Varde iller del I

Det är lördagskväll och jag har roat mig kungligt. Gjort lagården, alltså. Ikväll träffade jag inte min vilde vän, men en annan kväll satte jag mig ner på logen och satt där blickstilla och tyst och väntade…

reschpekt

…och illern kom förstås smygande! Men hen har respekt för Laban (den svartvita katten), så hen törs inte komma fram och äta så länge han står vid matskålen. Illerns lilla nos sticker fram under den blåa trägrejen, se cirkeln.

svulloiller1

Men Svullo ( den vita katten) har tydligen inte samma inverkan på illern, så när Laban gått sin väg kommer hen fram för att försöka få sig en smakbit.

illermat

Så gav illern upp ett blodisande skrik (jag studsade nästan lika högt som Svullo) och gick till attack, katten stack sin väg fort som attan. Jag hann förstås inte få det på bild. Men sen var matskålen och dess innehåll helt i illerns tassar!

När jag laddat över bilderna såg jag att de blev lite oskarpa, det ser ut som om det var imma på linsen. Det var kallt den kvällen! Ett annat skäl till att bilderna är som de är, är att jag inte använder blixt. Vilda djur brukar inte bli så förtjusta om en bränner av en blixt i närheten av dem! Det är alltså enbart lysrörsbelysningen på logen som står för ljuset i bilderna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *