Etikettarkiv: vänekor

Mamma Mu och Kråkan irl

Mamma Mu (eller Lilla Röda som hon heter egentligen) hennes dotter kvigan Blomma och så Kråkan som står bakom Blomma och...letar insekter och annat gott i en komocka. Klicka på bilden så blir den större!

Mamma Mu (eller Lilla Röda som hon heter egentligen) hennes dotter kvigan Blomma och så Kråkan som står bakom Blomma och…letar insekter och annat gott i en komocka. Klicka på bilden så blir den större!

Jag kan tänka mig att sagorna om Mamma Mu och Kråkan har verklighetsbakgrund, så tillvida att kråkor ofta håller sig i närheten av kor. (Dock är kråkor möe svårare att fånga på bild än kor, av någon anledning.)
Även om inte kråkor direkt är de mest charmiga bland vilda djur, visar det ändå hur viktiga tamdjuren är för den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet. Funnes inte de tama betesdjuren skulle inte heller de vilda djuren trivas runt gården på samma sätt. Och alternativet till att ha lantbruksdjur är att plantera gran på all öppen mark, vilket definitivt inte lockar andra djur än typ granbarkborrar (kanske en eller annan ekorre också).

”Irl” betyder ”in real life”, och är ett sätt för mig som 80-talist att visa att jag inte är heeelt bakom vad gäller internät-språk. YOLO!

Betessläppsglädje

slykalasNågra dagar innan nötterna skull släppas ut fick jag lära mig något nytt!
Jag serverade torkat sly till getterna, det finns faktiskt kvar än, i vanlig ordning har jag snålat för mycket i början på stallsäsongen så det är massor kvar framåt vårkanten. Gav getterna som står i kätten bredvid korna ett knippe sly, och det lutade mot väggen mellan kättarna. Där var plötsligt en hungrig ko och en hungrig kviga som försökte med sina långa tungors hjälp sno åt sig så mycket som möjligt av det goda torkade lövet. Så jag fick gå upp och hämta sly till dem också! (Men till skillnad från getterna barkar de inte, de bara äter av löven.) Och sen tänkte jag på allt jag läst om gammaldags djurhållning och att man brukade hamla träd för att få löv till både får, getter – och kor!

bestesslapp1Så var det dags, vädret fint och torrt! (Dessutom behövde jag kokätten till några högdräktiga getter.)
Vi ställde upp grindarna från lagårdsdörren över vägen så det skulle vara tydligt för våra bovina vänner vart de skulle gå. Det kan bli en smula hoppigt och skuttigt när en varit inne hela vintern, och det blir oerhört fula märken i t ex gräsmattan vid huset om berörda kreatur skulle få för sig att skutta iväg dit, eller så.
Jag hävde upp deras vanliga mutranson av kraftfoder i varsin spann, och ställde spannarna inne i hagen, ett par meter från stättehålet*.
Sen öppnade min man dörren till kätten, och genast utbröt stor förtvivlan!

betesslapp2Kvigan, Blomma, blev instängd eftersom hennes mor blockerade dörröppningen. Blomma råmade vädjande. (Hon har då och då under vintern fått smaka på friheten och smitit ut i lagårdsgången när jag har mockat, hon har bl a skrämt halvt slag på bocken Emil…) Men eftersom kor nu inte är de som förhastar sig, så tog det en stund innan den ömma modern behagade kliva ut i solskenet. Jag rasslade med en spann. Blomma råmade igen. ”Kom kossera!” hojtade jag och Peter manade på dem inifrån lagården. Blomma svarade ivrigt. Så till sist klev Lilla Röda ut, några prövande steg i gruset, och så skuttade hon över vägen och ut i hagen. Hann knappt titta åt spannarna med godiset innan de galopperade runt i friheten med svansarna svängande!
Som synes finns det inte mycket till bete egentligen, gräset är i bästa fall 2-3 cm långt, men det går att repa av några munfullar för ett grässuget nöt! Resten av näringen får de från det hö jag serverar dem i hagen 2 gånger om dagen, förmodligen några veckor till.

*grindöppning på rikssvenska.
Klicka på bilderna så blir de större!

Det här höet asså!

goodhay”Smakar kanongott! Vi kan äta hur mycket som helst!”
hälsar kvigan Blomma t v och hennes mamma Lilla Röda.
Nötkreatur har den fördelen (för den som är van vid getter och deras ständiga sorterande av grovfodret) att de äter upp vartenda sketet timotejstrå en slänger till dem. Å andra sidan betyder det att det inte blir några grova grässtjälkar till golvströ, som det blir hos getterna, så nötterna här förbrukar en väldig massa spån istället. En får ta det onda med det goda. Eller ”Muuuuh! *schlurp*” som det heter i det här sammanhanget.