månadsarkiv: augusti 2014

Ett första steg på kostigen

Nu har jag varit i hönssvängen sen mitt äldsta barn föddes (och han går i lågstadiet nu), och getter har funnits i våra liv sedan 2010. Det räcker förstås inte. 4-åringen tycker att jag inte är någon ”redig bonne” eftersom jag bara har getterna och hönsen, de är visserligen produktiva djur, men inte nog. ”Jag vill ha kor, mamma!” låter det. (3-åringen vill skaffa hästar också, till råga på allt…)

Väneko med kalv. Foto: Krister Kortebäck

Jag har alltid gillat nötkreatur ända sen jag som litet sommargästande småstadsbarn sprang i lagården hos en familj här i närheten. Jag lärde mig handmjölka som 8-9-åring av en gammal halvstel SLB-kossa vid namn Rosa, som inte kunde sparka den något valhänta ongen vilken höll på med hennes spenar. Mjölk fick jag ur, i alla fall!
Som vuxen livsmedelsförädlare med mestadels getostkaka på repertoaren vill jag dock förnya mig något då och då. Getmjölk är både gott och användbart, men trots allt får en mjölka rätt många getter för att få spannen full. Med kossor finns inte just det problemet.
Efter som jag redan är inne på bevarande-spåret har jag gått med i Föreningen Allmogekon (check!), och rasvalet har fallit på Vänekon, en behornad ko med sitt ursprung i västra Götaland. Jag är registrerad nötkreatursinnehavare hos Jordbruksverket (check!). Tog kontakt med genbanksansvarig i Allmogekoföreningen (check!) och fick kontaktuppgifter till en person som möjligen har några djur att sälja till mig! Det känns mycket spännande, både att få arbeta med kor igen, och att få jobba med deras mjölk parallellt med getmjölken. (Jag har förstås tänkt att behålla mina kära göingegetter!) Nu återstår att se om några lämpliga kreatur finns att köpa…

Nu kommer augustikillingarna!

Så, då har jag rensat bort dagens skörd av spam från bloggkommentarerna, tydligen är det diverse kineser och brasilianare som anser att ni bloggläsare är intresserade av att köpa piratmärkesskor, för att inte tala om hur sugna ni är på att köpa en locktång, eller plattång om det lockar mera. Eftersom jag har förmoderering på alla kommentarer behöver ni läsare dock inte besväras av dessa floder med tjatig reklamtext, och jag har en anti-spamtjänst till min hjälp. Tack och lov.

Nu till något roligare. Augusti kommer med stora steg, klematisen klättrar på huset och blommar vackert. På kvällar och nätter doftar den som en charmigt överparfymerad tant. Mörkögda augustinatt skrev pusseldeckardrottningen Maria Lang från Nora om, men jag ser mer av det som händer under augustidagarna (och jag slipper hitta ett lik under en brygga, eller hur det nu var). Här flödar livet och göingegetterna blir fler! De högdräktiga getterna som varit på semester i grannbyn har fått komma hem för att vi ska kunna hålla bättre koll på dem.
augustikilling1Först fick Anna sin lille bock, han ska heta Agaton. Jag fick hjälpa till under förlossningen eftersom den lille inte låg riktigt rätt, och hade ena framklöven för långt bak. Efter försiktig draghjälp, jag drog växelvis i höger och vänster framklöv, kom han ut. Visst är han söt?
Den nyblivna förstagångsmodern har tagit väl hand om sin son, och han äter duktigt och är pigg och glad, precis som killingar ska vara!

Greta har oxå fått en bockkilling, han föddes ute i regnet igår. Greta hade sökt skydd under en stor ek, och hon klarade förlossningen helt själv, hon har ju varit med förrut! Nu väntar resten av de högdräktiga getterna.

En göingegetabock hamnar i tidningen

askesnyggingSomliga är priviligierade, minsann. Får hamna i läsarbildsspalten i Vetlanda-Posten. Det ni! Men det är klart, för den som är så tjusig och imponerande som vår bock Almviks Aske, är det närmast en självklarhet.
Här kan även ni som inte läser VP se honom, visst är han stilig?! Göingegeten är den allmogeras som har de maffigaste bockarna, Aske här är 4 år och alltså fullvuxen. Hans horn kommer dock att fortsätta växa hela livet. Bockarna, stora och små, går tillsammans på bete, och ni må tro att det är en syn när de kommer galopperande med klövarna dundrande i marken och skäggen fladdrande i vinden!

Aske är född på Almviks 4H-gård, och bodde sedan på en gård i Skåne innan han kom hit våren 2013. Du kan se några av hans killingar under Djur till salu !

Mor och dotter flyttar hemifrån

litenronjaRonja fick en tuff start på livet, när hon föddes i slutet av april. Hon var mamma Madickens första killing, och den nyblivna modern förstod inte riktigt hur hon skulle göra. Jag fick ge den lilla nyföddingen, som jag gett namnet Ronja på grund av hennes inneboende styrka, kroppsvarm råmjölk i nappflaska. Ronja låg i min famn och drack begärligt av den livgivande mjölken. Jag ser alltid till att ha råmjölk i frysen för behövande småkillingar! Det är inga stora mängder som krävs, ½ dl per måltid är lagom, och så en skvätt flytande selen om den lilla verkar muskelsvag och uttröttad.

Efter några dagar var mor och dotter i fas, och Madicken tog väl hand om den lilla sötnosen, som snabbt växte till sig. Efter betessläppet fick hon många nya kompisar i resten av killinggänget. Hon blev lätt att skilja från sin mammas kusin Tilda som var rätt lik henne, eftersom Ronja visade sig få ett svart och ett vitt horn.

Och så blev det dags att se över hela flocken och välja ut dem som skulle läggas ut till försäljning. Madicken är en riktig hjärteget, snäll och gosig, men när jag började mjölka henne var hon inte någon vidare mjölkproducent. Och eftersom getter har starka familjeband valde jag att låta mor och dotter följas åt till sitt nya hem.

flyttmadickenGenbanksansvariga på Föreningen Allmogegeten hade tipsat en annan genbanksgård om att här fanns två getter som skulle passa dem. Den blivande nya ägaren, som kommer från en annan del av Småland, blev charmad av den keliga Madicken direkt, även om Ronja till en början förhöll sig avvaktande. Det blev affär direkt, och den lilla familjen fick fara iväg i hästtransporten. På den nya gården väntar redan två äldre getter, och jag hoppas de blir vänner när de har rangbråkat färdigt!

Lycka till, Madicken och Ronja, och ha det gott hos er nya flock!