månadsarkiv: september 2015

Skördemarknad i Fröderyd

skördemarknad1Sistlidna helg (snart är det helg igen, ja, ja) var vi på skördemarknad i Fröderyd Hembygdspark. Det var Hembygdsföreningen som arrangerade det hela, och du kan besöka föreningens hemsida här (…gissa vem som sköter den?). Ungefär ett dussin säljare var på plats för att göra affärer med egenodlat, hembakat och egentillverkat. Det var stor åtgång på både det ena och det andra, en säljare som hade potatis fick åka hem efter en timme och hacka upp mer! Ett par knallar fick också slut på alla sina varor innan marknaden var över, så uppenbarligen var köpglädjen stor.
Eder vän Christina från Löten i Hörnebo var förstås på plats och sålde ostkaka. Jag delade ut över 100 smakprover, och sålde så mycket så jag fick skicka hem min man för att hämta mer! Jag stod i tältet på bilden (jag syns inte, eftersom det är jag som håller i kameran), till vänster står fårbonden Emma Hultgren med några fina skinn.
Tack, alla trevliga kunder, och på återseende!

(Hmm, jo, jag vet, jag är t o m efter Vetlanda-Posten med det här. Gissa vem som skrev den artikeln, förresten, även om det står en reporters namn under 😉 … den finns dock inte på deras hemsida.)

Den skånske lappbocken i Tornedalen

Tidigare har jag berättat om landsbygdsministern bror, Karl-Ragnar, och svägerska Taina Bucht, och deras letande efter en ny lappbock till sin besättning. Nu kan nättidningen Land Lantbruk berätta att de hittat, och kört hem en bock vid namn Ammon. Från Skåne! En resa på 163 mil i specialbyggd bocktransport.
Anledningen till att de fick åka så långt för en liten bockuschlings skull (det finns lappgetter på betydligt närmre håll för deras del) är att deras getter är anslutna till CAE-programmet, som är ett bekämpningsprogram mot sjukdomen med samma namn. Den som varit med i programmet ett antal år får en C-status, och skulle då en bock som inte är ansluten till programmet komma in i den besättningen, skulle de förlora sin status och få börja om från noll igen. De flesta lapp-, jämt- och göingegetflockar är inte anslutna till programmet, så därför har de som är anslutna svårt att få tag på avelsdjur. Det ska ju inte bara stämma med C-statusen, det måste funka rent släktskapsmässigt också!
Men vi på hörnebo.se önskar Ammon och hans nya getvänner lycka till!

”Småkräken snor mitt godis!”

småkräk1Stackars Lilla Röda (det är den stora vänekon, det, hennes dotter heter Blomma)! Varje kväll får de två varsin spann med hö och lite godis (betfor och mjölkkopellets), inte för att de egentligen behöver det, utan som en muta för att de ska veta att matte och husse är Maten. Och att det kan vara klokt att följa efter om någon går före med de där spannarna.
Dock finns det fler som gillar betfor och kopellets – getterna! Men Lilla Röda är ju så stor och getterna får lov att erkänna att de har respekt för henne…det räcker med att hon hötter lite med hornen mot småkräken, så skuttar de baklänges allihopa.

småkräk2Jodå, ”nu har det stora komonstret vänt ryggen till” tänker göingegeten Alma.
Idén var inte från början att getterna och korna skulle sambeta (alltså gå i samma hage), det skulle vara växelbete istället (att djuren turas om att beta de olika hagarna). Men några av getterna (med denna Alma i spetsen) tyckte annorlunda. Precis bredvid getternas hage fanns ju massor och åter massor med fint gräs – och allt det kan ju inte ödslas bort på nötkreatur, hallå?!

småkräk3”Hon märker fortfarande ingenting, så jag tar schlumpen här, då!” resonerar Alma med sig själv.