeten Astrid, har oxå fått tvillingar, en bock och en get, och unggeten Viktualia har fött en liten bock. Snart ska fler getter killa, så vi ser fram emot ytterligare sötnosar i lagården!

Dunbollar och hönspermission

Hos skrockan och hennes kycklingar är det full fart, åtminstone periodvis, precis som alla andra småttingar behöver de mycket vila, då de kryper in under mammas fjädrar. Nu när alla är kläckta blev facit knappt godkänt, 2 levande kläckta av 7 ruvägg från början. 2 av äggen ratades av hönan, 2 av kycklingarna dog innan de kommit ut ur äggen helt och hållet, och 1 ägg som inte kläcktes alls. Vad det beror på är svårt att säga. Men de två små som ändå går där i buren med sin mamma är vidunderligt söta, eller hur?

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

”Matskålen” som syns i förgrunden är ett glassburkslock, det får inte vara något med för höga kanter, för då kommer inte kycklingarna åt fodret. De får ett näringsrikt kycklingfoder så att de ska växa redigt bra, och mamma höna hjälper till att hacka pelletskrosset i mindre bitar så att de ska kunna äta det lättare.

Hönspermission

Det är härligt väder idag, solen skiner och vårvinden fläktar tvätten som fladdrar likt den värsta tvättsåpareklamfilm från 90-talet. Alltså en perfekt dag för hönspermission. Mot friheten, girls and boys:

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Skrockan dag 22: Nykläckt!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

På morgonen tog den här lilla sötnosen sig ut i jordelivet! Ni fick ju se bilden igår när hen kommit en bit på väg att ta hål på äggskalet. Hen är så nykläckt att hen inte ens hunnit torka och bli dunboll än. (Och jag använder inte pronomenet ”hen” för att vara vitsig, utan för att jag helt enkelt inte vet kycklingarnas kön än. Det kräver en expertis som jag inte har för att kunna se skillnad, så det blir att vänta tills de är 4-5 veckor, då brukar det märkas tydligt vem som är tupp och vem som är höna.) Idag kläcktes den här söta svarta här ovan, en gulbeigefärgad gullunge som syskon, samt en liten vit som tyvärr inte överlevde den korta men långa färden ut ur ägget. De två kycklingarna håller sig i sin mammas kroppsvärme, hon beskyddar dem från kyla och andra hot, skrockar och kluckar till dem och de svarar med det vårligaste av ljud – kycklingpipet!

Vi hälsar de nya fjäderprydda (eller snarast dunprydda) vännerna välkomna till världen!

Skrockan dag 21: Någon piper!

Den Stora Genomsnittliga Kläckdagen är här, och det går att höra någon eller några pipa under skrockans varma vingar! Ett par gånger under dagen har jag känt efter hur läget varit med äggen, men jag får göra som min hönspolare och ge mig till tåls över natten. Ingen av kycklingarna har ännu tagit sig ur skalet helt och hållet, men de små näbbarna jobbar enträget för att äggskalen ska ge med sig och släppa ut dem. Skrockan pratar med dem, och petar med näbben för att få äggen i rätt läge så att kläckningen underlättas.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Här syns en svart kycklingnäbbspets genom hålet i skalet, kycklingen piper redan i ett tidigt försök att meddela sig med omvärlden (kanske främst mamma). Det är rätt vanligt att färdigvuxna kycklingar kan höras pipa redan innan de börjar hacka hål på äggskalet, mina barn brukar vara mycket fascinerade att höra ett pipande ägg!

Jag la tillbaka ägget till skrockan direkt efter jag tagit bilden, så inte kycklingen skulle bli kall. Värmen är livsviktig för småttingarna i det här läget. Hoppas morgondagen blir välsignad med små dunbollar!

Har dä blitt nåra killingar, då?

Inte än, geten som visade misstänkt beteende igår hade bara förvärkar, och återgick till sitt vanliga idisslande och ätande efter att ha flämtandats duktigt genom sammandragningarna ett antal timmar.

Skrockan dag 20, snart så…

…kläcks kycklingarna, hoppas vi!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Eftersom det är dag 21, den vanligaste kläckdagen, imorgon har jag varit och lyssnat på äggen. Hönan uppskattade inte störningen, men hon orsakade inte blodvite på mig, åtminstone (vissa hönor är så beskyddande mot sina ruvägg att de kan hugga sår med sina hårda näbbar på den människa som blir för närgången). Inget av äggen pep, men jag kunde höra försiktiga rörelser och ljudet som blir när de små kycklingarna försöker hacka hål på äggskalen inifrån. Alltid lika spännande! 5 ägg har hönan kvar nu, 2 av de ursprungliga äggen har hon ratat under ruvningens gång för att något blivit fel med dem. Aptitligt eller ej är det troligaste att hon ätit upp de äggen!

Vad händer med getterna, då?

Jo, jag kan avslöja att en av unggetterna har börjat få värkar nu, men det återstår att se om det är allvar eller bara förvärkar. Getter kan nämligen ha det i ett antal dagar före killingen föds, precis som hos människan. Vi väntar och ser…

Skrockan dag 17 och stenrika bönner

Tiden går fort när en har roligt! Nu har skrockan ruvat i 17 dagar, bara ungefär 4 kvar innan kycklingarna ska kläckas!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Lite mat och vatten är gott för den som legat hela dygnet och hållit äggen varma! Det är nämligen hönans kroppsvärme som gör att de små cellerna i de befruktade äggen börjar utvecklas till kycklingar. De flesta kycklingar som kläcks världen över har dock inte en hönsmamma som värmer dem till liv, utan de kläcks i äggkläckningsmaskiner, som håller äggen lagom varma med teknikens hjälp.

Stenrika bönner i arbete

Visst är vi stenrika, bokstavligt talat. Vi bor ju i Småland…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

En person vi känner kom med sin fyrskäriga växelplog (vilken dröm, va?) och plöjde upp den här åkern (träan heter det på Hörnebomål), sedan har vi tallriksharvat, spritt gödsel, plockat sten, och kört med fjäderharven…och då kom det upp ännu mera sten. Tänka sig. Tur att vi är många som kan hjälpas åt, var och en efter förmåga. Det finns gott om sten kvar att plocka upp, men sen har inte åkern i fråga varit plöjd på minst 25 år heller!

Jag har varit och köpt utsäde, alltså fröer som ska sås i jorden för att det så småningom ska bli en fin vall av det hela. Framåt sommaren blir det hö till våra getter!

Tävling: Månadens Bock på hörnebo.se

Är Din man Månadens Bock, eller kanske Du själv?

månadensbock

I samarbete med Centerpartiets Kvinnoförbund lanserar nu hörnebo.se tävlingen Månadens Bock! Vi tycker att de mänskliga bockarna har hamnat lite i bakvattnet när sajten översvämmas av getabockar högt och lågt. Detta måste ändras!

Känner Du någon man som har goda inre och yttre kvaliteter för att kunna vara Månadens Bock, eller är Du själv en sådan man? Vet Du någon som skulle passa, någon som visar på ett framstående sätt vad det innebär att vara en redig bock? Som alla vet sitter det inte bara i hornen…

Anmäl din kandidat, gärna med bild, och en kort beskrivning över varför just han ska bli Månadens Bock på hörnebo.se ! Skicka ett mejl till oss, eller klicka på Leave a reply . Förutom äran och en egen presentation här på sajten, får varje månads vinnare ett generöst tilltaget presentkort på en populär webbutik för herrkläder, www.primoaprilia.se

Låt tävlingen börja, och må bäste bock vinna!