månadsarkiv: januari 2015

Värt att lyssna på för landsbygdsvänner

Idag vill jag rekommendera något ganska långväga. Sveriges Radio P4 Västmanland har gjort en reportageserie om Levande landsbygd. Det handlar om lanthandlare, föreningar, inflyttare, bönder, framtiden och mycket annat! Om du klickar här kommer du till seriens huvudsida där du kan lyssna på reportagen. (Det går att förstå vad di säger, även om di inte är smålänningar. Faktiskt.)

Den behornade snömannen och hans vänner

OLYMPUS DIGITAL CAMERADet kanske kan anses vara vinter nu, när ett åtminstone helt marktäckande lager med snö är på plats. Det är inte jättekallt, ligger och hoppar runt nollan, men tillräckligt för att de utegående getterna och bockarna ska behöva få varmt vatten i sina hoar 2 gånger om dagen. Nonchalanta påståenden av typen ”de kan äta snö” får mig att studsa högt och ilsket! Visst händer det att utegående djur äter snö ibland, men det ska inte vara för att det inte finns något vatten att dricka. Inte heller räcker det att knacka hål på islagret i vattenhon – det är flytande, ljummet vatten som gäller!
Det här är vår Frode, en bock från Skåne, han kom hit ihop med sin…öhhh, farbror eller hur det nu var, Aske. Frode ska snart få komma till sina fruar, de som ska vårbetäckas. Precis som förra och förrförra året väljer jag att låta betäcka några av getterna även på våren, så att de kan få sina killingar i augusti eller så. Men än så länge är de ett litet, men harmoniskt ungkarlsgäng i hagen. (Ensilagebalarna i bakgrunden tillhör vår granne, som har en massa såna där stora getter med 4 spenar. Mycket underligt!?)

OLYMPUS DIGITAL CAMERATjejerna har en annan hage, där det råder liknande förhållanden. De som går i den gruppen är ledargeten Astrid, med dotter Jenny och ett antal andra snart 1-åriga getter. Det är bara Astrid som är dräktig (hon börjar bli rätt tjock nu, med c:a 2 månader kvar till killingarna föds) unggetterna har jag valt att inte betäcka på hösten. Visserligen hade det varit bra att få några fler getter att mjölka in nu till våren, men jag har valt att låta småtjejerna växa till sig ett år, utan att behöva lägga viktig energi på en dräktighet och killing. Unga getter kan killa redan när de är 12 månader, det mår de inte dåligt av, men de mår bättre och växer bättre om de får vänta.
De här tjejerna ser ut som runda raggbollar med 4 ben, så de har verkligen anpassat sig till uteklimatet!

Inne i lagården håller jag på och sinar de mjölkande getterna, så att de ska ha slutat producera mjölk helt och hållet under sin högdräktighet. Och illern har jag inte sett till på någon vecka, det är öppet vatten i bäcken, så hon håller sig förmodligen där.

Maja städar och Törnrosa har lönnkalas

städmajanNågon måste ju ta sitt ansvar på den här gården. Någon måste se till att det är helt rent i kraftfoderspannarna efter mjölkningen. Denna någon är inte bonnen själv (hon har annat att göra), utan Maja. Hon är en redig jobbare, minsann. När de andra i den sista mjölkningsgruppen gått tillbaka till sina kättar, stannar Maja kvar och håller rent efter dem – konstigt nog finns det faktiskt getter som lämnar lite av sitt kraftfoder. Men inte Maja, nej nej!

lönnkalasTörnrosa (och alla de andra) får då och då kalasa på det sly vi tog in och torkade i somras. Här var det ett par rejäla kvistar med lönnsly madame fick kasta sig över. Ännu lyckligare var de som fick asksly, de äter både upp samtliga löv och barkar grenarna kala. Lönnbarken verkar inte vara lika god för getters gommar, för den brukar de inte vilja äta om de har något att välja på.

Nu är det ljust igen!

Igårkväll vid klockan 19 fick vi i Hörnebo och kringliggande byar (tror jag) tillbaka strömmen, efter att de inkallade pensionerade elmontörerna tagit hjälp av några lokala skogsbönder för att få bort granen som hängde på elledningen!

Idag ska jag maskinmjölka igen. Tack och lov. Och hälla upp vatten ur en kran!

Köpe-strömmen försvann med Egon

Vaknade strax före kl 1 i natt av att ett av barnen var lite lätt hysterisk över det faktum att det var becksvart i hela huset. Det ven runt knutarna (det hade det gjort sedan tidigare på kvällen) och den snö som i alla fall låg på marken gav lite ljus och vägledning till läget utomhus. När jag tittade bort mot fällan som vi högg förra året slet vinden i speciellt de kvarlämnade tallarna, så att de såg ut som frågetecken.

Stormen Egon verkar inte ha motorsågskörkort, såhär får en för hundan inte fälla en gran...

Stormen Egon verkar inte ha motorsågskörkort, såhär får en för hundan inte fälla en gran…

På morgonen kunde vi konstatera att det skulle nog fortsätta vara ont om köpe-ström ett tag (bilden, tagen precis i kanten på ovan nämnda fälla, kan kanske ge en ledtråd till varför), så Peter baxade ut och drog igång vårt lilla elverk. Så fick vi tillräckligt med el för att kunna driva cirkulationspumpen till vår vedpanna, någon lampa och lite annat smått och gott (bredbandsroutern). Resten fick klaras av medelst stearinljus och små hiskliga ljuslyktor med jultema.

Så långt inne i människohuset, ute hos djuren var det värre. Eftersom elverket bara ger 1 fas, kan vi inte driva 3-fas-vattenpumpen för att fixa vatten till fä och folk, men en liten dränkbar enfaspump fick ordna vatten ur den gamla grävda brunnen, upptappat i några gamla 50-liters mjölkkrukor. (Har jag nämnt att vi har ganska snygga bicepsar här på gården? Och ont i ryggen ibland…)

OLYMPUS DIGITAL CAMERAMen det skulle mjölkas också, och vakuumpumpen går feståss även den på 3 faser, så det blev till att mjölka för hand i pannlampans sken. Getterna Elsa och Lotta förstod inte alls att det var mjölkdags när jag kom för att hämta dem – det var alldeles tyst i lagården?! Det gick någorlunda bra att stå på huk och mjölka för hand (även motorn som lyfter mjölkbordet går på…ja, rätt gissat!), men mjölken gick inte att kyla redigt efteråt. Därför fick den bli kattmat (även illern var framme och kalasade på den spenvarma getmjölken, för övrigt).

OLYMPUS DIGITAL CAMERAGranen, som fick se hälften av sina rötter brutalt massakrerade av en 4-skärig plog i våras, fick nu se sin topp som stormens offer. Till utegetternas stora förtjusning!

Nu är det kväll, och en viss grannby i norr har fått strömmen tillbaka, men inte vi. Bara vänta, och se om någon av grannarna behöver hjälp, icke att förglömma!

En tyst minut för Margonia Påhlsson

Margonia är död.
Hon var en partivän i vårt lokala politiska parti Vetlanda Framåtanda, och vi är många som saknar henne nu, både i partiet och på andra håll. Mina tankar går särskilt till Margonias familj!
En person med ryggrad, humor och sådan kunnighet som kommer ur erfarenhet – har lämnat den här världen. Sjukdomen tog henne till sist, kräftan, som di riktigt gamle skulle ha sagt.
På vårt novembermöte med VF jublade vi alla åt henne när vi nominerade henne till ett tungt politiskt uppdrag. Hon hade stått på vår valsedel med titeln ”Föreningsentusiast”, och det är så många kommer minnas henne. Det är så svårt att fatta att hon är död! För min del är hennes personliga kraft det som är tydligast kvar.
Ja, det går an att hylla någon som redan är död, men jag tror att Margonia var medveten om hur högt vi höll henne. Hon visste sitt värde.
Följ med i en tyst minut nu, oavsett om du kände Margonia eller inte.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tack, Margonia. Hoppas vi ses igen, där fotbollsplanernas gräs alltid är grönt!

Att spåra och fotografera en iller

Det är ju ingen sport, kanske någon tänker…fast jo, det är det, när det rör sig om en vildlevande iller!

OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA

För några dagar sen låg det snö på marken, så då var jag ute och spårade iller (alla normala människor borde göra det då och då). Mycket riktigt hade den rört sig runt lagården, och även trampat runt bäcken. Den vänstra bilden visar hur illern tagit sig fram med långa språng i snön, eftersom den är ganska kortbent gör den ofta så. Det är även ett mycket tydligt tassavtryck, det påminner om ett smalare kattspår. Den högra bilden visar hur illern gått på och runt bäcken, förmodligen druckit lite vatten i den lilla vaken, och även varit inne i sin bohåla (mitten av fotot, längst upp).

Det börjar bli värsta illerbloggen, det här! Så jag letade med hjälp av en sökmotor, men inte var detta särskilt unikt, inte. 268 träffar på ”illerblogg”. Här finns en visserligen något inaktuell blogg om tama illrar, men det är mycket fina bilder på Cecilias blogg.
Sen träffade jag ”vår” iller på logen igen häromkvällen, när jag hade med mig kameran bara utifallatt. Eftersom illern är ett nattaktivt djur, är hen på hugget när vi gör lagården på kvällen, då har det som regel blivit rejält mörkt ute. Säkert smyger hen runt under loggolvet och lyssnar efter ljudet av kattmat som läggs upp i skålar, eller kanske knastrandet av katternas tänder.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Här kommer jag och smyger i skräphörnet, f´låt återvinningsavdelningen…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag skjuter rygg för att se mer respektingivande ut

Jag letar efter matbitar runt kattodjurens matskålar.

Jag letar efter matbitar runt kattodjurens matskålar.

Jag fräser åt kattodjuret så det ska låta bli min mat!

Jag fräser åt kattodjuret så det ska låta bli min mat!

Svullo (katten): "Det här är min mat, ska du ha stryk?" Illern: "Jag fräser men retirerar tillfälligt..."

Svullo (katten): ”Det här är min mat, ska du ha stryk?”
Illern: ”Jag fräser men retirerar tillfälligt…”

Inga katter eller illrar kom till skada under fotograferingen!