Allmosor eller frihet på landet?

När jag läste blogg-grannen Lars Wilderäng, Cornucopia?, hade han en länk till en intressant ledare i dalatidningen DT. Det var ledarskribenten Martin Borgs som funderat över varför vi som bor på landet gör det – kontra vad riksdagens utredare tycker behövs göras för oss. Med all önskvärd tydlighet framgår att vi illiterata bonnläppar behöver 1: detaljreglering och 2: stöd och bidrag. Själv föredrar jag att kalla det ”allmosor” eftersom det säger tydligare vad det är fråga om: Pengar som vi stackare ska tigga till oss, kanske får vi något i våra utsträckta händer, kanske inte. Och reglerna? Jotack, jag måste t ex be Skogsstyrelsen om lov innan jag avverkar skog på min egen ägandes mark!
Istället för att se oss landsbygdsbor som hjälplösa bidragsmottagare, kanske det vore läge att behandla oss som man behandlar stadsborna. Gatubelysning på skattebetalarnas bekostnad vore trevligt, likaså om kommunens lastmaskin (eller inlejd entreprenörs) kom förbi och plogade vägen även här i böleskogen. Och tänk om den bonde som ville bygga en ny plåthall att inhysa sina djur i möttes av samma kommunala entusiasm som den som i stan vill bygga en plåthall för att inhysa en stormarknad, det vore nåt det…
Ett annat attraktivt alternativ hade varit om de helt enkelt låtit oss vara ifred. Eller som Lars W skriver: Vill man vara ofri kan man bosätta sig i stan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *