Etikettarkiv: killingar

Nya killar på Löta´

Ytterligare två getter har killat, och det blev två killar till!
Här är lille Truls Den Yngre, som barnen tycker han ska heta, och de brukar få som de vill vad gäller sånt, mina människoungar.
Han är en riktig liten hjärtebock, sällskaplig och nyfiken. Jag funderar på att behålla honom och låta honom bli en arbetande bock, om nu tiden finns till detta…
Än så länge är lill-Truls inte större än han kan ta sig ut genom kattgluggen på ena logdörren. Han kan ta sig tillbaka in också, om han kommer ihåg varifrån han kom, annars blir det ett förgjordat liv! Mamma Marianne verkar ta det hela med ro, och han är åtminstone periodvis hos henne och diar, eftersom han är rund och go´ på det vis en killing är som får tillräckligt med mjölk.

En lite mer ”konstnärlig” bild på stora och små getter, en intressant kombo av motljus i form av morgonsolen och lång slutartid på kameran.
Den andre nye killingpojken heter Den Mäktige Tallan (barnen igen, kan inte förklara mer än så) och är son till vår Snövit. Ringer det en klocka hos minnesgoda bloggföljare, så var det Snövit som först blev moderlös som liten killing och sedan till råga på allt elände bröt benet. Här kan du läsa om det.

Idag på morgonen hittade jag lille Ludde, som finns på bild i det förra inlägget, död på golvet i kätten. Vad som hänt vet jag inte, allt verkade normalt på kvällen, men han kanske blivit hastigt sjuk (en knappt månadsgammal killing har inte så mycket att sätta emot) eller än värre ihjältrampad eller liknande av någon av de vuxna getterna. Det skär i hjärtat att ta hand om en liten slapp, orörlig kropp, när killingar annars är så levande och livliga…

En ytterst liten överraskning

Häromkvällen var jag ute i lagården som vanligt och hade gett alla getter deras hö. Sen skulle de få vatten, och när jag kom till en av grupperna såg jag att det låg en efterbörd i ströet bredvid spannhållaren!?
Jag kollade noggrannare, och där bland unggetterna och de vuxna gick en pytteliten killing. Jag stod och sa ”VA???” för mig själv innan jag gick in till dem.
Det var en bock, och han sa ”Maaa-aaah!” i protest när jag lyfte upp honom. Han var fortfarande fuktig i raggen, så ganska färsk. Men vem var mamman? Konstaterade snabbt att 9 månaders unggeten Birgitta var blodig på bakbenen och slog mig för pannan. Hon hade inte mycket till juver än, så jag tinade en flaska råmjölk från Birgittas mamma Elsa.
Sånt här ska inte hända, även om allt gick bra den här gången (tack och lov!). Birgitta har alltså blivit betäckt av en någorlunda jämnårig bockkilling. Jag brukar skilja av de små bockarna när de är ungefär 3 månader, för att undvika sånt här, men jag var tydligen inte snabb nog i somras (eller var bockkillingen helt enkelt snabbare). Både get- och bockkillingar kan bli könsmogna tidigt, så frånskiljning av smågrabbarna vid 3 månaders ålder är att rekommendera. Jag brukar låta dem gå ihop med de vuxna bockarna på bete.
Barnen har bestämt att den lille herrn ska heta Ludde, så välkommen till världen, Ludde! (Det är en nästan 2-årig get i den där gruppen som också börjar få juver, så det blir kanske en vinterkilling till. Jag som var så mallig innan för att jag trodde att jag hade lyckats undvika tjuvbetäckningar 2016…)

Killingrekord 2016!

Nu kan jag pusta. Några andetag i alla fall. Årsboksluten är jag färdig med, och deklarationerna på det. Ansökan om Brysselallmosor (EU-stöd till jordbrukare, alltså) är inne, jag hade faktiskt mer än en timme tillgodo! Och så är, viktigast av allt, nästan alla killingar födda nu! Så här många killingar har inte fötts här på gården under ett år tidigare, och det har gått bra, alla har klarat sig utom den förste lille dödfödde som jag berättade om.
Nu är det killingar precis överallt 🙂 ! Istället för att skriva ihjäl mig, nöjer jag mig med att visa talande bilder idag:

Aste flankerad av sina systerbarn Sofie och Patrik får se snö för första gången. Vad ÄR detta?!

Aste flankerad av sina systerbarn Sofie och Patrik får se snö för första gången. Vad ÄR detta?!

"Vad förväntas jag göra med den där lilla slemmiga saken?" Estelle var inte riktigt med på tåget från början, men nu har hon blivit en mycket engagerad mor. Dottern heter Leonore II, för att hedra Estelles döda tvillingsyster.

”Vad förväntas jag göra med den där lilla slemmiga saken?” Estelle var inte riktigt med på tåget från början, men nu har hon blivit en mycket engagerad mor. Dottern heter Leonore II, för att hedra Estelles döda tvillingsyster.

Rosaline var en av 3 getter som bestämde sig för att föda utomhus, här med dottern Caroline. Efter killningen har de förstås fått komma in, det är inte säkert för en liten nyfödd ute.

Rosaline var en av 3 getter som bestämde sig för att föda utomhus, här med dottern Caroline. Efter killningen har de förstås fått komma in, det är inte säkert för en liten nyfödd ute.

Annika med sina första tvillingar Sofie och Patrik. Tur att hon har gott om mjölk!

Annika med sina första tvillingar Sofie och Patrik. Tur att hon har gott om mjölk!

Mera tvillingar, här 5-åriga tvillingsystrarna Lina och Prostinnan som hjälps åt att slicka Linas lille Tony. Några minuter senare födde hon även en liten Eva!

Mera tvillingar, här 5-åriga tvillingsystrarna Lina och Prostinnan som hjälps åt att slicka Linas lille Tony. Några minuter senare födde hon även en liten Eva!

Är ni redigt snälla kanske jag kan visa fler killingbilder en annan dag…

5 i rad för Elsa

Igår var det fullt upp, Peter höll på med veden och jag mockade ut en djupströbädd (min vigselringsvalk har numera också blivit en blodblåsa, fast jag hade handskar). Framåt eftermiddagen märkte jag att Elsa hade värkar. 5 dagar före 5-månadersdagen förvisso, men helt inom det normala killningsintervallet.
mammaelsaPå kvällen gick jag in för att skicka bilderna till nästa artikel i Åter (deadline, ni vet). Elsa hade börjat krafsa sig en bädd att ligga på, och krystade lite, men jag förstod att hon ville vara ifred, hon blängde nästan på mig. Och det är klart, hon har varit hos oss sen 2010, så vi känner varann!
När jag kom ut igen var de här två små sötnosarna födda! Inga problem och efterbörden hade börjat släppa.

gittaammaiDet visade sig vara 2 små getter till min glädje! Jag doppade navelstumparna i Jodopaxlösning och masserade Elsas spenar för att få ut de mjölkproppar som ibland täpper igen spenkanalen och gör det svårt för nyfödda killingar att dia. Under tiden funderade jag på namn. Hmm…2 april – 2 systrar? Då kom jag på det! Birgitta och Anne-Marie ska de heta 🙂 ! Birgitta är den som har mest svart på huvudet. På bilden här till höger ligger de och vilar sig, deras allra första morgon i livet.
Jag räknade efter, och detta är Elsas 4:e och 5:e levande getkillingar i rad! (Hon fick en dödfödd bockkilling förra året, när hon var så sjuk.) Hon har inte fått en bockkilling sedan 2011.

Därmed vill jag passa på att tacka min mamma för hjälpen idag och önska min favoritmoster grattis i efterskott!

En till (förgjordade bockuschling!)

mommovisI förrgår kom ytterligare en killing till världen här på Löten! 1½-åriga Hörnebos Prusseluskan födde utan assistans en bockkilling. Här är han, och han är mycket omhuldad i gruppen. På bilden är det inte mamma, utan mormor Lovis som slickar honom torr precis när han ställt sig upp på något vingliga ben. Även om han tyr sig mest till Prusseluskan, så är ändå Lovis en viktig trygghet för honom. Hon har ju varit med förr!

pixladHör har vi tjuvbetäckaren i egen hög person, även om jag maskat hans identitet! 3 killingar åstadkom han alltså under sitt korta besök i gethagen i höstas, efter en kreativ rymning från bockhagen. När jag fångat in honom och eventuellt sagt ett och annat fult ord, blev det lås och bom inne i lagården…

Tolvföderskans och förstföderskans dag

Igår var en tämligen dramatisk dag, jag var helt slut igårkväll så jag orkade inte skriva och berätta.
Jag och yngsta dottern gick som vanligt ut till lagården på morgonen. Jag började bära ut hö till djuren, när jag tittade in till gruppen som är i kätten på logen. Där låg Astrid och krystade!

Jag upptäckte direkt att det inte var som det skulle, hon hade krystat ut ett litet huvud men inga klövar. Tvättade av mig så noggrant jag kunde och gjorde en undersökning. Killingen var död, men jag var rätt säker på att Astrid väntade tvillingar, så det var bråttom att få ut den döda så den levande skulle klara sig. Jag tvättade Astrid runt vulvan och killingens huvud (tack och lov för rinnande varmvatten i lagården). Jag kände efter och fick tag i en klöv (men inte den andra), och började dra försiktigt under tiden Astrid krystade. Men det hände ingenting, fast den döda killingen var mycket liten ville den inte komma längre när jag drog ett par gånger, och det verkade göra ont på Astrid. Jag kände efter lite längre in i födelsekanalen, och där var plötsligt en liten nos till som var på väg ut! Ojojoj! Jag trevade lite till och kom fram till att den klöv som jag dragit i tillhörde den levande killingen och inte den döda. Stackars Astrid!
Jag försökte komma ihåg att andas själv också, när jag började trycka tillbaka den levande killingen in i livmodern. Under tiden krystade Astrid, så jag fick jobba mot henne. Med högra handen pressade jag på den levande, medan jag med vänstra handen lirkade med huvudet på den döda för att få ut den. Det fanns inte tid att göra på rätt sätt och få ut huvudet och framklövarna samtidigt(som en normalt sett gör med fyrbenta djurungar), men med ett plask gled den döda killingen ut. Han (det var en bock) var extremt liten även för att vara tvillingfödd, vägde bara runt ett kg. (Jag har valt att inte visa någon bild på honom här.)
Jag fick tag i båda framklövarna på killingen som rörde sig, och hjälpte honom ut (även det var en bock) genom att dra växelvis i vänster och höger klöv. Astrid började direkt slicka sin lille son, och inom en kort stund hade han rest på sig.  Han verkar återhämta sig bra efter den tuffa killningen! Som du kan se på den översta bilden är han ganska smutsig, det beror på att han eller hans tvillingbror blivit stressad och bajsat i fosterhinnorna. Det händer ibland.
Den här lille än så länge namnlöse samt den döde brodern är alltså Astrids 11:e och 12:e killing! Nummer 9 och 10 hittar du om du klickar här, och nummer 7 och 8 om du klickar här. Astrid har fått 5 tvillingpar hittills, så därför blir det många killingar.

Under eftermiddagen kom ytterligare en liten bock till världen, Astrids dotterdotter Marianne fick sin son helt utan hjälp!
Marianne är den enda av mina 1-åriga kviggetter som varit dräktig mot min vilja, detta lilla liv är resultatet av en tjuvbetäckning mao (bocken önskar vara anonym i detta forum, men jag har antecknat alla misstänkta bockbesök under hösten, så jag vet vem han är som varit på både Astrid och hennes dotterdotter!). Annars får ju getterna här på Löten vänta med att killa tills de är 2 år. Marianne är dock välvuxen och stor för sin ålder, så jag tror hon kommer bli en utmärkt mor om än något för ung!

Både tolvföderskan och förstföderskan har fått mycket vatten att dricka efter killningarna (getter är ofta väldigt törstiga efter de fött), de har låtit sig väl smaka av höet, och jag har doppat killingarnas navelstumpar i Jodopaxlösning.