månadsarkiv: februari 2017

Hur många getter per kubikmeter?

Kanske inte den vanligaste frågan som skrivs in på valfri sökmotor, men ändå. En kan ju undra, eller hur?

Svaret är inte 42, svaret är 4. Åtminstone den här gången…

Det finns gott om regler för kvadratmeter vad gäller djurhållning, och för bortskämda djur som hästar finns dessutom mått för takhöjd, det gör det dock inte för vare sig getter eller kor. För getter gäller att golvyta i lagård eller vindskydd ute i hagen (som i det här fallet) ska vara 1.25 kvadratmeter per vuxen get. Alltså är den här IBC-tanken på bilden inte godkänd som vindskydd ens för en get om en ska följa reglerna till punkt och pricka. Nu verkar inte vare sig (från vänster) lill-Emil, Lina, Frode eller Krösa-Maja bry sig om det. (Det finns fler såna här små vindskydd i deras hage, så de var inte tvungna att knö in sig såhär många i samma om de inte ville.)
En IBC-tank har måtten 1x1x1 meter, och rymmer alltså exakt 1 kubikmeter. Och om vi ska titta lite noggrannare på bilden, så är tanken faktiskt inte helt full. Getterna tar bara upp ungefär 500 liter av volymen, alltså 0,5 kubikmeter, vilket gör att svaret på rubrikens fråga fortsätter att vara något oklart.

Nya killar på Löta´

Ytterligare två getter har killat, och det blev två killar till!
Här är lille Truls Den Yngre, som barnen tycker han ska heta, och de brukar få som de vill vad gäller sånt, mina människoungar.
Han är en riktig liten hjärtebock, sällskaplig och nyfiken. Jag funderar på att behålla honom och låta honom bli en arbetande bock, om nu tiden finns till detta…
Än så länge är lill-Truls inte större än han kan ta sig ut genom kattgluggen på ena logdörren. Han kan ta sig tillbaka in också, om han kommer ihåg varifrån han kom, annars blir det ett förgjordat liv! Mamma Marianne verkar ta det hela med ro, och han är åtminstone periodvis hos henne och diar, eftersom han är rund och go´ på det vis en killing är som får tillräckligt med mjölk.

En lite mer ”konstnärlig” bild på stora och små getter, en intressant kombo av motljus i form av morgonsolen och lång slutartid på kameran.
Den andre nye killingpojken heter Den Mäktige Tallan (barnen igen, kan inte förklara mer än så) och är son till vår Snövit. Ringer det en klocka hos minnesgoda bloggföljare, så var det Snövit som först blev moderlös som liten killing och sedan till råga på allt elände bröt benet. Här kan du läsa om det.

Idag på morgonen hittade jag lille Ludde, som finns på bild i det förra inlägget, död på golvet i kätten. Vad som hänt vet jag inte, allt verkade normalt på kvällen, men han kanske blivit hastigt sjuk (en knappt månadsgammal killing har inte så mycket att sätta emot) eller än värre ihjältrampad eller liknande av någon av de vuxna getterna. Det skär i hjärtat att ta hand om en liten slapp, orörlig kropp, när killingar annars är så levande och livliga…