månadsarkiv: december 2014

En nyårskavalkad från Löten

Nu är det inte många timmar kvar av 2014, och jag hoppas att du är nöjd med ditt år. Här har vi blandade känslor, jag är belåten men husbonn tycker att han kunde ha gjort mer. Så här på slutet tänkte jag gå igenom något av det som hänt här i år, månad för månad, med länkar till sånt som finns här på bloggen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERAJanuari
Inte mycket till vintermånad, blött och slaskigt. Getterna inne i lagården trivdes, men bockarna som gick ute var inte lika glada och stod mest i sina vindskydd och surade. Vi fick möta Victor, en gårdens trotjänare, i ett kärleksfullt porträtt.

Februari
Lite snö här och var, men inga rekord på något vis. Lille bockkillingen Hörnebos Kurt fick flytta till sitt nya hem, vi hade besök av en iller på logen (första besöket!). Mest kommenterat under månaden var dock inlägget som handlade om vår nyfödda dotter Ingrid, som kom till världen på Alla Hjärtans Dag!

OLYMPUS DIGITAL CAMERAMars
Den första vårmånaden var händelserik, vi avverkade ett skogsskifte, deltog i Föreningen Allmogegetens årsmöte (där eder Christina blev invald i föreningens styrelse), vi körde ut gödsel, getterna gick högdräktiga med mera. Mest omtalat blev en serie inlägg där vi fick följa dvärghönan Lillskrockans ruvning. Det som varit det flitigast sökmotorletade inlägget under hela året handlade om hur en kan bygga sitt eget mjölkbord till getter.

OLYMPUS DIGITAL CAMERAApril
Månaden inleddes starkt med tävlingen Månadens Bock, tyvärr var det ingen som anmälde sin man (eller sig själv) som deltagare?! Vi gjorde vårt vårbruk enligt alla konstens och stenplockningens regler, vi sörjde vår bock Alvin III, medverkade på betessläpp i Skirö, de första killingarna föddes och vi fick se Lillskrockans kycklingar kläckas!

Maj
Den ljusgröna månaden bredde ut sig framför oss, hela gården var full med småkillingar (kändes det som), vi rev en massa taggtråd och släppte äntligen ut alla djuren på bete!

OLYMPUS DIGITAL CAMERAJuni
Äntligen sommar! Solen sken faktiskt ibland, även om det fanns anledning att beklaga regnet, jag deltog i debatten om opastöriserad mjölk, vi flyttade de dräktiga getterna till sitt semesterbete,  vi slog och körde in det första höet, som blev alldeles perfekt! Synd att vi inte slog resten samtidigt…

Juli
Alla gick ute och mådde gott, vi fick möta Boxern i en öppenhjärtig intervju, vi åkte på sommarmarknad, vi fick en ny återförsäljare – Ramkvilla Wärdshus, vi byggde en ny hage på ett halvt hektar och precis som i gamla tider var juli hömånaden.

augustikilling1Augusti
Vår gulleget Madicken och hennes dotter Ronja fick flytta hemifrån, vi började drömma kodrömmar, Aske fick vara i tidningen och augustikillingarna föddes.

September
En varm höstmånad bjöd på prinsesstvillingarna Estelle och Leonores flytt, Hörnebo Getostkaka tävlade i SM i Mathantverk (utan att få medalj) och (Peter har visst gjort mycket under året) han visade min av honom grundligt renoverade Fordson Super Major på Årsets Motorshow.

färdigmjölkadOktober
Värmen fortsatte, och ny återförsäljare i Växjö blev butiken Johanne, djuren fick flytta in i lagården (de flesta), vi tog hem spån och deltog i en småbrukardag och köpte en ny liten avelsbock, Nolhagas Fritjof.

November
Den mest solfattiga novembermånad som SMHI kunde minnas gav oss livsmedelsinspektörens besök, slakt av ungbockar, utegångsförbud för hönsen, getkärlek och årets första julmarknad.

iller2December
Det blev ingen vit jul, men vi fick i alla fall illerfrämmat igen. Peter blev biten av en Boxer och vår bockvän Aske dog ifrån oss.

 

Nu återstår endast att önska er alla vänner, bloggläsare och kunder ETT GOTT NYTT 2015 🙂 ! Dessutom kan jag meddela att när det blir dags att fira det kinesiska nyåret i februari, inleds enligt den kinesiska kalendern – getens år!

Finfrämmat på logen – igen!

Idag bjuder vi på en redig bloggbuster:

Jaha, go´vänner, ni ska veta att jag har gått runt och tittat i snön nu de senaste dagarna. Efter spår. Kollat runt lagården, runt bäcken (vilket torde vara det mest självklara stället), men bara en hoper harar, rävar, katter, småfåglar, möss och annat som satt sina tassavtryck. Inte just det spåret jag letat efter?

iller1Jag har nämligen känt den där distinkta doften igen på logen, men inte trott att det var allvar eftersom det varit så milt slaskväder fram till nu, och gästen knappast borde söka upp oss innan det frusit på i bäcken, som är hens huvudsakliga hem och jaktmark. Och så när Peter kommit in från lagården visade han stolt detta på sin telefon:

Illern ä tebaka!!!

Minnesgoda läsare kanske kommer att tänka på förra gången vi hade en iller inneboende på logen.

iller2Är det samma iller som förra vintern? Helt otroligt är det inte. Denna gången har tydligen herr/fru Iller bestämt sig för att söka vinterviste i vår loge redan innan det började bli kallt, för att liksom vara på den säkra sidan redan innan det fryser på. Därav lukten, som sagt, även om vi inget sett fram tills ikväll. Och därav förmodligen tuppfjädrarna på loggolvet – jag trodde de två lösketupparna bråkat med varann, men det var alltså vår bitske pälskompis som varit i farten och velat ha tupp till kvällsmat. Men när det nu finns kattmat, så är det knappast mödan värt att jaga levande byten. Och katterna tar det coolt, de verkar se illern som en jämlike. Nu är det bara att hoppas på att hen låter hönsen vara ifred!

Vi får säkert anledning att återkomma…

God Jul!

Än en gång är det julafton. Den kristna delen av världen har satt igång, eller förbereder sitt firande (vissa kulturer har juldagen som sin största högtid). Även här håller vi på, Julbocken har varit här under natten och lämnat av en massa julklappar – de disneyfierade anglosaxiska jultomtarna får åka annorstädes med sina renar för att dela ut paket!

Någonstans mellan Janssonarna och pappersprasslet kanske en hinner tänka. Julens budskap: Den mänskliga gemenskapen tar emot sitt Jesusbarn. Vi är en tonårsflicka från Nasaret, en orolig plats nu som då, vi är en ung snickare som inte vet riktigt vad han ska tro. Vi finner ett stall när värkarna spänner våra kroppar, och vi föder i obegriplig smärta denne lille pojke med hopskrynklade ansiktsdrag och det mjukaste fjuniga mörka hår på sitt huvud. Vi tar honom i famnen och våra tårar rinner, skär av navelsträngen med en halvdan kniv, vi torkar honom torr med lite mjukt hö och lindar honom i tyg vi haft med i vår blygsamma packning under resan. Och den nyfödde Jesus får vila i vår famn, tystna belåtet när han får bröstet och den livgivande råmjölken. Heligheten vilar över ögonblicket och äntligen får vi lugn i våra sinnen. Snart måste vi fly med vårt barn, men ännu får vi ha en stunds ro här hos åsnan och de idisslande getternas tuggande. VI känner att det luktar lagård och nyfödd bebis, och vi är Josef som fortfarande inte riktigt förstår vad han ser. Men vi vet att vi måste ta hand om denne märklige onge, han som ska få så många namn enligt de gamla profeterna. Ta hand om honom, se honom bli vuxen och lyssna på hans budskap. Göra hans budskap. Än säger han inget om att älska sin nästa, just nu sover vi tillbakalutade i halmen med en babyJesus i vår famn, men vi vet ju vad som ska komma. Och vi vet vad han kommer begära av oss.

God Jul alla vänner, bloggläsare och kunder önskar vi på Löten i Hörnebo!

(Önskar jag kunde bjuda på en julig bild, men det är regnigt och slaskigt här idag.)

Duka åt en extra, och Peter är biten

getdukningGetter är ganska så revirhävdande (i jämförelse med får och andra simplare varelser), och detta innefattar även hur de beter sig när de ska äta. Alltså kan en ranghög get ockupera en hel foderhäck för egen räkning, trots att Jordbruksverket tycker att en vuxen get ska nöja sig med 35 cm ätutrymme vid krubban. Lösningen i de fall när getterna inte har läst Jordbruksverkets författningar, är att duka åt en till och ordna en extra plats för höet och dess ätare. Här passar Lisabet på att förse sig! Tycker någon att det hela ser bekant ut, äter hon faktiskt ur en liten kalvhöhäck, som jag hängt över dörren till Lisabets och hennes kvinnliga släktingars kätte. Smidigt, va?

Annars håller vi på och julstökar både inne i lagården och i människohuset; baka pepparkakor och vörtbröd, mocka hos hönsen, göra killingsylta, fixa julklappar. Och förstås bestämma vem som ska få Bingo Rimérs självbiografi ”En flickfotografs bekännelser” i sitt paket…passa er, go´vänner…

Till sist kan jag meddela att Peter (husbonde på gården, älskad make, far och byasnickare) går med 5 stygn på ena pekfingret efter att ha blivit svårt biten av en Boxer. (Tänker inte dela med mig av någon blodig bild.)
Men…det finns ju ingen hund på Löten? Nej, det gör det inte! Det var den här Boxern det var fråga om , och den hade den oerhörda fräckheten att klämma fingret mot en av hydraularmarna, så att en viss doktor på vårdcentralen i Landsbro fick avsluta dagen med att tråckla ihop herr Gundersen. (Utan bedövning, påpekar han.)

 

3 saknade på gården

Förutom de helt planerade dödsfallen när vi slaktat ungbockar, har vi även förlorat en killing, en get och en vuxen bock p g a sjukdom och skada. Detta kan jag inte låta gå spårlöst förbi här på bloggen, så idag minns vi de 3.

alvinaFörst ut till gethimlen var lilla Alvina (opassande nog döpt efter morbror Alvin III, som också är i sagda himmel), min ungget Lottas första killing. När hon var 4-5 månader gammal började hon vingla och gå konstigt. Såg hon inte lite avvikande ut, också? Hennes hals hade en underlig knöl, och hon hade fått epilepsiartade anfall.  Förstås ringde jag veterinär Lundin som kom hit och undersökte henne. Även veterinären tyckte att Alvinas huvud såg annorlunda ut. Knölen på halsen var en utstickande halskota, eftersom hennes halskotpelare (?) var krökt. Lilla Alvina uppskattade inte att bli fasthållen och undersökt, men fann sig i det hela. När Lundin undersökt färdigt var diagnosen enkel: Vattenskalle, med övertryck i hjärnan, vilket blivit värre och värre i takt med att lilla killingfröken växte. Rekommendation: Avlivning.
Min arbetsamma kompis L tillkallades för att skjuta Alvina under tiden jag höll henne stilla. Och veterinär Lundin hade alla gånger rätt, för när lilla geten fallit ihop efter skottet började det pumpa blod ur hålet i skallbenet (det gör det normalt sett inte, för er som är slakt-ovana), och blodet såg inte heller ut som det brukar, det var levrar och klumpar i det. Men Alvina slapp lida! Och för att mamma Lotta skulle förstå att hennes killing var död, fick hon komma och titta på den döda kroppen och nosa och undersöka, sedan gick hon därifrån. Lotta letade inte heller sen efter sin dotter, som getter gärna gör om en bara ”tar” killingen.

mammaidaAndra offret var Alvinas moster Ida, 3 år gammal och född hos oss och därför med en speciell plats i mitt hjärta. En snäll och lätthanterlig get och en duktig mamma. Ni kanske minns att hon fick tvillingarna Estelle och Leonore, och fick följa med dem till det nya hemmet tills de var avvanda. Hon kom tillbaka hit efter en dryg månad, och fick gå i en kätte ihop med mestadels släktingar på mamma Elsas sida. Allt var frid och fröjd tills en person i hushållet (inte jag) blev sur på en äldre get som var på rymmen från sin grupp i en hage, och slängde in rymmargeten i Idas och Elsas grupp. För att fatta mig kort upptäckte jag att den inslängda geten försökte hindra Ida från att äta, och passade på att undersöka henne ordentligt från svans till mule. Jag hittade ett otäckt bråck på hennes mage, stort som en halv handboll. Stackars Ida!
Tidigt morgonen därpå fick hon ledas ut ur lagården och skjutas av vår närmste granne. Det gjorde ont i hjärtat att ta hand om kroppen efteråt, och flå och ta ur henne. Hon hade flera hemska stångningsskador, stackarn. Geten som skadat henne fick leva på nåder, men åkte ur kätten.

askesnyggingDet färskaste såret i mina känslor är Aske, Den Näst Störste Bocken I Sockna´, han har varit med här på bloggen tidigare, känd från pressen och allt (det är även han som just nu är på bannern här ovan)! En Stor och Vänlig Jätte, som äldre bockar gärna blir. Alltid kompis, om än på ett framfusigt vis. (Min mamma fick sanera endel av sin garderob förra hösten när hon skulle leda Aske i koppel, och han omgående bestämde att detta var en ny bästis och började skubba sig mot mamma för att hon skulle klia honom – och så han kunde dela med sig av sin härliga höstbockdoft till den nya bekantskapen!)
Aske tappade matlusten och stod inne i sin IBC och bara stod. På kvällen var jag ute och tittade till honom och kliade honom på halsen, innan jag gick och sov. Morgonen därpå hittade jag honom död i hagen. Stackars Aske, varför kunde jag inte hjälpa honom? Jag gjorde en enkel hemmaobduktion innan kadaverbilen kom, men hittade absolut ingenting sjukligt eller onormalt och inga parasiter?!

Saknar er, mina vänner! Hoppas ni har det bra!

 

Tankar vid ostkakebaket I

ostkakesmetIbland står en där. Som idag. Eller går, det bir rätt mycket av den varan när en ska baka ett antal kilo Hörnebo Julostkaka. Som till exempel ska ätas av helgens julbordsgäster på Ramkvilla Wärdshus. (-Nu har jag gjort lite reklam också, ens inre sell-out måste vårdas, den med!) Och en hinner tänka många varv under tiden. Det är mjölk som ska värmas till exakt rätt temperatur (under omrörning), och det är löpetid och vilotid och massa som ska silas (så här under slutet på getternas laktation blir det en massa massa) och ingredienser ska vispas ihop och hackas och allt, och så ska resultatet gräddas tills vackert gyllenbrun yta uppnåtts.

Under detta digra arbete brukar jag lyssna på radio. P1. (Fast jag är en Helly Hansen-tröja och inte en kulturkofta.) Idag sändes Människor och Tro*, och det var ett litet inslag om samvetsfrihetsmålet som ska komma upp i Europadomstolen. Det som sändes var några minuters något ensidigt belysande av frågan om barnmorskan som blivit nekad anställning eftersom hon inte vill utföra aborter, med hänvisning till sin kristna tro och sitt samvete. I Sverige har vi inga samvetsklausuler i arbetslivet, utan här gäller arbetsgivarens fria rätt att leda och fördela arbetet. Till skillnad från i Italien t ex, där vårdpersonal kan vägra att utföra uppgifter som strider mot deras etiska uppfattning.
Och då funderade jag: Tänk om vi faktiskt skulle ha samvetsfrihet på våra arbetsplatser, inte bara i abortfrågan?
Om en handläggare på Försäkringskassan följde sin inre mening, och beviljade sjukskrivning till en 63-årig kvinna i vårdbiträdes ställning, som har svåra problem med värk sedan många år – fast läkarintyget var taffligt skrivet.
Om en polis skulle låta 80-åringen som inte haft körkort på minst en generation (han blev av med det i nån fortkörningshistoria, eller om det var fylla, ingen minns riktigt) och borde förtjäna både böter och fordonets förverkande – köra vidare, och vända polisblicken åt ett annat håll, efter att ha prövat sig själv enligt Leva och låta leva-principen för en gångs skull.
Om en grävmaskinist skulle vägra vara med och riva ett över 100 år gammalt hus i centrala Vetlanda – eftersom han tycker att ett vackert trähus kan få stå kvar i betongomgivningarna.
Om inte alla jobbare höll tyst och gjorde som de blev tillsagda, oavsett egna nycker och avvikande idéer? Hur i hundan skulle samhället se ut då?
Hoppas Europadomstolen vet vad de gör…

 

*Det finns precis i skrivande stund en stenhård bild på M o T:s hemsida i länken, det är Ulf Christiansson som står och ser ut som en granitbit eftersom han har svårt för muslimer. Uffe, Uffe, Uffe…du kan bättre än så, eller hur? Kom igen. Lämna våra muslimska bröder och systrar ifred.

 

”A-laaaarm! De rymmer!”

alaarmTuppis var bara tvungen att ge hals och slå larm när han fick se detta: två hornmonster utanför hagen!
Deras matte blev inte riktigt lika upprörd när hon fick se Tilda och Jenny, utan schasade bara tillbaka dem till resten av gänget innanför stängslet. Våra getter är inte mer rymningsbenägna än andra lantbruksdjur, men eftersom ett gott bete är det bästa stängslet kan ibland vissa mindre individer tycka att det obefintliga vinterbetet inte är gott nog (att få serverat hö 2 gånger om dagen inne i hagen är inte samma sak), och därmed söka sig mat annorstädes.

(Till personer som upprör sig över att tuppen bryter mot utegångsförbudet kan jag meddela att bilden faktiskt inte är helt färsk, utan har legat och skräpat på hårddisken några veckor.)