Etikettarkiv: bockar

En lång bockvandring

Som jag berättade i förra inlägget så var några av mina bockar på rymmen. Dags för lite uppföljning!
Medan större delen av gänget gick i godan ro i sin hage, var några ute på vandring. De började vid den blåa pricken i högra hörnet och gav sig av ut i stora världen. Stjärnorna visar var någon sett dem och ringt och meddelat mig. Vid den tredje stjärnan (strax efter kl 06 en lördagmorgon…) fick jag upp spåret efter grabbarna, men tappade det igen vid frågetecknet.
Nästa samtal kom vid kl 17 på söndagkvällen, och gissa om jag blev förvånad när hon som ringde berättade var hon sett ”några getter och killingar” som sprang norrut! Jag begav mig dit så fort jag kunde och hittade dem ståendes på rännebron till en riven ladugård. De var inte sådär förtjusta att se mig, men följde med mig hemåt längs vägen (jag bor vid 1:an). När vi var halvvägs hemma fastnade dock grabbarna vid en fårflock och vägrade gå längre. Den hjälpsamme fårägaren och jag lurade upp bockarna på hans djurkärra, och fårägaren körde hem oss. Tack!

Efter några dagar körde jag tillbaka rymlingarna till hagen vid den blåa pricken. (Och de rymde igen, och dök upp hos samme fårbonde igen efter någon vecka, så nu har de husarrest hemma i lagården. Men det är en annan historia.) Den stora majoriteten av bockarna är dock där de ska vara.

Förstås undrar någon om det här inte bara är en bekräftelse på att getter alltid rymmer, men så enkelt är det inte. Det här gänget, både vuxna bockar och efter avskiljningen bockkillingar, har gått större delen av sommaren i en grannby som ligger ungefär mitt emellan blåa pricken och de första 2 stjärnorna, och därifrån rymde de inte. I byn bor det lite folk, och det finns hus och lagårdar och annat som markerar mänskligt revir och trygghet för djuren. I augusti flyttade jag bockarna till en fälla (”hygge” heter det på rikssvenska), där det kommit upp en massa asp-rotskott som bockarna skulle ta hand om. Och i närheten bodde det inte en människa, inte ett hus och inte en lagård (inte ens en ängalada), bara några åkrar. Bockarna trivdes inte, helt enkelt. Och eftersom det dessutom fanns en hel del vilt där (ge gillar också aspsly), blev stängslet nersprunget lite då och då, och bockarna kom lösa. Ett av artens viktigaste kännetecken för övrigt: Getter tar ingen skit.

Att de gick så långt och irrade runt (jag hade kunnat visa fler kartbilder på underliga ställen där bockarna dykt upp efter sina promenader från den där fällan…) berodde på att de inte kände sig hemma och inte hade någon fast punkt att återvända till, de gick bara runt på måfå. Getterna jag har hemma rymmer ibland, men de återvänder alltid hem till lagården på kvällen, eftersom det är där de bor, tycker de.
(Den där kartbilden är säkert någon form av copyrightintrång, men det blundar vi för, jag har trots allt ändrat den rätt mycket från originalet…)

Nyhetstorka i Hörnebo…

Det verkar inte bättre, har inte skrivit något inlägg sedan februari – ojojoj!
Nåja, redigt så illa att det är händelselöst här på Löten, är det inte. Snarare för möe att göra för att jag ska hinna skriva och uppdatera er, go´vänner! Sen vi hördes av senast har det fötts ytterligare ett gäng killingar (några av dem är till salu, som du kan se under Djur till salu i menyn), hela långa sommaren har gått och det har snudd på blivit höst. Djuren växer och frodas ute på betet, ja, inte de som redan är fullvuxna, feståss, de växer bara på bredden. Bockarna är på bete i en grannby och getterna och kossorna med uppvaktande kavaljer är hemma på gården.
Min och exmakens skilsmässa har gått igenom, och nu återstår att få ordning på bodelningen. Min önskan är att kunna behålla gården, men bankens åsikter om detta är lämpligt väger tyngre, så vi får se hur det blir.

Hörnebos Morfar Prosten, en tvättäkta ekbock

Tyvärr är det i skrivande stund så att c:a 30 % av bockarna i sagda grannby är på rymmen. De har drivit iväg en bit eftersom de inte känner sig hemma, och nu på förmiddagen har jag spårat dem till ytterligare en annan grannby. Efter att ha följt dem 1,5 km tappade jag spåret, och eftersom de inte svarade när jag ropade på dem hade de alltså vandrat iväg utom hörhåll. Vilket håll? Ja, vem vet…
Fortsättning (och förhoppningsvis lyckligt slut) följer!

En till (förgjordade bockuschling!)

mommovisI förrgår kom ytterligare en killing till världen här på Löten! 1½-åriga Hörnebos Prusseluskan födde utan assistans en bockkilling. Här är han, och han är mycket omhuldad i gruppen. På bilden är det inte mamma, utan mormor Lovis som slickar honom torr precis när han ställt sig upp på något vingliga ben. Även om han tyr sig mest till Prusseluskan, så är ändå Lovis en viktig trygghet för honom. Hon har ju varit med förr!

pixladHör har vi tjuvbetäckaren i egen hög person, även om jag maskat hans identitet! 3 killingar åstadkom han alltså under sitt korta besök i gethagen i höstas, efter en kreativ rymning från bockhagen. När jag fångat in honom och eventuellt sagt ett och annat fult ord, blev det lås och bom inne i lagården…