Allt höet inne och ett liv räddat

sistagräsetJaha, go´vänner, då är vintern räddad! Vi har fått in det sista höet under tak. Nu var det bara en träa kvar, det var den vi lät plöja, jordbearbetade och sådde i våras. Men eftersom det vuxit sämre än dåligt i år, eftersom det varit så kallt och regnigt, dröjde det innan vi kunde slå. Egentligen blev det alldeles för grovt gräs för getternas smak, men det dåliga vädret gjorde att vi fick vänta med att slå in i det sista. Sedan fick vi 4 dagar med solsken, och den 4:e dagen körde vi in höet. Det hade behövt en dag till för att torka ute på slag, men det blev ett redigt regnåskoväder på natten efter vi slitit klart med höet, så det var lika bra att vi fick in det. Sedan har skulltorken fått snurra (och äta ström.)

livräddareAtt slå vall är farligt. Inte minst för de små djurungar som söker skydd i det höga gräset. Alltför ofta blir de dödsoffer. I början på juni är det rådjurskiden, och nu var det istället harungarna. 2 stycken sprang sin väg själva när Peter kom med traktorn, men den här lille fick 5-åringen (som åkte med i traktorn) rädda. Han bar så försiktigt, och när Peter slagit färdigt och allt var tyst och lugnt igen, släppte han harungen i det höga gräset vid stenmuren i träekanten. Den lille skuttade iväg, och blev förhoppningsvis återfunnen av sin mamma.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *