månadsarkiv: mars 2015

Att stävja utrotningshotet

OLYMPUS DIGITAL CAMERA…är de rätt så duktiga på, mina kära göingegetter! Förutom de killingar jag tidigare berättat för er om har nu även Lisabet, Astrid och Pippilotta fått killingar de senaste dagarna. Astrid, som varit ute hela vintern och nu kunnat gona sig i vårsolen i veckan, killade ute! Jag såg på morgonen att det var på gång, och höll ett öga på henne, men naturligtvis skulle hon inte ha någon mänsklig publik när de små föddes under eftermiddagen. För tredje gången i rad får hon ett olikkönat tvillingpar, de här ska få heta Filip och Nina tyckte barnen. Vi tog in den lilla familjen när Astrid fått ut efterbörden. Med tanke på både nattkyla och rovdjur är det inte säkert utomhus för nyfödda killingar. Men vi är inte oroliga för Astrids mödra-förmåga, de här pluttisarna är hennes nionde och tionde killingar! Det blir lätt så, eftersom tvillingar är vanligt.

OLYMPUS DIGITAL CAMERAÄven vår fina Pippilotta har killat, här är hennes allra första: Rullgardina! (Hmmm, jag vet att det är lite knäppt som killingnamn, men den nyblivna modern och hennes tvillingsyster som också ska killa snart, heter Pippilotta och Viktualia, så då blev det liksom en naturlig fortsättning. I alla fall för oss som läst Pippi Långstrump.) Pippilotta har varit mycket omhändertagande mot sin förstfödda, och båda verkar må mycket bra, såhär på första dygnet tillsammans. Alla killingar hittills är starka och pigga, och det kan vi tacka E-vitamin+selen-tillskottet alla getter fått under högdräktigheten för. Selen är bra för de ofödda killingarnas muskeltillväxt, och kan även minska risken för att getterna drabbas av kvarhållen efterbörd efter killningen. Om jag får skryta lite, så har här fötts en väldig massa killingar sedan 2011, och det har inte varit ett enda fall av kvarhållen efterbörd!

Svensk jordbrukspolitik: ”Don´t try this at home!”

"Både jag och min ägare är utrotningshotade!" säger vänekon Lilla Röda.

”Både jag och min ägare är utrotningshotade!” säger vänekon Lilla Röda.

Anders Larsson, ordförande för Lantbrukarnas Riksförbund i Västra Götaland och Värmland, talade i veckan på norska Hedmark Bondelags årsmöte. Han berättade om den svenska jordbrukspolitiken de gångna 30 åren, om EU-inträdet (som LRF jobbade hårt för) och självförsörjningsgraden på livsmedel. Innan Sverige gick med i EU producerade vi 90% av maten som gick åt i landet, nu har andelen sjunkit till 45%! Den enda näringsgren som klarat sig någorlunda är äggproduktionen, som idag ligger på ungefär samma nivå som 1994, drygt 90%. Alla andra näringar har fått se sin produktion sjunka drastiskt. Bondelaget.no kallar utvecklingen ”skremmende”, och det är bara för en svensk medsyster att hålla med. ”Don not try this at home!” sa Anders Larsson till sina norska kollegor.
De norska politiska ledare som deltog i debatten på årsmötet drog slutsatsen att politiken har stor makt i jordbruksfrågorna, och man ville på olika sätt slå vakt om det norska jordbruket, som menades vara en ”success”. När sa någon senast att det svenska jordbruket var en succé?
Du kan läsa hela artikeln från bondelaget.no här!

Hönsakräken har vårkänslor

OLYMPUS DIGITAL CAMERA…och därmed värper de en massa ägg igen! Gröna, ljusbruna, vita, rosa, turkosa, ägg med prickar, stora, små, avlånga, kompakta – hönsen fixar det mesta. De är frigående inomhus, och får värpa i reden bäddade med mjukt hö och får sova sittandes på pinnar (eller gunga i ett fall). De får permission ibland och kan gå ut och speka efter mat och bråka med katterna. Vill någon ruva fram en kull kycklingar får hon förstås det, även om ingen har visat intresse för det än i år.
Så kom igen, gott folk, och pallra er hit och köp ägg! Det ska väl vara naturligt vackra ägg när det snart är påsk? 2,50 stycket är priset.

(Och nä, hönsakräk är ett ord använt med värme, och inte förakt! Trots allt har den här kackelpatrullen följt med mig i 9 år nu, och då hinner det utvecklas någon sorts vänskap.)

Ett ULO och fula örhängen

OLYMPUS DIGITAL CAMERAEn morgon kan börja på många sätt. Ibland genom att en vaknar vid någon lagom hednisk tidpunkt, av att något morrar i fjärran. Och när en tittar ut finns där ett ULO, Uidentifierat Lysande Objekt! Föremålet både lyser och morrar med stor kraft, som synes. (De lysande rektanglarna till vänster är dock ytterst identifierbara, det är lagårdsfönstren. Djuren är morgonpigga.) Vissa tecken tyder på att ULO:t är vänligt sinnat (inte dieseltjuvar med andra ord). Det kan t o m vara så att det finns en och annan slant att tjäna!

OLYMPUS DIGITAL CAMERAOch så håller nu mera lilla Blomma EU-standard, om det nu är något att vara stolt över. Vi har, under hennes mors och hennes egna protester hållit fast den lilla stackaren och nypt i fula gula öronmärken med SE-nummer och hennes individnummer (ett bovint personnummer om en så vill). Det gjorde ont på henne, och det kan knappast vara behagligt att få en 4-5 mm grov plastpinne tryckt genom öronbrosket. Förlåt oss Blomma, ty Jordbruksverket vet icke vad de gör mot dig! Som synes ville hon inte gärna komma i närheten av matte efter denna attack mot hennes öron. Tur att det finns en mamma att gömma sig bakom, en mamma som själv blivit utsatt för liknande behandling när hon var kalv.

(ULO:t var en flistugg. Fast det hade ni väl redan listat ut. Här på gårn tar vi vårt ansvar för att hålla stadsborna varma och goa. Får se om de skickar julkort sen?)

Trampet av ännu mindre klövar!

Nu trampar de allra minsta klövarna omkring i lagården – årets första killingar är här!

OLYMPUS DIGITAL CAMERAFörst ut var vår egen Lisa, som fick en liten bock. Jag har döpt honom till Billy, logiskt nog. (En billy-goat är en bock på brittisk engelska, det visste du väl?!) Lisa är en duktig mamma, även om det är hennes första killing. Lille Billy har hunnit få precis så mycket bus i benen som killingar brukar få.
Hjälpsam är han också, det lilla livet, här assisterar han mig med att mocka. Killingar är oerhört nyfikna, så en får se sig för när en har med dem att göra. Ett kärt besvär, men ändå!

Nästa get som stod på tur att killa igår var Lisas mamma Caroline, alltså Billys mormor. Mor och dotter har alltid haft en ovanligt nära relation (t o m för att vara getter), så Lisa och Billy var hos Caroline hela tiden när hon skulle föda sin killing. Den lille huliganen klättrade t o m runt på sin mormor när hon krystade, och hon tillät det!

OLYMPUS DIGITAL CAMERAUt kom en liten vit killing, Caroline och Lisa började slicka den torr. Jag gick ut för att säga till Peter och hämta barnen för att de skulle få se den nyfödda. När jag kom in i kätten med de två mellanbarnen – låg där två killingar i ströet!! Två små tjejer, visade det sig. Vad jag kan se hittills är de båda helt vita, så de får heta Blanka och Alba. Men jag vet inte hur jag ska kunna skilja dem åt?

Predikan på 8:e mars

Ordets och namnets makt

Idag kan den som vill demonstrera eller gå på fest eller kanske en barnvagnsmarsch. Jag stannar dock mestadels hemma på gården, och kanske lyxar till det med en stunds vila och kontemplation.

Idag tänker jag över ordets makt. Hur små ord formar världar och världsbilder. Vissa hävdar att det bara är snack, men har de inte sätt de monumentala uttryck av sura uppstötningar som blir följden om någon använder ett litet ord. Hen till exempel. Ett tämligen obetydligt personligt pronomen, som i det här oerhörda fallet har fräckheten att vara könsneutralt. Konstigt nog tycker inte de flitiga Novalucolätarna att en borde avstå från att använda andra lika könsneutrala pronomen; jag, du, dem ?
Men klockan går aldrig bakåt, hur gärna de konservativa magsårskandidaterna än önskar att så vore fallet.

Idag tänker jag över namnets makt. Det talar om för oss att vi bör räkna våra fäder som den viktigaste föräldern, och den nygifta kvinnan ska inte bara bära en extra ring utan även ett nytt efternamn som kommer från hennes man. Fast det varit 2015 i drygt 3 månader.
En kan tro att seden att en gift heterokvinna ska ta bort ena halvan av sitt namn till förmån för gubben, är uråldrig och djupt traditionell. Så är, tack och lov, inte fallet.  Fram till slutet av 1800-talet behöll alla kvinnor sitt efternamn livet igenom, men sedan kom från bättre familjer det patrilinjära skicket att släktskap skulle räknas efter äktenskap och inte efter födslofamilj – för kvinnor, i alla fall.
Patrilinjär betyder att räkna släktlinje efter fadern, och är ett dominerande skick även idag. Så jag som kvinna ska vara gravid i 9 månader, genomgå en arbetsam förlossning och troligen amma bebisen ett antal månader – och sen ska bebisen få efternamn efter sin pappa? Hell-oo?

Glad 8:e mars, go´vänner!

Märkliga kattspår

kattspårTitta vad jag fick syn på häromdagen?! Hur går det här ihop sig?
Katten heter Linus, han är gårdens minikatt emeritus. Men skenet bedrar som alltid, han som verkar vara en söt fjolårsunge, fyller 12 år till våren…även om han aldrig blivit redigt vuxen. Linus är en liten katt med ett stort hjärta, och en given medarbetare i lagården.

Trampet av små klövar

OLYMPUS DIGITAL CAMERAJodå, sånt får vi höra varje dag…men nu är det fyra till som kliver omkring i vår lagård! För exakt en vecka sedan fick vår väneko Lilla Röda sin kalv! Jag förstod att det skulle vara på gång den dagen, men Röda föredrog att sköta det hela utan mänsklig närvaro, och som den erfarna ko hon är klarade hon av kalvningen galant. Och efterbörden släppte och kom ut fint, den också. (Kanske tack vare att jag gett Röda extra E-vitamin+selen sedan hon kom hem till oss.)

Men vad blev det, då?

OLYMPUS DIGITAL CAMERATill min stora glädje en liten kviga (tjej, alltså) även om den nyfödda lilla inte direkt uppskattade att jag försökte se efter. Här på bilderna är hon så ny att mamma Röda inte hunnit slicka henne helt torr än.

Hur kan en röd-vit ko få en svart-vit kalv?

Elementärt, min käre bloggläsare, tjuren som är pappa är svart-vit!
OLYMPUS DIGITAL CAMERAHan är dock ingen vänetjur, utan en ringamåla-dito, vilket betyder att lilla kalven inte kan anslutas till genbanken. Jag kan dock trösta mig med att ringamålarasen också är en gammeldax mjölkras, vilket gör att denna kviga kommer att kunna göra god tjänst som mjölkko hos oss om ungefär 2 år.

Vad ska hon heta, då?

Jag hade tänkt mig att ge henne namn för att hedra den gamla SLB-ko i Notteryd som lärde mig handmjölka när jag var sisådär 8-9 år – då hade hon fått heta Rosa. Nu var det dock inte jag som hade sista ordet, utan 3-åriga dottern. Lilla kalvungen (som det heter) får namnet Blomma. Och det får väl duga som konamn?

OLYMPUS DIGITAL CAMERAVi har inte hunnit öronmärka henne än, av den enkla anledningen att märkena som jag beställde innan hon föddes, inte kommit än. Men hon har fått ett fint halsband, åtminstone…

Mamma Röda har gott om mjölk (no shit, Sherlock…) så därför behöver hon mjölkas en gång om dagen även om Blomma går hos henne hela tiden. Det blir ett antal liter varje dag (mjölkmaskin är inte fel!), men vilken mjölk! Fet och proteinrik 🙂 !

(Eder bloggare i Hörnebo har inte varit redigt frisk på det sista, har t o m varit en vända på sjukhus för operation, därför har jag inte orkat uppdatera bloggen så ofta som vanligt. Jag har koncentrerat krafterna på barnen och djuren. Men här kommer mera snart, håll utkik!)