månadsarkiv: april 2015

Bucht fixar gratisreklam åt Föreningen Allmogegeten!

…och tyvärr åt CAE/MV-programmet också, men en kan inte få allt här i världen.

Hur som helst berättar här landsbygdsminister Sven-Erik Buchts bror Karl-Ragnar i Land Lantbruk om sin jakt efter en lämplig lappbock till sin flock! ”Bucht behöver betande bock” heter artikeln. Föreningen Allmogegetens egen genbanksansvariga för lappgeten, AnnJessica Eriksson uttalar sig också. Hennes mycket intressanta gårdsblogg kan du läsa här.
Kul att våra utrotningshotade getter får uppmärksamhet på riksplanet!

”Titta mamma, den där geten har mössa!”

…sa en av våra barns vänner när han fick se en viss person.

getmössaOch ja, jo, kanske ser det ut som just en mössa? Den där geten (som nu ändå är en bock) har här på sig sitt senaste förband. Såret på den kvarvarande hornstumpen var nästan helt torrt vid den sista omläggningen, och Truls verkar ha mindre ont nu. Blodet i hans ansikte är gammalt och torkat, eftersom herrn helst inte går ut när det regnar lär det dröja innan det är helt borta. Vi vet fortfarande inte hur det kommer gå för honom i långa loppet, men det verkar lovande så här långt.
Till höger ungbocken Stóckar, född förra året. Han är förresten till salu, om någon skulle vilja ha en göingebock efter Den Näst Störste Bocken I Sockna´ (Aske, ni vet)? Och det vill du väl! Klicka på Djur till salu i menyn häruppe så får du veta mer. (Edit: Det gick lite snabbt här, jag påstod först att Stóckar skulle vara son till Truls, men så är det ju inte, såg jag när jag konsulterade min avelsdokumentation.)

Massa, massa småttingar!

OLYMPUS DIGITAL CAMERAJodå, här blir killingarna fler, till allas glädje. Inte minst deras egen. De skuttar och busar och klättrar på sina människor och varann. Besökare i de kättar där det finns killingar får finna sig i att de små tuttar på byxben eller helt enkelt placerar sig i någons knä? Alla vill väl gosa med en killing, va? – Det vill alla! Killingarna delar frikostigt med sig av sin livsglädje och entusiasm. Och sedan vilar de, i stora högar i någon tryggt hörn.
Den här lille grabben är son till min trogna kompis Alma, och hade lite svårt att ta sig ut i världen. När jag kom till lagården för att titta till Alma var killningen i full gång, ut hade kommit ett killinghuvud, hinnorna hade brustit och Alma pratade t o m med den lille mellan värkarna. Vad värre var, det fanns bara en klöv med ut. Jag sanerade mina händer fort och gick för att hjälpa till. Jag försökte först trycka tillbaka huvudet och klöven, för att få nytt tag och den andra klöven med, men jag fick inte grepp om det andra benet, som var böjt bakåt. Då fick jag istället hjälpa den lille ut genom att dra försiktigt och samtidigt trycka det felande benet mer bakåt mot kroppen, så det inte skulle bromsa. Och efter duktigt krystande från Alma och lirkande från mig – gled han ut! Och faktiskt hade inte det andra benet tagit någon skada (killingar är mycket smidiga), och han kunde resa sig efter en liten stund. På bilden har han hunnit torka, och det röda framför honom är efterbörden (moderkakan kallas det hos människor).

OLYMPUS DIGITAL CAMERAHalvan skulle killa samma dag, jag var rätt säker på att det skulle bli tvillingar eftersom hon var så väääldigt rund. Hon skötte allt jobbet själv, jag behövde bara stå bredvid och iaktta, samt känna så spenkanalerna var öppna när de små skulle dia. Även detta blev grabbar! Om någon anar en likhet, har de samma pappa som Almas son.
Men…här har det alltså fötts 3 bockar samma dag, så vad ska de heta? Hmm, i almanackan endast två namn, och av de Astrid Lindgren-figurer som tidigare fått ge namn finns nästan inga kvar. Så de små liven får helt enkelt heta Thomas, Lars och Magnus! (Undrar vad det kan komma från…?)

Även vår enda svarta get Törnrosa har fått tvillingar, de mest bedårande sötnosar, en bock och en get. Har ingen fin bild på dem just nu, men de ska heta Tinna och Jacob!

Kossor äter vad som helst, eller?

selektivEn har fått höra att en ska passa sig för vad en serverar en ko, för de är inte så noga med vad de sätter i sig. Eftersom de måste äta så mycket varje dag kan de inte vara så värst selektiva med vad som sväljs ner, jag har t o m hört (sant eller ej) om en ko som käkat upp ett paraply!
Men tydligen är det inte så simpelt. Tack och lov, får en väl säga. Här på bilden har Lilla Röda precis ätit upp sin kraftfoder/höblandning ur spannen, och passar på att tugga i sig lite spill runtikring. Vad är det där gråaktiga som ligger kvar i spannen då, allt annat är ju så redigt uppätet? Svar: En mumifierad och ordentligt skulltorkad groda.

Småhuliganerna säger Glad Påsk

OLYMPUS DIGITAL CAMERANu har det i alla fall hunnit bli Påskafton, så en hälsning till helgen är på sin plats. Och i brist på kycklingar (det är inte ens någon höna som bestämt sig för att ruva än), vilka passar bättre att hälsa än killingarna?! Så här kommer ett varmt GLAD PÅSK från oss alla till er alla! Här är 1½ av Linas tvillingar Lili & Sussie samt Rullgardina som tittar rakt på er.

 

OLYMPUS DIGITAL CAMERAOch sen går det inte att skriva något utan att ha med de här två mästarhuliganerna heller, Astrids Nina och Filip (länken går till samma sida som om ni klickat på ”Rullgardina” här ovan). Här ser det visserligen ytterst stillsamt ut, de små liven har lagt sig i Halvans krubba. Halvan är en redig surtant emot andra getter (hon har t o m försökt mucka med vår ko!), men killingar verkar hon ha större tolerans mot. Alltid något.

Och hur mår Truls, då?

Läget är stabilt och oförändrat. Han mår förstås inte jättebra, men han har inga tecken på feber, och han äter och dricker och idisslar som han ska. Jag ska lägga om såret igen idag, så får vi se vad som döljer sig under bandaget.

Har det blivit några fler killingar?

Ja, massor 🙂 ! Precis alldeles nyss, när jag och Peter och minsta dottern var ute i lagården och påskmockade födde Annika en liten dotter, hennes första killing! Den lilla är så färsk så jag har inte ens hunnit fotografera henne, än mindre ge något namn. Det är ännu fler på gång relativt snart, så vi får se vad som komma skall…

Den Störste Bocken I Sockna´skadad!

Varning för otäcka bilder längre ner!

OLYMPUS DIGITAL CAMERAHär Kindkvistegårdens Truls, som är hans fullständiga namn (och hans fruar Hörnebos Prostinnan, Viktualia och Pippilotta) . Ni som brukar följa bloggen känner igen honom vid det här laget, han är ju Den Störste Bocken I Sockna´, vetja! Nog för att Fröderyd är en relativt getrik socken, men det finns ingen bock som är större och ståtligare än Truls. För närvarande är han 6 år gammal och har återigen blivit pappa till ett antal killingar här på gården. Nu är han inte kvar inne hos tjejerna längre, eftersom getter ofta brunstar snart efter killingarna är födda, och då är det dumt om det finns en bock i närheten. Truls är ute i en hage med de flesta andra bockarna, där de serveras hö och vatten, samt har börjat gnaga på de första uppkommande grässtråna.

Men härom morgonen hände något hemskt, förmodligen precis innan Peter skulle ge dem frukost. Truls har brutit av sitt ena horn!

OLYMPUS DIGITAL CAMERANaturligtvis gör det ont, och det blödde mycket. Inne i hornet, en kan kalla det pulpan, finns blodkärl och nerver, samt vad värre är, öppningar ner i skallbenet. Jag ringde veterinären direkt när hennes telefontid började. Hon berättade att hornbrott inte var helt ovanliga på den tiden nötkreatur hade horn, men hon kunde inte säga hur vanligt det var bland getter. Men de båda djurslagen har likadant fungerande horn (de kallas slidhornsdjur), så hon menade att det finns gott hopp för Truls.

OLYMPUS DIGITAL CAMERAJag kunde lägga om det själv, sa hon. Först skulle jag linda balsnöre i 8:or runt hornbaserna vid huvudet för att få stopp på blödningen (blödningen hade slutat av sig själv, så jag behövde dock inte göra det). Sedan skulle jag lägga om den kvarvarande hornstumpen med sorbactkompresser, dambindor för att suga upp blodet och silvertejp för att fästa bandaget. Peter fick åka till apoteket för att försöka få tag på det som behövdes. Bindorna gick ju bra, men när han köat i 45 minuter fick han veta att det apoteket inte hade några sorbactkompresser. Då fick barnens mormor rycka in och fixa det från ett annat apotek. Under tiden var den stackars Truls i hagen och såg eländig ut, och kände sig säkert så också.

OLYMPUS DIGITAL CAMERAJag förstod att det inte skulle gå att få honom så still att jag kunde sätta bandaget på plats om hornstumpen även om vi la ner honom på marken (han är tämligen stark och stadig), så jag gjorde iordning som en liten strut av kompresserna och bindorna, och tejpade ihop den. Peter hade fått tag på något bättre än silvertejp, en extremt klistrig tejp för ångspärrar i hus. Sedan trädde jag bandagestruten över hornstumpen (förlåt Truls, jag vet att det gjorde ont) och tejpade fast den med ett par varv tjusigt grön tejp runt det kvarvarande hornet.

OLYMPUS DIGITAL CAMERASedan tvättade jag honom runt munnen och mulen med en trasa och ljummet vatten. Getter tycker inte om att bli blöta, men han fick finna sig i det för att kunna äta och andas som han skulle. Det är inte kul med levrat blod överallt!

Om allt går bra så läker det ihop och växer ut ett nytt litet horn. Går det sämre får Truls bihåleinflammation, och det är inte säkert att han överlever. Han har en speciell plats i våra hjärtan, så vi tänker göra vad vi kan för att han ska bli frisk!

Snälla vänner, kom ihåg Truls i era aftonböner!