Killingrekord 2016!

Nu kan jag pusta. Några andetag i alla fall. Årsboksluten är jag färdig med, och deklarationerna på det. Ansökan om Brysselallmosor (EU-stöd till jordbrukare, alltså) är inne, jag hade faktiskt mer än en timme tillgodo! Och så är, viktigast av allt, nästan alla killingar födda nu! Så här många killingar har inte fötts här på gården under ett år tidigare, och det har gått bra, alla har klarat sig utom den förste lille dödfödde som jag berättade om.
Nu är det killingar precis överallt 🙂 ! Istället för att skriva ihjäl mig, nöjer jag mig med att visa talande bilder idag:

Aste flankerad av sina systerbarn Sofie och Patrik får se snö för första gången. Vad ÄR detta?!

Aste flankerad av sina systerbarn Sofie och Patrik får se snö för första gången. Vad ÄR detta?!

"Vad förväntas jag göra med den där lilla slemmiga saken?" Estelle var inte riktigt med på tåget från början, men nu har hon blivit en mycket engagerad mor. Dottern heter Leonore II, för att hedra Estelles döda tvillingsyster.

”Vad förväntas jag göra med den där lilla slemmiga saken?” Estelle var inte riktigt med på tåget från början, men nu har hon blivit en mycket engagerad mor. Dottern heter Leonore II, för att hedra Estelles döda tvillingsyster.

Rosaline var en av 3 getter som bestämde sig för att föda utomhus, här med dottern Caroline. Efter killningen har de förstås fått komma in, det är inte säkert för en liten nyfödd ute.

Rosaline var en av 3 getter som bestämde sig för att föda utomhus, här med dottern Caroline. Efter killningen har de förstås fått komma in, det är inte säkert för en liten nyfödd ute.

Annika med sina första tvillingar Sofie och Patrik. Tur att hon har gott om mjölk!

Annika med sina första tvillingar Sofie och Patrik. Tur att hon har gott om mjölk!

Mera tvillingar, här 5-åriga tvillingsystrarna Lina och Prostinnan som hjälps åt att slicka Linas lille Tony. Några minuter senare födde hon även en liten Eva!

Mera tvillingar, här 5-åriga tvillingsystrarna Lina och Prostinnan som hjälps åt att slicka Linas lille Tony. Några minuter senare födde hon även en liten Eva!

Är ni redigt snälla kanske jag kan visa fler killingbilder en annan dag…

Den svenska traktorns medelålder

Peter plockar upp renätet granris ur getternas vinterhage.

Idag publicerar ATL på nätet intressant statistik om den svenska traktorn. Det finns 311 000 traktorer i trafik samt c:a 90 000 avställda. Och det är lätt at tänka att storbönder med mycket mark och en ny fordonspark skulle göra avtryck i statistiken, men icke så!
Den svenska medeltraktorn är -tadaaa!- 34 år gammal, alltså årsmodell 1982 (det känner jag f ö andra som är också, men inte är jag skattebefriad…). Detta gör alltså Fiaten på bilden till en relativt sett ny traktor, den är från 1985.

De helt nya då? Jo då, 2015 registrerades ungefär 3 000 nysålda traktorer. Det kanske låter mycket, men det går att jämföra med traktorer från 1976, och det rullar över 10 000 såna fortfarande. Årsmodell 1962 har ännu 7 200 exemplar i drift, nu 54 år senare!

Alltså är vi som kör vintage-lantbruksmaskiner helt rätt ute, åtminstone statistiskt sett!
En kan undra hur många av 2015 års traktorer som startar och går om 50 år? Förmodligen nästan inga, dels är inte driftsäkerheten på tid och längd något vidare när det är så mycket känslig elektronik som sköter det mesta i ett fordon, och dels är det förhoppningsvis inte aktuellt att driva fordon med fossila bränslen år 2065. Men äta måste vi ändå, så det får bli alternativa energilösningar för jordbruket. Eller får vi gå tillbaka till att köra med oxar….

Betessläppsglädje

slykalasNågra dagar innan nötterna skull släppas ut fick jag lära mig något nytt!
Jag serverade torkat sly till getterna, det finns faktiskt kvar än, i vanlig ordning har jag snålat för mycket i början på stallsäsongen så det är massor kvar framåt vårkanten. Gav getterna som står i kätten bredvid korna ett knippe sly, och det lutade mot väggen mellan kättarna. Där var plötsligt en hungrig ko och en hungrig kviga som försökte med sina långa tungors hjälp sno åt sig så mycket som möjligt av det goda torkade lövet. Så jag fick gå upp och hämta sly till dem också! (Men till skillnad från getterna barkar de inte, de bara äter av löven.) Och sen tänkte jag på allt jag läst om gammaldags djurhållning och att man brukade hamla träd för att få löv till både får, getter – och kor!

bestesslapp1Så var det dags, vädret fint och torrt! (Dessutom behövde jag kokätten till några högdräktiga getter.)
Vi ställde upp grindarna från lagårdsdörren över vägen så det skulle vara tydligt för våra bovina vänner vart de skulle gå. Det kan bli en smula hoppigt och skuttigt när en varit inne hela vintern, och det blir oerhört fula märken i t ex gräsmattan vid huset om berörda kreatur skulle få för sig att skutta iväg dit, eller så.
Jag hävde upp deras vanliga mutranson av kraftfoder i varsin spann, och ställde spannarna inne i hagen, ett par meter från stättehålet*.
Sen öppnade min man dörren till kätten, och genast utbröt stor förtvivlan!

betesslapp2Kvigan, Blomma, blev instängd eftersom hennes mor blockerade dörröppningen. Blomma råmade vädjande. (Hon har då och då under vintern fått smaka på friheten och smitit ut i lagårdsgången när jag har mockat, hon har bl a skrämt halvt slag på bocken Emil…) Men eftersom kor nu inte är de som förhastar sig, så tog det en stund innan den ömma modern behagade kliva ut i solskenet. Jag rasslade med en spann. Blomma råmade igen. ”Kom kossera!” hojtade jag och Peter manade på dem inifrån lagården. Blomma svarade ivrigt. Så till sist klev Lilla Röda ut, några prövande steg i gruset, och så skuttade hon över vägen och ut i hagen. Hann knappt titta åt spannarna med godiset innan de galopperade runt i friheten med svansarna svängande!
Som synes finns det inte mycket till bete egentligen, gräset är i bästa fall 2-3 cm långt, men det går att repa av några munfullar för ett grässuget nöt! Resten av näringen får de från det hö jag serverar dem i hagen 2 gånger om dagen, förmodligen några veckor till.

*grindöppning på rikssvenska.
Klicka på bilderna så blir de större!

Allmosor eller frihet på landet?

När jag läste blogg-grannen Lars Wilderäng, Cornucopia?, hade han en länk till en intressant ledare i dalatidningen DT. Det var ledarskribenten Martin Borgs som funderat över varför vi som bor på landet gör det – kontra vad riksdagens utredare tycker behövs göras för oss. Med all önskvärd tydlighet framgår att vi illiterata bonnläppar behöver 1: detaljreglering och 2: stöd och bidrag. Själv föredrar jag att kalla det ”allmosor” eftersom det säger tydligare vad det är fråga om: Pengar som vi stackare ska tigga till oss, kanske får vi något i våra utsträckta händer, kanske inte. Och reglerna? Jotack, jag måste t ex be Skogsstyrelsen om lov innan jag avverkar skog på min egen ägandes mark!
Istället för att se oss landsbygdsbor som hjälplösa bidragsmottagare, kanske det vore läge att behandla oss som man behandlar stadsborna. Gatubelysning på skattebetalarnas bekostnad vore trevligt, likaså om kommunens lastmaskin (eller inlejd entreprenörs) kom förbi och plogade vägen även här i böleskogen. Och tänk om den bonde som ville bygga en ny plåthall att inhysa sina djur i möttes av samma kommunala entusiasm som den som i stan vill bygga en plåthall för att inhysa en stormarknad, det vore nåt det…
Ett annat attraktivt alternativ hade varit om de helt enkelt låtit oss vara ifred. Eller som Lars W skriver: Vill man vara ofri kan man bosätta sig i stan.

Det här höet asså!

goodhay”Smakar kanongott! Vi kan äta hur mycket som helst!”
hälsar kvigan Blomma t v och hennes mamma Lilla Röda.
Nötkreatur har den fördelen (för den som är van vid getter och deras ständiga sorterande av grovfodret) att de äter upp vartenda sketet timotejstrå en slänger till dem. Å andra sidan betyder det att det inte blir några grova grässtjälkar till golvströ, som det blir hos getterna, så nötterna här förbrukar en väldig massa spån istället. En får ta det onda med det goda. Eller ”Muuuuh! *schlurp*” som det heter i det här sammanhanget.

5 i rad för Elsa

Igår var det fullt upp, Peter höll på med veden och jag mockade ut en djupströbädd (min vigselringsvalk har numera också blivit en blodblåsa, fast jag hade handskar). Framåt eftermiddagen märkte jag att Elsa hade värkar. 5 dagar före 5-månadersdagen förvisso, men helt inom det normala killningsintervallet.
mammaelsaPå kvällen gick jag in för att skicka bilderna till nästa artikel i Åter (deadline, ni vet). Elsa hade börjat krafsa sig en bädd att ligga på, och krystade lite, men jag förstod att hon ville vara ifred, hon blängde nästan på mig. Och det är klart, hon har varit hos oss sen 2010, så vi känner varann!
När jag kom ut igen var de här två små sötnosarna födda! Inga problem och efterbörden hade börjat släppa.

gittaammaiDet visade sig vara 2 små getter till min glädje! Jag doppade navelstumparna i Jodopaxlösning och masserade Elsas spenar för att få ut de mjölkproppar som ibland täpper igen spenkanalen och gör det svårt för nyfödda killingar att dia. Under tiden funderade jag på namn. Hmm…2 april – 2 systrar? Då kom jag på det! Birgitta och Anne-Marie ska de heta 🙂 ! Birgitta är den som har mest svart på huvudet. På bilden här till höger ligger de och vilar sig, deras allra första morgon i livet.
Jag räknade efter, och detta är Elsas 4:e och 5:e levande getkillingar i rad! (Hon fick en dödfödd bockkilling förra året, när hon var så sjuk.) Hon har inte fått en bockkilling sedan 2011.

Därmed vill jag passa på att tacka min mamma för hjälpen idag och önska min favoritmoster grattis i efterskott!

Att röka och servera killingkött

Det här har jag glömt att berätta om!
roktunnaFör några veckor sedan var jag, gårdsmejeristen Malin Nelson och fårbonden Emma Hultgren inbjudna att delta och servera maten på Vetlanda Hembygdskrets´ årsmöte (kretsen består av alla hembygdsföreningar i Vetlanda kommun). Fröderyd Hembygdsförening stod som värd för årsmötet.
Jag hade lovat att bjuda på bl a rökt killingkött. Så ungefär en vecka innan serveringstillfället tog jag fram killinglår ur frysen, och la dem 4-5 dagar i 10%-ig saltlag (=10% natriumklorid och 90% diväteoxid). När köttet var färdigrimmat (att rimma är ett gammalt ord för att lägga kött i saltlag) benade jag ur det och band ihop köttbitarna till fina jämngrova stycken med bomullssnöre.
Sedan plockade vi fram röktunnan från den Kungliga Hovleverantören i Vetlanda. Den ska egentligen eldas med grillkol eller briketter, men vi har lärt oss att det går bättre med egen, finhuggen lövved för att få upp temperaturen (om en använder barrved smakar köttet tjära istället).

skivareSpånskålen fylldes med fuktigt alspån, köttet las på galler i tunnan, och sen var det bara att elda. Vid varmrökning ska temperaturen i röktunnan vara 80-90 grader. Jag hade satt en instickstermometer i den ena köttbiten för att ha bättre koll. Jag ville ha upp innertemperaturen i köttbitarna till 70 grader. Det tog ett par timmar.
Det färdigrökta köttet fick sedan vila ett drygt dygn. Varmrökt kött håller inte lika länge som kallrökt, men ett par veckor vid kylförvaring funkar, eftersom det är både rimmat och rökt.
Här är Fröderyd Hembygdsförenings ordförande Britt-Marie Andersson som står vid skärmaskinen och gör fina tunna skivor av killinglåren…

killingkott…och såhär gott såg det ut när det var dags att äta! Mild sälta, röksmak och så den speciella, finstämda killingköttsmaken. Riktigt smaskigt!

Påsk-kaka från Hörnebo

Påsk-kaka från Hörnebo
med säsongens ingredienser

Du behöver
1 banan (gärna övermogen)
1 dl naturell get-färskost
50 gr smör
1½ dl getmjölk
2 stora hönsägg (lr 3 dvärghönsägg)
2 dl socker
1 dl grahamsmjöl
2 dl vetemjöl
1½ tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
(smör och riven kokos till formen om det inte är en sån där non-stick-grej som faktiskt fungerar)

Kakform minst 1,5 liter

paskkakaSå här gör du
(Smöra och kokosa formen, vanligt tråk-ströbröd går bra med.) Sätt på ugnen 175 grader. Smält smöret ihop med mjölken. Mosa ihop bananen och färskosten så det blir en slät kräm. Vispa ihop ägg och socker (det här att det måste vara pösigt för att kakan ska bli luftig är bara en myt, rör helt enkelt ihop det så att det blandar sig.). Blanda mjöl, bakpulver och vaniljsocker i en liten skål. Häll sedan ihop hela rasket från alla skålar och vispa till en jämn smet. Slå i formen och ställ i ugnen, grädda tills kakan rest sig och blivit vackert gyllenbrun.

Vadå säsongens ingredienser?
Övermogna bananer längst ner i fruktskålen är väl alltid i säsong?
Hönsen har förhoppningsvis satt igång och värpa rejält nu när ljuset kommit åter, och vill du ha kakans innanmäte vackert ljusgul vill det till att använda ägg från ”hemmahöns”. På många håll har getgårdarna börjat mjölka efter killningen, så det går att få tag på get-färskost och mjölk för dig som har en getgård i närheten (eller egna getter). Har du inte getter i din hemtrakt, har jag hört talas om att det finns motsvarande ko-produkter i affären. Kanske går de att använda?

 

En till (förgjordade bockuschling!)

mommovisI förrgår kom ytterligare en killing till världen här på Löten! 1½-åriga Hörnebos Prusseluskan födde utan assistans en bockkilling. Här är han, och han är mycket omhuldad i gruppen. På bilden är det inte mamma, utan mormor Lovis som slickar honom torr precis när han ställt sig upp på något vingliga ben. Även om han tyr sig mest till Prusseluskan, så är ändå Lovis en viktig trygghet för honom. Hon har ju varit med förr!

pixladHör har vi tjuvbetäckaren i egen hög person, även om jag maskat hans identitet! 3 killingar åstadkom han alltså under sitt korta besök i gethagen i höstas, efter en kreativ rymning från bockhagen. När jag fångat in honom och eventuellt sagt ett och annat fult ord, blev det lås och bom inne i lagården…