Tolvföderskans och förstföderskans dag

Igår var en tämligen dramatisk dag, jag var helt slut igårkväll så jag orkade inte skriva och berätta.
Jag och yngsta dottern gick som vanligt ut till lagården på morgonen. Jag började bära ut hö till djuren, när jag tittade in till gruppen som är i kätten på logen. Där låg Astrid och krystade!

Jag upptäckte direkt att det inte var som det skulle, hon hade krystat ut ett litet huvud men inga klövar. Tvättade av mig så noggrant jag kunde och gjorde en undersökning. Killingen var död, men jag var rätt säker på att Astrid väntade tvillingar, så det var bråttom att få ut den döda så den levande skulle klara sig. Jag tvättade Astrid runt vulvan och killingens huvud (tack och lov för rinnande varmvatten i lagården). Jag kände efter och fick tag i en klöv (men inte den andra), och började dra försiktigt under tiden Astrid krystade. Men det hände ingenting, fast den döda killingen var mycket liten ville den inte komma längre när jag drog ett par gånger, och det verkade göra ont på Astrid. Jag kände efter lite längre in i födelsekanalen, och där var plötsligt en liten nos till som var på väg ut! Ojojoj! Jag trevade lite till och kom fram till att den klöv som jag dragit i tillhörde den levande killingen och inte den döda. Stackars Astrid!
Jag försökte komma ihåg att andas själv också, när jag började trycka tillbaka den levande killingen in i livmodern. Under tiden krystade Astrid, så jag fick jobba mot henne. Med högra handen pressade jag på den levande, medan jag med vänstra handen lirkade med huvudet på den döda för att få ut den. Det fanns inte tid att göra på rätt sätt och få ut huvudet och framklövarna samtidigt(som en normalt sett gör med fyrbenta djurungar), men med ett plask gled den döda killingen ut. Han (det var en bock) var extremt liten även för att vara tvillingfödd, vägde bara runt ett kg. (Jag har valt att inte visa någon bild på honom här.)
Jag fick tag i båda framklövarna på killingen som rörde sig, och hjälpte honom ut (även det var en bock) genom att dra växelvis i vänster och höger klöv. Astrid började direkt slicka sin lille son, och inom en kort stund hade han rest på sig.  Han verkar återhämta sig bra efter den tuffa killningen! Som du kan se på den översta bilden är han ganska smutsig, det beror på att han eller hans tvillingbror blivit stressad och bajsat i fosterhinnorna. Det händer ibland.
Den här lille än så länge namnlöse samt den döde brodern är alltså Astrids 11:e och 12:e killing! Nummer 9 och 10 hittar du om du klickar här, och nummer 7 och 8 om du klickar här. Astrid har fått 5 tvillingpar hittills, så därför blir det många killingar.

Under eftermiddagen kom ytterligare en liten bock till världen, Astrids dotterdotter Marianne fick sin son helt utan hjälp!
Marianne är den enda av mina 1-åriga kviggetter som varit dräktig mot min vilja, detta lilla liv är resultatet av en tjuvbetäckning mao (bocken önskar vara anonym i detta forum, men jag har antecknat alla misstänkta bockbesök under hösten, så jag vet vem han är som varit på både Astrid och hennes dotterdotter!). Annars får ju getterna här på Löten vänta med att killa tills de är 2 år. Marianne är dock välvuxen och stor för sin ålder, så jag tror hon kommer bli en utmärkt mor om än något för ung!

Både tolvföderskan och förstföderskan har fått mycket vatten att dricka efter killningarna (getter är ofta väldigt törstiga efter de fött), de har låtit sig väl smaka av höet, och jag har doppat killingarnas navelstumpar i Jodopaxlösning.

En reaktion på “Tolvföderskans och förstföderskans dag

  1. Ingalill

    Inte dåligt att rätta till det där så att Astrid fick en levande killing! Bra jobbat av både getter och matte!

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *