månadsarkiv: augusti 2015

Den störste konvalescenten

Många gånger har jag fått frågan ”Men hur går det med Truls? Hur mår han?”.

Det var dramatiskt och blodigt i våras när Truls bröt av sitt ena, maffiga horn. Och så länge den avbrutna horntappen var blodig och inte igenläkt, fick vi hålla på och lägga om det 2 gånger i veckan.
hurmårtrulsOch vad det verkar nu, så mår han faktiskt efter omständigheterna bra! Sista omgången bandage skavde han av själv, och då ansåg jag att det var färdigt med omläggandet. Hålet i horntappen var läkt, och därmed var den väg rakt in i skallbenet och bihålorna, som illasinnade bakterier hade kunnat ta, igenstängd. Det är nämligen det som är den stora risken vid hornbrott, att djuret får bihåleinflammation, vilket är betydligt värre än den mänskliga varianten av samma åkomma.
Även om Truls, som alltjämt är Den Störste Bocken I Sockna´, klarat sig så här långt, är han ändå inte helt utom fara. Horntappen har förbenats, alltså blivit hård som ben eller horn, men den är inte riktigt lika motståndskraftig som riktigt horn. Längst in emot hans skallben har det börjat växa ut nytt horn över tappen, men det kommer dröja innan det täckt över den helt, eftersom horn växer så långsamt på vuxna djur. Truls kan alltså fortsätta vara en del av era (och mina) aftonböner!

Vi har vatt på Småbrukardag

Jodå, igår den 23 augusti styrde vi stjärnan på bilens kylare mot Hultagårds bygdegård där Småbrukare i Jönköpings län ordnade småbrukardag. Vi fick bjuda på ostkaka, sälja ett och annat och träffa många trevliga kunder och andra småbrukare. Tyvärr tog jag inga bilder, men Vetlanda-Postens reporter var där och gjorde det, iaf. Här kan du läsa artikeln ”Solig marknad i Hultagård”.

Kommer du ihåg Rullgardina?

rullgardinavuxitTiden går, små killingar växer och blir stora killingar, vissa mer än andra. Det här är definitivt en av dem! Du kanske minns när hon kom till världen i våras?  Mamma Pippilotta har gjort ett strålande jobb (det är hon vars huvud sticker upp i bakgrunden), hon har nog mycket bra mjölk, för Rullgardina har alltid varit snäppet rundare och större än sina jämnåriga. Hon är snäppet busigare än sina kompisar också (i den mån en kan jämföra killingars busighet), så ofta har vi kallat henne Huligania istället. Det är långt ifrån alltid hon ligger såhär stilla på en behagligt varm sten och låter sig fotograferas!
När hon nu så grundligt charmat sig in i matte-bondens hjärta, ska hon förstås behållas som framtida rekryteringsget! Om allt går bra ska hon nu få gå här på gården och växa till sig ända fram till våren 2017, när hon förhoppningsvis får sin egen första killing. Säkert lär du få se mer av Rullgardina!

Mera getläsning – Åter 3/15 är här!

åter315Nu är väntan över! (Hmm, någon som överskattar sin egen betydelse, tror jag…) Tidningen Åter 3/15 kom förra veckan – jodå, här är vi sist med det senaste. Om du inte redan har läst den, kan du beställa den här. 30 kronor kostar kalaset.
Det som lillbonden på bilden läser är artikel nummer 2 i min serie om getter. Mjölka din get heter den, och bilderna verkade väcka intresse. Ä dä bäääh! blev kommentaren. Och bäääh är det, och en massa text om hur en kan mjölka sin get, om en så vill.

Allt höet inne och ett liv räddat

sistagräsetJaha, go´vänner, då är vintern räddad! Vi har fått in det sista höet under tak. Nu var det bara en träa kvar, det var den vi lät plöja, jordbearbetade och sådde i våras. Men eftersom det vuxit sämre än dåligt i år, eftersom det varit så kallt och regnigt, dröjde det innan vi kunde slå. Egentligen blev det alldeles för grovt gräs för getternas smak, men det dåliga vädret gjorde att vi fick vänta med att slå in i det sista. Sedan fick vi 4 dagar med solsken, och den 4:e dagen körde vi in höet. Det hade behövt en dag till för att torka ute på slag, men det blev ett redigt regnåskoväder på natten efter vi slitit klart med höet, så det var lika bra att vi fick in det. Sedan har skulltorken fått snurra (och äta ström.)

livräddareAtt slå vall är farligt. Inte minst för de små djurungar som söker skydd i det höga gräset. Alltför ofta blir de dödsoffer. I början på juni är det rådjurskiden, och nu var det istället harungarna. 2 stycken sprang sin väg själva när Peter kom med traktorn, men den här lille fick 5-åringen (som åkte med i traktorn) rädda. Han bar så försiktigt, och när Peter slagit färdigt och allt var tyst och lugnt igen, släppte han harungen i det höga gräset vid stenmuren i träekanten. Den lille skuttade iväg, och blev förhoppningsvis återfunnen av sin mamma.

De som åker härifrån

Nu har det börjat så sakteliga, årets flyttande. Först ut bland göingegetterna att få ett nytt hem var Caroline, hennes tvillingar Blanka och Alba samt hennes vuxna dotter Lisa. De fick bli första getter i en familj här i kommunen, där mamman haft getter som barn. Ska se om vi kanske kan hälsa på våra skäggiga vänner där så småningom!

OLYMPUS DIGITAL CAMERASedan var det ytterligare en person som ville bli ny genbank för göingegetter, och hon ville ha egna killingar till nästa år, så hon ville ha en bockkilling med getterna. Nu blev det till sist ett tvillingpar, Halvans söner Lars och Magnus, som fick följa med transporten. Som getter köpte hon 2-åriga tvillingarna Britta och Anna och Brittas 1-åriga dotter Kerstin. Här är mor och dotter på bilden.
Vår 3½-åring grät när ekipaget for iväg, för hon tyckte det var synd att mamma hade valt att sälja så snälla getter.

transportannaVi kan hälsa på även dem, för de bor bara en timmes färd härifrån, och jag har förstått att deras nya människa bryr sig mycket om sin getfamilj. Hon hälsar att Britta och Anna är riktiga kelgetter, och Britta, som varit en ganska tillbakadragen figur här i getflocken i Hörnebo, har nu fått bli ledarget minsann!
Här tittar vår 5-åring in i hästtransporten innan avfärd, Anna tittar tillbaka.

Vi önskar alla våra tjejer och grabbar som flyttat en ny lycklig gettillvaro!

Skulle även du vilja köpa en get eller bock (eller kanske flera?) härifrån kan du klicka på Djur till salu i menyn häruppe.