månadsarkiv: oktober 2014

Tebax på hönsgungan och 2 msk getfekalier

Det oåterkalleligen fulhöst. Allhelgonahelgen lyser upp lite, vi tänder minnesljus och tänker på dem som är döda. Men kallt är det, och regnigt, nästan alla träd är kala. Getterna (nästan alla) har fått flytta in i lagården, och de höns med kycklingar som har bott ute i burar på gräsmattan har även de fått komma in i värmen.

hönsgunga2 Och vad var det nästan första som hände när en viss dvärghöna släpptes in till de andra hönsen? Jo, hon gjorde tappra försök att flaxa upp på hönsgungan förstås! Och efter att ha angripit den från flera olika vinklar kom hon dit. Tydligen mindes hon detta tydligt, hon kanske t o m hade saknat gungan under sin tid som ruvande och kycklingmamma ute i betesburen? Vem vet, hönsens vägar är outgrundliga…

träckprovEtt annat lämpligt bestyr i hösttider är att ta träckprov på getterna för att se om de har ådragit sig några parasiter på betet. Enligt instruktionerna ska det vara 6 påsar med fekalie-innehåll, från 6 olika djur. Påsarna ska delas i två grupper, och varje påse ska rymma 2 matskedar getbajs?! Efter moget övervägande och noggranna uträkningar blev resultatet detta – visst är det tydligt att det är just 2 matskedar? 3 prover tog jag från getterna, och 3 från bockarna.
Provresultatet som kom några dagar efter inskickandet visade att getterna och bockarna visserligen hade färre parasitägg än i våras, men att det ändå var lite väl mycket. Så vidtog avmaskning. Jag hade kunnat vänta med det tills vårvintern, när getterna ändå var sinade, men jag tyckte att det kändes bäst att de skulle få vara parasitfria nu när de ska betäckas och vara dräktiga, då torde både getterna och deras kommande killingar må bäst.
Eftersom det är mjölkkarens på avmaskningsmedlet (mjölken får inte användas till mänsklig konsumtion i ett visst antal dagar efter att medicinen har getts till djuret), har jag nu i en vecka inte kunnat spara någon mjölk till livsmedelsproduktionen. Men jag hade sparat i frysen, så det klarar sig ändå.

Småbrukardag och en mystisk dunk med ”mpum”

Förbundet Sveriges Småbrukares regionala avdelning i Jönköpings län ordnade igår en Småbrukardag i Hultagårds bygdegård utanför Sävsjö. Det fanns lokala hantverkare och mathantverkare som sålde sina alster, medverkan från länsstyrelsens ansvariga för Matlandet Sverige, möjlighet att se arbetande hästar, uppvisning av den utrotningshotade lantrasen Orusthöns, bildvisning med fotografen Lars-Olof Hallberg. Med mera. Eder bloggare med horn och svans var inbjuden för att sälja sina getprodukter, vilket var mycket roligt. Alltid givande att komma ut och träffa kunder, bjuda på smakprov och berätta om vår gård och våra djur. Igår var det också inofficiell marknadspremiär för salladsosten 8 hörn! (Men inte hann jag plocka upp telefonen och ta någon bild att visa er, inte…håhåjaja.)

umpuOch här hemma har jag en mystisk dunk i något patinerat bruksskick, jag tror jag har fått den av någon vänlig granne som inte ansåg sig behöva den längre. På etiketten går som synes att läsa att innehållet är ”mpum”, och när en skärskådar vad som finns under korken är det en olja (både syns och känns på lukta`), som är lättflytande och lite blåaktig till färgen.

 

 

 

pumpenNaturligtvis har ju alla redan listat ut vad det är; vakuumpumpsolja! Den ska fyllas i den vita plastbehållaren uppe på vakuumpumpen (som driver min spannmjölkningsanläggning så jag slipper mjölka alla getterna för hand). Sista slatten ur dunken var inte stor, men den lär hålla pumpen smord och igång åtminstone ett par veckor till. (Och oroa er inte för utsläpp, den olja som jobbat färdigt rinner ut i en spilloljebehållare nerom själva pumpen.)

 

Spånigt värre

Alldeles, alldeles snart ska getterna in i lagården för vintern. Den klara, torra höstluften byttes ut mot ihållande regn över det sydsvenska höglandet, och är det något getter (eller djur öht) inte gillar så är det att bli blöta. Kallt funkar, 20 minusgrader be my guest, men att få sin ragg genomvåt och klafsa runt på surhålslerig mark – nähä du.

spånmatningOch ska en ha djur inne går det åt strö. Vi brukar köra med spån från den lilla sågen i Bäckaby, och denna gången skulle det hämtas större kvantiteter än vad vi brukar, så vi lånade en traktorkärra med matning av partikamraten i grannbyn. Lastningen skötte sågaren med sin baklastare, och Peter körde hem det med Boxern, matningen vevade ut spånet på marken. Sen tog automatiseringen slut. Ösa in alltihopa i spånförrådet (som har en historia både som torvförråd, vedbod och skräpcykelkammare) fick vi göra själva, både stora och små högg i. Heja, ongar!

En blivande pappa från Alingsås

Vinterhagen och stallet på Nolhaga Djurpark

Vinterhagen och stallet på Nolhaga Djurpark

Alla som håller på med, eller känner till, djuravel vet att det ibland behövs nytt blod och friska gener i en grupp. Göingegetterna i Hörnebo är inget undantag. Här finns dessutom några getter som har en för göingegetterna ovanlig härstamning, de kommer nämligen bara från de första founderdjuren på Tranetorp, och har ingen inkorsning av den s k Olofströmsgeten som även hon var ett founderdjur. De här getterna av Tranetorpsstam är inte många, och finns bara på 5 gårdar (av totalt över 70 göingegetgårdar i Sverige), så när jag nu behövde en ny bock till mina Tranetorpsgetter (mina ”gamla” bockar Klinthults Emil är såld och Hörnebos Alvin III är död) hörde jag av mig till genbanksansvariga för att få tips. Hon kunde berätta att en lämplig bock fanns på 2 ställen, varav det ena var Nolhaga Djurpark i Alingsås. För att göra en lång historia kort (ingredienser skulle annars vara kontaktuppgifter som åkt tvättmaskin och annat) fick jag till sist tinga en liten bock med lämpliga gener.

fritjofmflIgår var jag och hämtade lille Fritjof, 5 månader gammal. Efter att ha passerat x antal av Alingsås´ rondeller, trafikljus och stora, lövfällande lindar kom jag fram till Nolhaga Djurpark. Pengar, diverse papper och viktigast av allt, en liten göingebock, bytte ägare! Han fick åka getbur i skåpbilen, och verkade ha tagit det coolt, fast resan hem tog 3 timmar. Fritjof hälsades välkommen av några av mina andra göingebockar, som var mycket nyfikna på vem nu detta var – han luktade konstigt!

Välkommen hit, lille man!

Goda göingeget-vänner

getkompisarGetter har ofta starka familjeband, mest på mödernet men även ibland mellan fäder och söner. Här syns äkta getvänskap, Viktualia (till höger) slickar Krösa-Maja i ansiktet i väntan på kvällsmjölkningen. De är inte så hemskt nära släkt; Viktualias farfar är Krösa-Majas pappa, vilket gör att Viktualia är Krösa-Majas halvbrorsbarn. Hängde ni med?

 

För övrigt har hösten kommit till Hörnebo, kalla vindar och bitigt höstregn faller över oss och vår by. De flesta getterna är kvar ute på betet, men inte länge till, eftersom det inte finns så mycket kvar för dem att äta. Varje dag får de extra hö, för att dryga ut det ganska näringsfattiga betet. Älgflugorna (ännu ett säkert hösttecken) kryper i getternas ragg, och gör vad de kan för att vi människor ska bli deras värddjur. De är irriterande för både folk och fä, men de bits åtminstone inte! Alltid något.

Hörnebo Getostkaka – nytt på Johanne i Växjö

johannecykelJajamen, go´ Växjövänner, nu från och med vecka 40 kan även ni kalasa gott och schysst producerat med Hörnebo Getostkaka!
Johanne är en liten butik med inriktning mot ekologiska och närproducerade varor, mysig atmosfär och ett inspirerande utbud av både det ena och det andra. Bäckgatan är adressen, i centrala Växjö. Den som vill ha en smygtitt kan besöka Johannes hemsida!