månadsarkiv: juli 2014

Boxer-en cool gammal tik på 4 hjul

Boxer med självlastarvagnen. "Ser ni mitt fan uppe till höger i bilden?"

Boxer med självlastarvagnen. ”Ser ni mitt fan uppe till höger i bilden?”

”Gammal för dig, va, flicksnärta! Själv definierar jag mig som 50+, tack!”
”Ursäkta, det var inte min mening att förolämpa dig såhär i början av intervjun. Kan vi köra igång på redigt nu?”
”Det ska väl gå bra, men tänk på vad du säger…”
”Du är ny här på gården, har bara varit här ungefär 2 veckor, och nu ska du få ditt porträtt tecknat på Hörnebo-bloggen. Vi börjar med faktarutan, så vi känner oss som en kvällstidning:

Fullständigt namn: Bolinder-Munktell Volvo 350 Boxer (låter nästan liksom, adligt, tycker jag).
Ålder: Jaha, nu är du där igen, tösabit. Jag sa ju att jag är 50+, det räcker väl…ja ja, jag är jämngammal med min adoptivbrorsa Victor här på gården.
Familj: Jag smälter bra in i gänget med lille som sagt adoptivbrorsan Victor, Super Majorerna, Massey Ferguson-traktorgrävaren och de andra.
Intressen: Pah, intressen är för dekadenta veklingar. Jag föredrar arbete framför att samla frimärken och spela innebandy.”

Vad kan du berätta om dig själv?
Jag är en arbetsam dam i mina bästa år. Måste bara få rätta till missförståndet att Boxer skulle ha något med boxning att göra, det är ju inte så att jag rullar omkring och slår någon på käften, det är inte min grej. Jag föredrar som sagt att arbeta. Gärna hårt och gärna mycket. Kör gärna 3-skift med mig själv om möjligheten bjuds. Sista stället jag var på nu innan jag kom till Hörnebo var mera semesteranstalt för äldre traktordamer – sicken förolämpning! Jag fick driva en vedkap! Verkar lite mer lovande här på Löten, måste jag säga, jag har fått köra hö som på den gamla goda tiden!
Har du fått några åldersskavanker?
Men det var då ett ½!”#¤% tjatande om min ålder. Åldersskavanker, det kan du fråga den där Massey Ferguson-spolingen på granngården, han är knappt torr bakom kylaren, den! Jag är pigg som en lärka, thank you very much, startar alltid lätt och är stark som ett stort antal oxar. Visst är jag lite inkontinent i hydrauliken till lastaren, men det är inget att skämmas för.
Hur ser dina framtidsplaner ut?
Fortsätta jobba järnet här på Löten, jag är ju bra till lite av varje eftersom jag har lastare. Och så ska jag försöka lära känna de här skumma göingegetterna bättre, jag är mest van vid kreatur sen innan. Kreatur klättrar inte på en, till exempel.
Till sist, vad önskar du dig allra mest just nu?
Fred på jorden. Och så vill jag jobba med människor, precis som Fröken Sverige!

Vem har värpt ett getägg?

getäggVadå, tror du inte på det? Men titta på bilden, visst är där ett ägg i en av getternas hökrubbor! (Nu går getterna ute på bete, så när de har hunnit värpa det kan jag inte begripa…) Jag visade det lilla ljusgröna ägget för min snart 3-åriga onge, som tittade på mig med klentrogen blick och skrattade: ”Mamma, getterna värpar inte ägg!”

Näha, gör de inte? Okey då, får väl ta till den tråkiga förklaringen; en permissionshöna med rymmarambitioner, som tyckte att det var lämpligt att flaxa in och upp i en krubba där det låg kvar mjukt hö att värpa i…

Regnet går på taket, men höet är där under!

Yes, go´vänner! Ungefär en timme innan det började regna igårkväll fick vi in det sista höet under tak! Vi är mycket glada över alla er vänner och släktingar som kom för att hjälpa oss under dessa två dagars kamp med högafflar mot väderprognoserna! Tusen tack till er alla!

OLYMPUS DIGITAL CAMERAFörst ska det torra höet som vi vänt varje dag sedan det slogs, läggas i strängar på åkern. Till detta har vi lågbudgetredskapet nummer ett: sidoräfsan! Den som tänker sig att införskaffa en sådan bör inte slanta upp mer än max 1000 spänn. Trots detta gör den faktiskt sitt jobb noga och ordentligt, som synes.

 

 

fulltlassNär höet ligger i snygga strängar med lagom avstånd ska det samlas upp i självlastarvagnen. Oxå ett lågbudgetredskap, om än inte redigt lika billigt som sidoräfsan. Pickup:en på vagnen drar upp höet och matningen på flaket drar det bakåt. När vagnen är full är det bara att slänga upp valfritt antal barn längst upp på lasset och åka till lagården och mata ut.

ösahöSen ska det ösas och ösas och ösas. Höinjektorn på bilderna har en stor fläkt som blåser höet genom rör upp på skulltorken där det ska ligga. Höinjektorn drivs av en elmotor med flatrem (ja, där snackar vi både lågbudget och low tech – men det funkar!) Visst känns det i armarna när en har stått ett antal timmar med högaffeln och matat den hungriga höinjektormunnen, men en får fina bicepsar.

rökådammDammar gör det, och svettig blir en, det gäller att husfolket håller drängarna och pigorna med stora mängder kall saft och varm mat! Samtidigt gäller det att hålla ett nervöst öga på väderprognoserna, i fredags förmiddag lovades det regn på lördagen, så alla var inställda på att jobba halva natten, men på fredagkvällen ändrades spådomarna till att lördagen skulle bli helt regnfri, och alla kunde få sin nattavila. På lördagsmorgonen löd plötsligt dekretet att det skulle regna på kvällen, så då blev det till att sätta fart! Vi körde in nästan dubbelt så mycket som förra året, eftersom vi rullade en hel del till försäljningsensilage då. För att få plats med detta har vi fått packa höet flitigt och verkligen fylla alla hörn och vrår, men barnen hjälpte gärna till att ”hoppa ner” det! Klockan 18 var vi klara. Klockan 19 kom regnet…

Än en gång, tack till er alla som lånade ut händer och fötter till oss behövande! Men frågan lyder nu:

Vem i hundan ska lyckas äta upp hela rasket, då?

Turn, turn, turn

OLYMPUS DIGITAL CAMERA…som det heter på utrikiska. Eller ”vända, vända, vända”. Hö, alltså. Solen och den frikostiga vinden torkar gräset där det ligger på träorna. Det dammar om hövändaren där den snurrar efter traktorn. Lukten är ljuvlig (för den som inte är allergisk mot gräspollen), sötaktig torkande gräs-doft, dieselavgaser och lite varm oljeluft som förs in i hytten på vår traktorvän Victor (ni kommer ihåg, va?). Som synes är förarmiljön av det sobrare, stilrena slaget som gör arbetet till en helgjuten sommarupplevelse.

OLYMPUS DIGITAL CAMERASkakar och hoppar gör det, få personer krävde nån vidare fjädring på traktorer år 1959, och det får en leva med även 2014. Varv på varv kör jag, på andra sidan vägen om en av träorna ligger ett gäng av mina skäggiga vänner och idisslar i skuggan under en ek. De verkar inte på ringaste vis uppskatta de vedermödor jag utstår för deras skull, för att de ska få nåt att äta i vinter. Nä, usch, jag ska inte ha tagelskjortan på mig! illa är det inte, jag har valt det själv, och även om det går en minst 200 år gammal väg mitt över vår största träa, och denna väg ska korsas 2 gånger varje varv jag kör med hövändaren…vändaren och traktorn skramlar och hoppar och sammalunda gör jag. Men vad hundan: jag känner mig underligt harmonisk, det ligger något djupt mänskligt i att trygga sina djurs fortlevnad och utfodring ännu ett år. Och jag lär inte ha några muskelspänningar i nacken eller axlarna ikväll!

Nu slår vi massaveden!

massavedsslåtterÄntligen har det efterlängtade högtrycket (fina vädret in Swedish) kommit! Igår kunde vi slå resten av massaveden (inte bokstavligen massaved som i klena träd som blir till papper utan mera som reeedigt grovt gräs in Swedish). Här slår Peter den träan som vi plöjde och sådde i våras, kolla så det har vuxit! Nu ligger gräset på marken för att torka i solen, och vi lär få köra ett antal varv och vända i det med traktor och hövändare. Ser ni på bilden, förresten, att det är en traktor ni inte sett innan? Det är vår ”nya” BM 350 Boxer, men den ska få ett eget blogginlägg vad det lider. Och den tjusiga gula presenningen som hänger efter traktorn är ett skydd till vår ”nya” rotorslåttermaskin. Lyxi-lyxi…åtminstone för oss småbönner. Men maskinisten hävdar att det gick lika sakta eller fort som att slå med den gamla dubbelkniven.

Manuell uppsättning av stängsel

spettaTidigare har jag visat hur vi rivit taggtrådsstängsel på mekanisk väg, nu var det dags att sätta upp nya stängsel, sorgligt nog utan maskinell hjälp. Bara vanligt, hederligt kroppsarbete. Håhåjaja. Hagen det rör sig om här skulle få vara med enbart fårnät och stolpar, inget elstängselinslag alltså. Då undrar du förstås om det räcker till dessa getter som bara rymmer hela tiden (för det gör väl getter)? Ja, faktiskt, hittills har de som går i hagen hållit sig på rätt sida nätet!
Först får en göra rejäla stolphål (någonstans där det inte finns sten..*ha ha*) med järnspettet och sen ska stolparna bankas ner några decimeter i jorden.

nätaSen ska fårnätet rullas ut, spännas och märlas fast på stolparna. Vi använder begagnat nät som är 100 cm högt. Det finns andra höjder på nät, men att ha lägre än en meter blir nog för lättrymt för somliga. Stolpavståndet är 3,5 meter, vilket behövs om en ska kunna hålla någorlunda spänning på nätet (speciellt som det är begagnat). Hörnen är förstärkta med snedsträvor åt båda håll. Stolparna är faktiskt nya köpestolpar.

 

 

3 generationer stängsel

3generationerVid en av våra hagar hittade jag detta exempel på stängsel nu, förr och för länge sen. Längst till höger dagens elnät, sedan galvad taggtråd från förr och under grangrenen sticker det ut en gammal enestör från smålandsgärdsgården som var allra först på plats. Hur ser det ut i framtiden?

Astrid – en marknadsget

marknadsgetVi var på Nye Sommarmarknad i helgen och sålde ostkaka och tillhörande sylt. Vädret var föga imponerande, regnigt och kallt, men trots detta kom det mycket folk och försäljningen gick bra. VI hade blivit ombedda att ta med några getter att visa för marknadsbesökarna, så jag hade i förväg bestämt att vi skulle ta med Astrid, vår ledarget och omtyckta surtant, och hennes tvillingkillingar. Dock tog killingarna ett demokratiskt beslut att de inte ville följa med, så Astrid fick vara ensam klappeget i sin lilla inhägnad bredvid marknadstältet. Hon tyckte nog situationen var udda, men hon lät sig snällt klappas och klias och kelas av besökarna. Den enda hon inte gillade var en hund, som hon antagligen tyckte var stöddig, och stångade efter. Alla andra nyfikna hundar hälsade hon artigt och nosande på.
Astrid är en prydnad för göingegetterna (om än något…tja, välmående), och kanske knep hon någons hjärta?